satt som en af sina uppgifter att genom ett väl afvägdt hem- och skolarbete söka förekomma öfveransträngning. Undervisningen ordnades urspr. efter Nya elementarskolans system, dock med vissa modifikationer, men har sedermera efter hand blifvit omlagd. Vårterminen 1911 utgjorde lärjungarnas antal 263. 1882—1911 hade 231 af skolans egna lärjungar och 31 privatister aflagt mogenhetsexamen. Från och med 1898 har läroverket öfvertagits af Aktiebolaget Lyceum. Arbetet leddes dock t. o. m. vårterminen 1903 af lektor och fru Sjöberg. Föreståndare ha därefter varit läroverksadjunkten, sedermera rektor Axel Åström 1903—10 och lektor Herman Levin fr. o. m. höstterminen 1910. Föreståndarinna har alltsedan höstterminen 1903 varit fröken Anna Uggla. Läroverket har sedan 1910 egen tidsenlig lokal, Kommendörsgatan 13. Lyche [ly'kke], Hans Tambs, norsk publicist, författare, f. 21 nov. 1857 i Fredrikshald, d. 16 apr. 1898 i Kristiania, aflade ingenjörsexamen i Kristiania och blef efter studier vid den frireligiösa prästskolan i Meadville (Pennsylvania) unitarisk präst. 1892 återvände han till Norge, där han utvecklads rastlös verksamhet som publicist och religiös förkunnare. Han stiftade genast en unitarisk församling och uppsatte 1893 månadsskriften "Kringsjaa" (se d. o.), där han sökte göra propaganda för amerikanskt andligt lif. I bokform utgaf han en serie hänförda föredrag om Nyidealismen (1896). Ett urval af hans tidskriftsartiklar, Lysstreif over livsproblemer, utgafs 1903 (ny utvidgad uppl. 1906). <tab>K. V. H. Ly'chnis L., bot., ett örtsläkte inom fam. Caryophyllaceæ, afd. Silenoideæ, hvilket igenkännes genom det nästan hinnaktiga, tionerviga, femtandade blomfodret och de fyrflikiga kronbladsskifvorna, som ha en bikrona vid öfvergången till de långa, nästan ovingade klorna. Frukten är en enrummig kapsel. I Sverige finnes endast en art, L. flos cuculi L., gökblomma, en tämligen högväxt ört, allmän å fuktig gräsmark, med smala blad och stora, vanligen ljusröda blommor, sittande i ett glest, kvastlikt knippe. Som prydnadsväxter odlas allmänt i trädgårdar L. chalcedonica, studentnejlika l. brinnande kärlek, inhemsk i Ryssland, med scharlakansröda blommor, L. Coronaria från Syd-Europa med röda eller hvita blommor och hvitludna blad, m. fl. <tab>O.T.S. (G. L—m.) Lychn<over>u</over>chus. Se Kandelaber. Lycia, stad. Se Lecce 2.

Fig. 1. Lyciska klippgrafvar vid Myra.

Fig. 2. Lyciskt grafmonument vid Xanthos.

L<over>y</over>cien l. L<over>y</over>kien (grek. Λυκια, lat. Ly'cia) var fordom namnet på Mindre Asiens sydvästligaste landskap, begränsadt i n. af Karien, Kabalien, Pisidien och Pamfylien, på öfriga sidor af Medelhafvet. Landet fylles till stor del af höga berg, tillhörande det stora Taurussystemet och delvis af vulkanisk natur. Mellan bergskedjorna söka sig åtskilliga floder med sydligt lopp en väg till hafvet, bland hvilka Xanthos i landets västra del är den betydligaste. I floddalarna odlades fordom i riklig mängd vin, spannmål och saffran, och de skogbevuxna bergen buro många värderika trädslag, bl. a. cedrar af ovanlig höjd. På åtskilliga ställen framvälla naftakällor ur jorden. — Som äldsta inbyggare i L. nämnas milyer och solymer, måhända af semitisk stam. Men dessa synas redan i urminnes tid ha blifvit dels fördrifna, dels underkufvade af ett annat, från norden invandrande folk, som torde ha varit närmare besläktadt med det frygiska och i alla händelser är att räkna till den indoeuropeiska folkstammen. Af grekerna betecknades detta folk med namnet lycier (lykioi). I kustorterna slogo sig tidigt grekiska nybyggare ned, och den redan utvecklade grekiska kulturen influerade betydligt på den lyciska, hvaremot under äldre tider en inverkan i motsatt riktning är omisskännlig. L. var bl. a. en hufvudort för Apollons dyrkan. Betydande fornminnen vittna om en egendomlig och urgammal kultur. Dit höra dels väldiga komplexer af grafkamrar, till stor del uthuggna ur själfva klippan i en om ursprunglig träarkitektur påminnande stil (fig. 1), dels en stor mängd inskrifter med en bokstafsskrift, som visar släktskap med den grekiska. Om språket i dessa inskrifter