83 Lyriker-Lysander 84 och upptaga dem i sig samt firar dem i fulltonig sång. Här spränges visans enkla form af den öf-verströmmande lidelsen, och större rymder öppnas för skildring och tanke. Rytmerna bli rörligare, ofta oregelbundna. Stor djärfhet kan råda såväl i diktens inre byggnad som i afseende på bildernas glans och nya ordsammansättningar. Underafdel-ningar inom denna grupp äro hymnen, odet och dityramben. - I betraktelsens lyrik (elegisk och reflexionslyrik) dröjer skalden ömsevis vid de besjungna föremålen och vid sina egna känslor, hvadan beskrifning och betraktelse spela in i hvarandra. Den svalnande känslan har ännu kvar tillräcklig glöd för att genomvärma tankarna, som den sätter i rörelse och hvilka i sin ordning fördjupa känslan och framkalla nya stämningar. Bilderna utmålas mera lugnt; de anslagna strängarna få tona ut. Det vemod, som gärna ingår i dylik poesi, beror därpå, att grundtonen i all betraktelse är förgängligheten af det jordiska. Till betraktelsens lyrik höra elegien, epigrammet (gåtan, gnomen), den moderna reflexionspoesien samt (med hänsyn till det innehåll, som vanligen i dem gjutes) versformerna sonett och canzon. Inom samma område faller ofta satiren, som i likhet med elegien härflyter ur diktarens saknad efter ett ideal, som föresväfvar honom. Lyriken har blomstrat hos alla tiders kulturfolk, mer eller mindre rikt, allteftersom poetisk känsla och fantasi ingått i de olika nationernas skaplyn-nen. Bland fjärran österns folk ega särskildt inder och perser skatter af karakteristisk lyrik. Hebré-ernas hymner (psalmerna, Jobs bok, Esaias) uppbäras af den mest sublima lyriska flykt. Hos grekerna utbildades lyrikens former allsidigt och typiskt, så vidt som den antika anden tillstadde. Under den europeiska medeltiden uppodlades kärlekslyriken främst i Frankrike, Italien och Tyskland. Hos kelter, germaner och sia ver blomstrade den lyriska folkvisediktningen. Bland folken i nutiden ha i synnerhet tyskar, engelsmän och skandinaver nedlagt rika lyriska gåfvor i sin konstpoesi. Se framställningarna i de moderna poeti-kerna samt R. M. Werner, "Lyrik und lyriker" (1890), och Geiger, "Beiträge zu einer ästhetik derjyrik" (1905). E. F-t. Lyriker, skald, som diktar lyrik (se d. o.). -- Lyrisk, som är rik på subjektiv poetisk känsla; som lämpar sig för en lyrisk dikt. -- Lyrisk musik, sådan musik, som mera går ut på att skildra subjektiva stämningar än episka eller dramatiska handlingar. Jfr Musik. -- Lyrisk scen, skådebana, där operor och andra musikstycken uppföras, i motsats till "talscen", där hufvudsakligen endast "talpjäser" ges. -- Lyrisk skaldekonst. Se Lyrik. Lürmanns slaggforma, bergsv. Se Forma, sp. 847. Lyrofon [-fån]. Se Grammofon, sp. 105. Lyrskovshede (Lyrskogsheden), n. om staden Slesvig och nära Isted (ej, som Knytlingasagan förtäljer, i närheten af Kongeaa). Heden är namnkunnig genom det stora slag, som stod där 28 sept. 1043, hvari Magnus den gode i spetsen för norrmän och danskar, med understöd af några sachsiska furstar, slog en stor här af hedniska slaver, i synnerhet obotriter och vender. 15,000 slaver berättas ha stupat. C. R.* Lyrstjärten, zool. Se Lyrfågelsläktet. Lyrsvansfågeln, zool. Se Lyrfågelsläktet. Lyrtorsk, zool. Se Torsksläktet. Lys [li's], flam. Leye, kanaliserad biflod till Schelde i Frankrike och Belgien, upprinner i franska dep. Pas-de-Calais, flyter genom dep. Nord, bildar på en sträcka af 27 km. gräns emellan detta och belgiska prov. Västflandern, flyter därefter genom Väst- och Östflandern samt mynnar ut genom flera armar i Schelde vid Gent, efter ett lopp af 205 km., af hvilka 115 km. komma på Belgien och 159 km. äro kanaliserade och segelbara. L. förmedlar flera kanalförbindelser, bl. a. den 53 km. långa kanalen emellan Deynze och Heyst. Floden bildade fordom gräns emellan Frankrike och Tyskland. (J. F. N.) Lysaker, järnvägsstation med tätt befolkad omnejd vid Kristiania--Drammensbanan, 6 km. v. om Kristiania i Akers härad, Akershus amt, Norge. Vid L. faller L.-elven, som kommer från Bogstadvandet, ut i L.-bukten, en liten vik af Kristianiafjorden. I den natursköna trakten längs eller nära älfven ligga en rad fabriker och några sågverk samt många, mest af utflyttade Kristianiabor bebodda villor. 2,315 inv. (1910; 548 inv. 1900; siffran är fortfarande i stark stigning). Spårvägens utsträckande från Kristiania till L. är endast en tidsfråga. K. V. H. Lysander, spartansk fältherre. Se Lysandros. Lysander, Albert Teodor, filolog, estetiker, f. 29 maj 1822 i Göteborg, d. 25 apr. 1890 i Lund, blef student i Lund 1840, filos, doktor där 1847 och docent i latin 1848. 1859 befordrades han till adjunkt i litteraturhistoria och utnämndes 1864 till professor i romersk vältalighet och poesi vid Lunds universitet. Läsåret 1875-76 fungerade han som universitetets rektor. L. utgaf, utom dikter och akademiska afhandlingar på latin, bl. a. Sören Kier-kegaard. Litterärhisto-risk teckning (i "Tid-skr. för litteratur", 1851), Tre föredrag i academiska föreningen: 1. Om nordiska qvinnan; 2. Erosmythen-, 3. Carl XII:s betydelse (1855), vidare Om sagospelet Lycksalighetens ö och dess uttolkare (ofullb., i "Nord. univ.-tidskr.", 1857), Romerska litteraturens historia (blott l:a delen, 1858), Äfventyr (l:a saml. 1872), Faust. En själshistoria efter Göthes sorgespel, jemfördt med flera idédramer (1875) och Om Tegnér (tal vid hundra-årsfesten; 1882). Han offentliggjorde vidare en tolkning af Longfellows "Evangelina" (1854), redigerade "Lunds studentkalender 1863-64" (1863) och "Valda skrifter af C. J. L. Almqvist" (1874 -78), hvilka han försett med noter och till hvilka han fogade en utförlig karaktärs- och lefnadsteck-ning. I trots af den absolut ohistoriska uppfattningen af Almquist äro dessa verk af stor betydelse för Almquistforskningen genom skarpsinne och rikedom på uppgifter. 1891 utgafs "Smärre skrifter i urval" af Kr. Cavallin och L. genom M. Weibull,