75 Lyon 76 vetenskaper och medicin) och omkr. 3,000 stud., ett fritt katolskt universitet (med fakulteter för teologi, juridik, naturvetenskap och humanistiska vetenskaper, omkr. 600 stud.), en veterinärskola (inrättad 1761, den äldsta i Europa), högre teknisk läroanstalt (École centrale lyonnaise, från 1857), 3 lycées, ett lärar- och ett lärarinneseminarium, konstskola (se ofvan), skola i militär hälsovård, högre handelsskola, yrkesskolor af flera slag, écoles de Lamartiniére (med fri undervisning i vetenskap och konst tillämpad på industrien) och musik-konservatorium. Vidare stadsbibliotek (130,000 bd, öfver 5,000 handskrifter), det ofvannämnda biblioteket i Palais S:t Pierre, flera folkbibliotek, astronomiskt och meteorologiskt observatorium, dessutom flera vetenskapliga konst- och yrkesföreningar. Af välgörenhetsinrättningar må nämnas Hötel-Dieu (stiftadt i början af 500-talet) samt de större Hospice de la Charité, militärhospitalet och Hospice de l'Antiquaille, det sistnämnda beläget i Four-viére på samma plats, som förr upptogs af ett kejserligt palats, där Germanicus, Claudius och Cara-calla voro födda. De i ofvannämnda Palais S:t Pierre inrymda konstsamlingarna äro de största i Frankrike utanför Paris. Myntsamlingen (30,000 st.) innehåller en serie mynt slagna i L. från år 43 f. Kr. till 1857. Konst- och industrimuseet (bildadt 1864 af handelskammaren) är ock ganska betydande. - Stadens vattenledningsverk fullbordades 1856. Lämningar finnas af tre stora romerska vattenledningar från Montroman, Mont d'Or och Mont Pilat (den sistnämnda var 83 km. lång). L. är en viktig medelpunkt i det franska kommunikationsväsendet, beläget som det är vid järnvägslinjer (bl. a. Paris-Marseille-banan och L.-Genéve-banan) och två till större delen segelbara floder. Det har 8 bangårdar. Sin framstående ställning bland Frankrikes städer intager L. på grund af liflig handel och högt utvecklad industri. Det är världens förnämsta sidentillverkningsort; hälften af allt silke, som produceras på jorden, passerar dess magasin. Stadens konditioneringsanstalt undersökte 1905 nära 5,000 ton. Infördt från Italien, utvecklade sig sidenväf-veriet hastigt under skydd af konungarna Frans I, Henrik II och Henrik IV och tog genom lyoncsaren Jacquards stora uppfinning af mönsterväfmaskinen i början af 1800-talet jättesteg framåt. Några tusen handväfstolar arbeta i själfva staden, tillverkande den finaste varan, 50-55 tusen i omgif-ningen, omkr. 33,000 mek. väfstolar i förstäderna och angränsande orter. Produktionens värde stiger till omkr. 380-400 mill. frcs, hvaraf råmaterialet anses representera halfva värdet. I fabrikaten ingår dock en stor myckenhet bomull, ull och affalls-silke. Till textilindustrien sluta sig en mängd färgerier, tillverkning af guld- och silfverbrokad, af jacquardväfstolar och andra till väfveri hörande redskap, hvarjämte i staden finnas många och stora hattfabriker, smidesverkstäder, kemiska fabriker (80 mill. frcs i tillverkningsvärde), maskinverkstäder (75 mill. frcs), guld- och juvelerarverkstäder (35 mill. frcs), sko- och handskfabriker (53 mill. frcs), klädes-, möbel-, tobaksfabriker, glasbruk m. m. De viktigaste handelsvarorna äro råsilke, som inköpes från södra Frankrike, Italien, Levanten, Indien, Kina och Japan, samt sidenfabrikat, hvilka väsent- ligen gå till England och Amerika. L., som 1906 hade 430,186 inv. (som kommun 472,114), var då, som ofvan nämnts, till storleken Frankrikes tredje stad, men var dess andra till 1901, då det öfver-flyglades af Marseille. Man har dock för afsikt att genom inkorporering af några förstäder återvinna andra rummet. Liksom andra städer omges L. nämligen af en krans kommuner, som kunna anses som förstäder till staden. Sådana äro Caluire-et-Cuir (10,000 inv.) i n., Villeurbanne (30,000 inv.) och Bronn (2,000 inv.) i ö., S:t Fons (3,500 inv.) i s. ö., S:te Foy (2,000 inv.), La Mulatiére (3,500 inv.) och Oullins (10,000 inv.) i s., Ecully (1,200 inv.) och La-Demi-Lune (3,000 inv.) i v. Bland de många namnkunnige män, som äro födda i L., må nämnas Germanicus, kejsarna Claudius och Ga-racalla och den senares broder Geta, den romerske skalden Sidonius Apollinaris, general Duphot, marskalk Suchet, statsmannen Jules Favre, de tre botanisterna Ant., Bern. och Jos. de Jussieu, fysikern Ampere, uppfinnaren Jacquard, konstnärerna Phili-bert Delorme, Audran, Coyzevox, Coustou, Henne-quin, Flandrin, Meissonier, Puvis de Chavannes, skaldinnan Louise Labé, den bekanta madame Ré-camier och nationalekonomen J. B. Say. L., som redan förut var en befäst stad, har under senare delen af 1800-talet anordnats till en synnerligen stark lägerfästning med försvarsverk på såväl låglandet ö. om Rhöne som höglandet v. om Saöne och halfön mellan båda floderna. Befästningarna på låglandet bestå af en ny långt framskjuten enceinte och framför denna i vid gördel forten Feyzin, Corbas, S:t Priest, Genas och MPV-zieux, verken Azieu och Décines samt batteriet Chaurant. De föga äldre 4,5 km. framför den gamla enceinten framskjutna befästningarna på Plateau Bron (fort Bron och 2 batterier) ligga nu endast 0,5-1,5 km. framför den nya enceinten. Af den gamla enceinten ännu kvarvarande verk ligga midt inne i staden. På halfön fortsattes den nya f ortgördeln med fort och verk Neyron, och bakom dessa vid Rhöne batteri Sermenaz, fort Vancia och batteri Sathonay; 5 km. längre tillbaka ligga de äldre forten Montessuy och Caluire jämte mellan-verk; de gamla verken S:t Laurent och S:t Jean ligga nu ini staden. På högra Saönestranden delas fortgördeln af Charbonniéredalen i en nordlig del, Plateau Mont d'0r, och en sydlig. På den förra ligga forten Verdun och*Paillet samt batterierna Narcel, Montou och Freta. I Charbonniéredalen ligger fort Chapoly. S. om dalen finnas Bruisson-gruppen, fort Göte Lorette och Montcorin-Champ-villardgruppen. Bakom denna yttre västra gördel ligga forten la Duchére, Vaise, Loyasse, S:t Irénée och S:te Foy. Förstaden Fourviéres' gamla enceinte skall ersättas med en ny och längre framskjuten. Hela den yttre fortgördeln är 68 km. lång med ett största afstånd från stadens midt af 14 och en diameter af 21-22 km. Historia. L:s äldsta galliska invånare voro segu-sianerna. Omkr. 590 f. Kr. kommo grekiska nybyggare dit och sammansmälte efter hand med den galliska befolkningen, så att deras minne nästan var utplånadt, när Minutius Plancus 43 f. Kr. där anlade en romersk koloni. Romarna kallade staden Lug-dunum. När kejsar Augustus 27 f. Kr. organiserade Gallien, blef L. hufvudstad för en del däraf och