två sistnämnda arbeten bildade 5:e bandet af Kuglers "Geschichte der baukunst", Geschichte der italienischen malerei vom 4. bis ins 16. jahrhundert (1878—79), Rafaels leben und werke (1882), Bunte blätter aus Schwaben (1885), Geschichte der deutschen kunst (1888) och Lebenserinnerungen (1891). 1895 utgåfvos L:s bref till H. Kestner 1846—59. L:s staty restes 1905 i Karlsruhe. <tab>(G—g N.) Lübtheen [ly'bt<over>e</over>n], köping i Mecklenburg-Schwerin, 2 km. s. om Elbes biflod Sude. 4.019 inv. (1905). Lärarseminarium. Kalibergverk. <tab>Wbg. Lyby, socken i Malmöhus län, Frosta härad. 2,525 har. 1,156 inv. (1910). Annex till Hörby, Lunds stift, Frosta kontrakt. Lübz, stad i Mecklenburg-Schwerin, vid Elde. 3,396 inv. (1905). Landtmannaskola. Sockerfabrik och annan industri. <tab>J. F. N. Lyc<over>æ</over>na, zool. Se Argusfjärilen och Lycænidæ. Lyc<over>æ</over>nidæ, zool., familj bland dagfjärilarna, omfattande mestadels små arter, hos hvilkas honor frambenens tarser äro förkrympta, 1-ledade, utrustade med enkel, hakformig klo. Vingarnas färger äro inom denna familj de mest växlande. Ofta äro de på öfversidan, åtminstone hos hannen, sidenglänsande blå eller gulröda, och undersidan är vanligen tecknad med mörkare punkter och ögonfläckar. Svanslika bihang på bakvingarna förekomma ofta. Larverna äro korta och tjocka, gråsugglika. I olika världsdelar har det iakttagits, att larver tillhörande denna familj omhuldas af myror, af hvilka de uppskattas, emedan de på en af de bakre rygglederna afsöndra en af myrorna omtyckt sötaktig vätska. — Mer än 2,000 arter äro beskrifna från alla världsdelar. I Sverige förekomma 28, fördelade på släktena Thecla, Zephyrus (se Snabbvingar), Polyommatus (se Guldvingar) och Lycæna. Störst är blåvingesläktet, Lycæna, med 18 arter, af hvilka några höra till våra vanligaste dagfjärilar, såsom Argusfjärilen (se d. o.). Af särskildt intresse är detta släkte därigenom, att man hos dess arter kan iakttaga, hurusom vackra färger, med hvilka urspr. blott några arters hannar smyckat sig, småningom och i allt större utsträckning öfverflyttats äfven på honorna. Hos vissa arter är vingarnas öfversida hos båda könen brun, med eller utan röda fläckar längs utkanten. Hos andra har hannen fått en glänsande blå färg, medan honan bibehåller den bruna dräkten. Hos ännu andra börjar en blå glans från roten utbreda sig öfver vingarnas inre del äfven hos honan. Hos en af våra vanligaste arter, den 22—36 mm. breda L. Icarus (se fig.), där hannens vingar äro glänsande himmelsblå, med smal svart utkant, visa honorna alla möjliga öfvergångar från rent bruna vingar, med röda utkantsfläckar till en dräkt, som nästan alldeles liknar hannens. Hos några tropiska arter slutligen har den vackra helblå färgen blifvit konstant hos båda könen. Släktet bildar sålunda en god illustration till artförändring genom könsurval.

Lycæna Icarus, en blåvingeart.

<tab>G. A—z. Lyc<over>æ</over>us. Se Lykaios. Lyc<over>a</over>on, zool. Se Hyenhundsläktet. Lycée [lis<over>e</over>], plur. lycées, namn på läroanstalter inom den sekundära undervisningen i Frankrike (se d. o., sp. 1124) och (licéo, plur. licei) i Italien (se d. o., sp. 1039). Lycetol [-t<over>å</over>l], farm. kem., vinsyrans dimetylpiperacinsalt, är ett hvitt pulver, lösligt i vatten och användes i doser af 1,0—2,0 gr. per dygn mot gikt och reumatism. <tab>H. E. Lyc<over>e</over>um, lat. (af grek. Ly'keion, se d. o.), i Sverige namn på åtskilliga enskilda högre läroverk, af hvilka de mest bekanta äro det af sällskapet Fribyggarna (se d. o.) grundlagda läroverket, vidare det af K. O. Ramström (se denne) 1827—39 ledda Uppsala lyceum och det af honom 1839 inrättade, sedan 1851 af filos. doktorerna Karl Johan Bohman (f. 1816, d. 1882) och O. von Feilitzen (se Feilitzen 3) ledda Stockholms lyceum, som hösten 1875 sammanslogs med Stockholms ateneum, samt Lyceum för flickor (se d. o.). — I Finland är ordet officiell benämning på statens och enskilda högre allmänna läroverk, t. ex. normallyceum, klassiska lyceer, reallyceer (se Finland, sp. 298). — I Preussen är lyceum namn på de vid omkr. 16 års ålder absolverade 10-klassiga flickskolornas fortsättning, som klyfver sig i en allgemeine frauenschule (1 febr. 1910 funnos 72) och ett höheres lehrerinnenseminar för utbildning af lärarinnor vid mellan- och högre skolor för flickor (1 febr. 1910 funnos 146). I Bajern benämnes så ett antal undervisningsanstalter, motsvarande universitetens katolskt-teol. och filos. fakulteter. Jfr Lycée. Lyc<over>e</over>um, tidskrift, af hvilken två häften utkommo 1810 och 1811 under redaktion af L. Hammarskjöld. Dess afsikt var att bidraga till den akademiska smakens störtande och uppkomsten af sannare litterära ideal. Af dess kritiska uppsatser voro redaktörens (om vår litteraturs järnålder 1803—10, om Öhlenschläger, om Adlerbeths öfversättningar) och en artikel af Höijer viktigast; bland de poetiska bidragen var Lings "Gylfe" det betydelsefullaste. Se Frunck, "Bidrag till kännedomen om nya skolans förberedelser och första utveckling" (1889). <tab>R—n B. Lyceum för flickor i Stockholm, högre fullständigt läroverk, grundlades 1875 af dåv. lektorn vid Nya elementarskolan G. Sjöberg (se denne) och hans hustru Hanna S., född Tillander. Från en ringa början växte skolan raskt med klass efter klass och hade 1881 i hufvudsak nått den fullständighet, som dess stiftare afsett. Sedan två af skolans lärjungar 1882 vid Nya elementarskolan aflagt mogenhetsexamen, erhöll föreståndaren dimissionsrätt för Lyceum för flickor, och redan samma höst höll skolan sin första afgångsexamen. Läroverket består af en småskola med 3 förberedande klasser, en elementarskola med 8 klasser samt ett gymnasium med 4 ringar. Alla klasserna äro ettåriga. Kursen till mogenhetsexamen, räknad från lärjungarnas 9:e år, utgöres af 6 år i elementarskolan och 4 i gymnasiet, en tio-årig kurs, som alltså med ett år öfverskjuter den, som fordras i statens allmänna läroverk för gossar. Genom den längre skolkursen blir det möjligt att något skona flickans krafter. Skolan har också alltifrån början