XV:s tid. Hon var en förtrogen vän till J. J. Rousseau (se denne). <tab>E. A—t. Luxembourggalleriet [lyksãb<over>o</over>r-], Luxembourgmuseet. Se Luxembourgpalatset.

Fig. 1. Luxembourgpalatsets fasad åt Luxembourgträdgården.

Fig. 2. Senatens sessionssal i Luxembourgpalatset.

Luxembourgpalatset [lyksãb<over>o</over>r-] i Paris, beläget icke långt från Seines vänstra strand, uppbyggdes 1615—20 af Salomon Debrosse på Marias af Medici föranstaltande. På platsen stod förut ett större enskildt hus, tillhörigt hertigen af Luxembourg-Piney (däraf palatsets namn). Palatset (fig. 1) är byggdt i fransk renässans, ehuru vissa delar erinra om trädgårdsfasaden i Palazzo Pitti i Florens. Hufvudfasaden mot n. består af tre paviljonger, sammanbundna af gallerier. Palatset ombyggdes delvis 1804 och 1836—44. Det nyttjades som fursteboning ända till revolutionen 1789, gjordes af konventet till statsfängelse (1792) och blef 1795 säte för Direktoriet. Under första kejsardömet var palatset lokal för senaten, därefter, till 1848, för pärskammaren, och sådan 1852 är det ånyo senatspalats (jfr fig. 2), med det undantag, att 1871—79 Seine-prefekturens byråer voro inrymda där. Palatset har flera ståtliga och praktfulla interiörer från Marias af Medici och senare tid, med plafond- och väggmålningar. "La grande galerie" i första våningen dekorerades af Rubens med den följd delvis allegoriska målningar till drottningens ära, som nu finns i "Rubenssalen" i Louvre. L. omges af en stor och präktig, stämningsfull park, "le jardin du L.", med terrasser, fontäner ("Medicifontänen") och en mängd gamla och moderna skulpturverk, bland de senare åtskilliga monument, resta öfver skalder och konstnärer (Watteau, George Sand, Delacroix m. fl.). I parken ligger Luxembourgmuseet, som intill 1885 var inrymdt i själfva palatset, men då flyttades till ett orangerihus, som utvidgades, men som från första början var otillräckligt. F. n. ombygges det närbelägna och rymliga seminariet vid S:t Sulpice till lokal för museet l. Luxembourggalleriet. Detta omfattar af staten förvärfvade konstverk af lefvande konstnärer, franska och utländska. Tidigast ett 10-tal. år efter mästarnas död pläga deras verk öfverflyttas till Louvre eller till provinsmuseer. Till följd af nu rådande trångboddhet äro många af museets konstverk magasinerade eller sända till andra lokaler. En radikal nygestaltning af museet väntas i förening med den stundande förflyttningen. Senaste katalog (utan årtal, omkr. 1900) omfattar 1,254 nummer (målning, teckning, skulptur, gravyr, medaljer, objets d'art): sedan dess har samlingen ökats betydligt. Jfr L. Bénédite, "Le musée national du Luxembourg" (1894), och A. Hustin, "Le palais du L." (1904). <tab>(G—g N.) Luxemburg [lo'ksemborg], fordom grefskap och senare hertigdöme i västra Tyskland på gränsen mot Nederländerna, hörde efter 1815 som storhertigdöme till Tyska förbundet, men delades vid fördraget i London 19 april 1839 mellan Nederländerna och Belgien. Den till Nederländerna förr hörande delen bildar 1. Storhertigdömet L., som genom Londonfördraget 11 maj 1867 förklarades för ett oberoende och neutralt land. Det har formen af en likbent triangel med spetsen riktad mot n. samt gränsar i n. och ö. till Rhenprovinsen, i s. till Lothringen och franska dep. Meurthe-et-Moselle samt i v. till belgiska L. 2,586 kvkm. 259,891 inv. (1910), hvilka nästan alla (96,4 proc.) äro katoliker. Utom i några byar vid belgiska gränsen, där vallonska talas, är språket allmänt en plattysk munart (se "Wörterbuch der luxemburgischen mundart", 1906, och Welter, "Die dichter der luxemburgischen mundart", s. å.); dock begagnas franskan nästan utan undantag vid deputeradekammarens öfverläggningar, vid domstolarna och i förvaltningen. Landet är kuperadt. Norra delen är en skogrik, af många dalar genomdragen platå, Ösling l. Eisling, som bildar en öfvergång från lothringska berglandet Ardennerna till Eifel och stiger till 565 m. Södra delen, det fruktbara Gutland, är af mesozoisk ålder, medan det ofruktbara norden är devoniskt. Stenkol saknas alldeles, men på järnmalm (s. k. minettemalm) finnes stor rikedom. Utom Chiers, som är biflod till Maas, flyta vattendragen till Mosels biflod Sauer, som fr. v. till ö. strömmar genom landet. Klimatet är i n. rått, med snörika vintrar och svala somrar, i s. mildare (staden L. har i årsmedeltemperatur 9,8°); nederbördsmängden är 745 mm. Nära hälften (46,5 proc.) af hela området är åkerjord, 1/3 skog, 10,5 proc. ängsmark och 0,57 proc. vinberg, de senare mest vid Mosel och Sauer, hvilka lämna i goda år 60,000 hl. Boskapsskötseln är betydlig, goda nötkreatur och hästar exporteras. F. ö. sysselsätter sig befolkningen mest med industri och bergsbruk. 1909 brötos 5,8 mill. ton järnmalm, 34 masugnar smälte 1,6 mill. ton tackjärn, 10 järngjuterier tillverkade 15,450