rådet (fakultativt vid kommunala val). Lagar och finansdekret underställas en folkomröstning ("referendum"), om 5,000 medborgare fordra det. I administrativt hänseende är kant. delad i 5 amtsbezirke, hvart och ett under en amtstatthalter. I kant. finnas 91 fredsdomstolar, 19 kretsdomstolar och, såsom högsta instans, 1 öfverdomstol (Das obergericht) med 9 ledamöter och 1 brottmålsdomstol (5 led.). — Alla ämbetsmän väljas för 4 år, utom ståthållaren, som utses årligen. — 2. Hufvudstad i nämnda kanton, på ömse sidor om Reuss' utlopp ur Vierwaldstättersjön. 39,339 inv. (1910). Staden är trångt byggd, mot n. omsluten af en stadsmur från 1385 med 9 vakttorn, men har under senare tid utvidgats och förskönats genom kajer och prydliga hus samt präktiga hotell. Öfver Reuss gå en järnvägsbro och 6 andra broar, af hvilka två äro öfvertäckta: kapellbron (från 1333) med historiska framställningar och Spreuer- l. kvarnbron (från 1408) med en framställning af dödsdansen (af Meglinger). Vid kapellbron ligger det gamla vattentornet (se fig. 1) med stadens arkiv. Bland kyrkor är stiftskyrkan, S:t Leodegar (från 1600-talet), den förnämsta. Af andra byggnader märkas, på vänstra sidan, regeringsbyggnaden (förr jesuitkollegium), med statsarkiv, museum, med kantonsbiblioteket (90,000 bd) och borgarbibliotsket, en filial af schweiziska landsbiblioteket i Bern med samling af "helvetica" före 1848, samt, på högra sidan, rådhuset (1519—1605), med historiskt museum. Staden har prästseminarium, kantonsskola (omfattande teologisk fakultet, lyceum, gymnasium, real-, handels- och konstslöjdskola samt högre flickskola (med lärarinneseminarium och handelsskola). Till stadens sevärdheter hör den s. k. "gletschergarten" med ett 30-tal jättegrytor (den största 8 m. i genomskärning) och andra minnen från den tid, då glaciärer täckte detta område, samt det ryktbara lejonmonumentet (fig. 2), efter en modell af Thorvaldsen uthugset i klippväggen till minne af de vid försvaret af Tuilerierna 10 aug. 1792 dödade schweizergardisterna.

Fig. 1. Kapellbron i Luzern med vattentornet (nu arkiv).

Fig. 2. Lejonmonumentet i Luzern.

— L. är en af Schweiz' vackraste städer och har till följd af förtjusande omgifningar, mildt klimat och gynnsamt läge midt i Schweiz, i den breda alpporten mellan Rigi och Pilatus, vid utloppet af den härliga Vierwaldstättersjön, blifvit medelpunkten för turistströmmen, i synnerhet efter öppnandet af S:t Gotthardsbanan. Det har också ett 80-tal hotell och en mängd pensioner samt besökes årligen af omkr. 150,000 turister. Upp till Gütsch (525 m.) v. om staden går en hissbana (167 m. lång, 53 proc. stigning). Staden har ganska liflig industri (maskiner, symaskiner, färger, möbler) och stora kreatursmarknader; i slutet af juli hålles där en internationell regatta och i början af sept. traftäflingar. Historia. Staden L., som bildar kantonens kärna, uppstod omkring ett gammalt kloster och kom 1291 till huset Habsburg, men ingick 1332 i det förbund, som de tre skogskantonerna Uri, Schwyz och Unterwalden hade bildat, och tryggade sitt oberoende af Österrike, då den deltog i den lysande segern vid Sempach (1386). Genom eröfring och köp, såsom af Entlebuch 1402, ökade L. sitt område. Det stod under religionskrigen i spetsen för de katolska kantonerna, och staden L. var 1579—1874 säte för den påflige nuntien hos Edsförbundet. Den urspr. demokratiska författningen öfvergick under 1500- och 1600-talen till aristokratisk, som egde bestånd till 1798, då Helvetiska republiken bildades, hvars regering hade sitt säte i staden L. till 1802. Efter införandet af mediationsakten (1803) var L. åter en kanton i Schweiz och staden L. omväxlande med Zürich och Bern säte för dess förbundsdag (tagsatzung). 1815 återställdes den gamla aristokratiska författningen och det katolska prästerskapets makt. Först 1826 fingo protestanterna fri religionsöfning. 1831 infördas en friare författning, men denna störtades 1841 af bönderna under ledning af Josef Leu och det katolska prästerskapet. 1844 inkallades jesuiterna för att öfvertaga den högre undervisningen. Flera försök af flyktingar från L. i förening med friskaror från andra kantoner gjordes att störta den klerikala regeringen, men förgäfves. L. fortfor att vara den ledande katolska kantonen och stod 1847 i spetsen för Sonderbund. Efter dettas nederlag blefvo jesuiterna fördrifna, kloster indragna och författningen ändrad. Det liberala partiet behöll sedan öfverhanden till 1871. En ny