Lyon-Lyptol 78 säte för de "sextio folkens" nationalråd, som årligen sammanträdde där och hade betydande funktioner. L. gick en lysande utveckling till mötes under det följande romarväldet och var otvifvel-aktigt Galliens förnämsta stad, med storartade vattenledningar m. m., om hvilkas betydenhet ännu mäktiga ruiner vittna. Propagandan för kristendomens utbredning i Gallien vann tidigt fotfäste i L., där Pothinus (d. 177) och Irenseus (d. 202) bl. a. kraftigt verkade och där förföljelserna mot de kristne också voro starkast. Efter växlande öden (det intogs på 530-talet af frankerna) bildade det jämte den kringliggande trakten det under egna grefvar lydande grefsk. Lyonnais, som hörde till riket Arelat; det kom jämte detta 1032 under tyskromerska riket, blef 1173 direkt beroende af ärkebiskopen, som 1274 ställde sig under franskt skydd. Genom konfiskeringen af konnetabelns af Bourbon land införlifvades Lyonnais, Forez och Beaujolais 1527 med franska kronan, och L. var sedan ända till revolutionen detta områdes hufvudstad, l L. höllos under medeltiden flera kyrkomöten, t. ex. 1245, då kejsar Fredrik II förklarades afsatt, och 1274, då ett försök gjordes till förening mellan den romerska och den grekiska kyrkan. 1562 plundrades och delvis ödelades staden genom hugenotterna, och 1572 under Bartolomeinatten dödade katolikerna där till hämnd omkr. 1,000 hugenotter, 1685 fördrefvos alla protestanter från L., till stor skada för dess under tidernas lopp rikt utvecklade närings-lif. 1793 reste sig L. mot nationalkonventet och sina jakobinska styresmän. Det belägrades därefter på konventets order af Kellermann och blef efter ett förtvifbdt och energiskt försvar samt sedan allt hopp om utländskt understöd afskurits, tvunget att ge sig på nåd och onåd 10 okt. s. å. Straffet blef, att staden förlorade sitt namn - den kallades en tid efteråt Commune affranchie -, att en del af dess märkligare byggnader förstördes och omkr. 6,000 medborgare giljotinerades eller nedskötos, allt under ledning af konventets kommissarier Collot d'Herbois, Fouché och Couthon. Robespierres fall gjorde emellertid slut på förföljelserna, och L. reste sig snart åter till rang af ett af Frankrikes förnämsta industricentra. Under 1800-talet skakades L. af tre svåra arbetarupplopp, 1831, då marskalk Soult i spetsen för 20,000 man återställde lugnet, 1834, då en fem dagars blodig gatustrid utkämpades, och 1849. L. drabbades kännbart af 1882 års svåra finansiella kris och af flera fruktansvärda öf-versvämningar, särskildt 1856. - Flera för Frankrike viktiga fördrag ha slutits i L., såsom 1601 mellan Henrik IV och hertigen af Savojen. I L. sårades dödligt 24 juni 1894 presidenten Sadi Carnot af anarkisten Caserio. J. F. N. L. W:sonM. E. A-t. Lyon [läi'an], Emily (Emy). Se H a m i 1-t o n, sp. 1225. Lyon, Paul Otto, tysk germanist, f. 1853, stadsskolråd i Dresden sedan 1899, har i bearbetningar och nya upplagor utgifvit ett stort antal vetenskapliga verk (Eberhards synonymordbok, Beckers stillära m. fl.) samt själf författat handböcker för skolorna (Abriss der deutschen grammatik, i Sammlung Göschen, 4:e uppl. 1905, m. fl.), pedagogiska arbeten (Die lektiire als grundlage eines einheitlichen und naturgemässen unterrichts in der deutschen sprache, 2 bd, 1889; 3:e uppl. 1904, Goethes verhältnis zu Klopstock, 1880) och grundlagt "Zeitschrift fiir den deutschen unterricht" (1887 fi.), som han ännu redigerar. Lyonblått [Hå'-], fr. bleu de Lyon. Se B l e u. Lyon king-of-arms [låYen ki^-ev-ä^s]. Se King-at-arms. Lyonnais [Hanna], fordom fransk provins (omkr. 7,800 kvkm.), omfattade det egentliga L., som Filip den sköne 1313 bemäktigade sig, samt Forez och Beaujolais, hvilka förenades med franska kronan först på Frans I:s tid (1527). Det bildade först dep. Rhöne-et-Loire, som snart delades i två dep., Rhöne och Loire. En mindre del kom på dep. Puy-de-Döme. Dess hufvudstad var Lyon. (J. F. N.) Lyons [låYons], stad i nordamerikanska staten New York, vid Clyde river. 5,824 inv. (19UO). Destillation af pepparmyntolja. J- F. N. Lyons [låYons]. 1. E d m u n d L., lord L., brittisk amiral, f. 1790, d. 1858, utmärkte sig i yngre år som en rask sjöofficer i Medelhafvet och ostindiska farvatten, utnämndes 1835 till engelskt sändebud i Aten, men blef efter hand så ogynnsamt stämd mot grekerna, att lord Palmerston 1849 återkallade honom. Han var därefter engelsk minister hos schweiziska edsförbundet (1849-51) och i Stockholm (1851-53), blef 1850 konteramiral och erhöll efter Krim-krigets utbrott 1853 befälet närmast under amiral Dundas, som han i dec. 1854 efterträdde som befälhafvare för engelska Svartahafs-flottan. Han gjorde med sina kanoner god tjänst i slaget vid Alma samt tog med "Agamemnon" framstående del i det första bombardemanget af Seva-stopol. L. blef 1855 vice-amiral och upphöjdes efter krigets slut 1856, som baron L. of C h r i s t-c h u r c h, till peer (han hade 1835 blifvit knight och 1840 baronet). Jfr A. S. Eardley-Wilmot, "Life of lord L.5; (1898). 2. Richard Bickerton Pemell L., den föregåendes son, viscount och sedermera earl L., engelsk diplomat, f. 1817, d. 1887, inträdde 1839 på diplomatbanan, erhöll i dec. 1858 sändebudsposten hos Nord-Amerikas förenta stater och skötte under inbördeskriget sitt värf med stor takt och ur-skillning (särskildt under förhandlingar om den s. k. "Trent-affären", se d. o.), men måste i febr. 1865 resa hem för sjuklighet. Han var aug. 1865 -juli 1867 ambassadör i Konstantinopel samt 1867 -87 ambassadör i Paris, där han blef allmänt uppburen och under 1870-71 års krig verkade i medlande syfte. L. blef 1865 medlem af Privy council samt upphöjdes 1861 till viscount och vid sitt af-skedstagande 1887 till earl. 1-2. (V. S-g.) Lypemani (af grek. ly'pe, sorg, och maru'a, galenskap), med., samma sjukdom som melankoli (se d o.). Lypéria, bot. SeKapsaffran. Lyptlng, fno., lyfting. Se Drake, sp. 817. Lyptol [-tål], ett arcamim (se Hemliga me-