därigenom, att kammarugnen är afsedd att eldas med generatorgas, men koksugnen att eldas med en del

Fig. 4. Kammarugn med lutande kammare, Ries' konstruktion. (Genomskärning.) af den vid destillationen erhållna lysgasen(se Koks). Den ur stigrören kommande rågasen har en temperatur af omkr. 200°, är brungul till färgen och Innehåller utom lysgasens vanliga beståndsdelar, väte, koloxid och kolväten, äfven större och mindre mängder af vattenånga, tjärångor, naftalin, cyanväte, ammoniak, vätesvafla, kolsvafla och kolsyra. Dessa föroreningar uppgå till en tredjedel af gasens volym och måste till hufvudsakligaste del afiägs-nas, innan gasen kan användas för vanliga ändamål. Först nedbringas gasens temperatur i hydrauliker och kylare till omkr. 15°, hvarigenom vattenånga och en stor del af tjärångorna afskiljas. Vattnet löser därvid en del ammoniak, vätesvafla och kolsyra. Resten af tjärångorna, som i form af fina bläsor hålla sig sväfvande i gasen, aflägsnas i s. k. tjärafskiljare. De öfriga föroreningarna borttagas därefter på kemisk väg, naftalinen genom tvättning med tunga tjäroljor i s. k. naftalintvättare, cyanvätet genom tvättning med järnsaltlösningar i s. k. cyantvättare och ammoniaken genom tvättning med vatten i ammoniaktvättare. Vid ammoniaktvättningen aflägsnas äfven en del af vätesvaflan och kolsyran. Resten af vätesvaflan borttages sedan i s. k. reningskistor, fyllda med antingen släckt kalk eller järnoxidhydrat, s. k. gasreningsmassa 1. reningsmassa. Vid rening med kalk upptagas äfven all kolsyran samt en del af koisvaflan. För att få gasen att genomgå dessa reningsapparater, hvilka erbjuda ett visst motstånd mot gasens rörelse, begagnar man sig af en pump, den s. k. Beales roterande exhaustor, som vanligen har sin plats mellan kylarna och tjärafskiljarna och som suger gasen från ugnarna och trycker den genom de följande apparaterna. - Fig. 5 visar ett förlag 1. en hydraulik. Den utgöres af ett långt rör med U-formig genomskärning och har sin plats ofvanpå ugnen. Den är delvis fylld med tjärvatten, hvari stigrören neddoppa. Därigenom hindras gasen att gå tillbaka i en retort, som är under laddning eller tömning. Vid kontinuerliga ugnar användes dock vanligen ej någon vätskespärr, utan vatten påtappas, endast då en retort skall afstiillas för lagning eller för

Fig. 5. Furlag. (Genomskärning.) utbränning af den retortgrafit 1. det retortkol., som uppkommer genom kolvätens sönderdelning och afsätter sig på retortens väggar. Förlaget är i detta fall deladt medelst skiljeväggar, så att ett rum erhålles för hvar retort. I förlaget nedsättes gaseris temperatur till 70 ä 90°, hvarvid en stor del af vatten- och tjärångor afskiljes. Något beck afsätter sig äfven under stig-rörens utlopp, hvilket med vissa mellanrum måste borttagas genom särskilda rensöppningar. De afskilda kondensaten afrinna kontinuerligt genom på lämplig höjd placerade afloppsrör. - För kylningen användas antingen luftkylare eller vattenkylare eller ock en kombination af dessa.

Fig. 6. Luftkylare,(Genomskärning.) Fig. 6 visar en luftkylare. Den består af två koncentriska plåtcylindrar med ringa afstånd från hvarandra. I det af dessa bildade mellanrummet får gasen passera och af-kyles därvid dels af luften utomkring, dels af den luft, som passerar genom den inre öppna cylindern. Vattenkylare utföras antingen med stående eller liggande kylrör, genom hvilka går en ständig vattenström i motsatt riktning mot den omkring rören gående gasen. Fig. 7 visar en dylik kylare med liggande rör, en s. k. Reutterkylare. Den består af