111 Lysgasförgiftning-Lysholm Fig. 16, Schematisk bild af Humphreys & Glasgows vattengasapparater. Generator. Karburator. Öfverhettare. Oljeförvärmare. Skrubber. Kylare. Vattenlås, Kylare. i korta perioder, gasningsperioder och blåsningsperioden Vid den förra sker den egentliga tillverkningen, hvarunder temperaturen i apparaterna sjunker, vid den senare bringas åter temperaturen till erforderligt belopp genom blåsning med luft. För sin rening passerar vattengasen vattenlås, där tjära afskiljes, skrubbrar för afskil-jande af aska etc., som medföljer vid gasningen, samt kylare för nedkylning till vanlig temperatur. Härifrån fortsätter gasen till en mindre gasklocka för utjämning af tillverkningsperioderna samt pumpas från denna medelst exhaustorer genom re-ningskistor för rening från vätesvafla, hvarefter den karburerade vattengasen kan blandas med kolgasen. - Lysgas af olja, s. k. o l j e g a s, har stor användning för belysning af järnvägsvagnar. Som råmaterial användas gasberedningsoljor (se d. o.) af olika ursprung. Tillverkningen sker i järn-retorter vid 900-1,000°. För sin rening har gasen att passera kylare, tvättare och reningskistor med järnoxidhydrat. Oljegasen har ett effektivt värme-värde af omkr. 8,300 kalorier. På senaste tid har den blifvit använd äfven som lysgas och kokgas i mindre samhällen. - Lysgas af trä (t r ä g a s) och af torf (t o r f g a s) användes i midten af 1800-talet som stadsbelysning på många ställen. I synnerhet trägasverken voro mycket vanliga i Tyskland, Österrike och Schweiz. De ha dock numera h. o. h. förlorat sin betydelse och blifvit ersatta af stenkolsgasverk. - Äfven acetylen kan sägas vara en lysgas i den mening, att den funnit användning till belysning. På senaste tid har den för vissa speciella ändamål, såsom fyrar, lysbojar m. m., fått ökad betydelse på grund af den lätthet, hvarmed den kan transporteras såsom "acetyléne dissous" (se A c e t y- 1 e n och Acetylengasverk). De kärl, i hvilka denna försändes, ha fått namnet gas-ackumulatorer. G. H. H. Lysgasförgiftning, toxik., en kolöxidförgiftning (se d. o.), börjar vanligen med hufvudvärk och kräkningar, hvartill komma stor matthet, långsam och ytlig, till sist snarkande andning, långsam puls, blåaktig (cyanotisk) ansiktsfärg, medvetslöshet, t. o. m. djup dvala med stark temperatursänkning, slutligen hastig, oregelbunden puls. Döden kan inträda efter l-4 timmar. Ibland förekommer under dvaltillståndet häftig kramp, mest stelkramp, äfvenså före förlusten af medvetandet en i hög grad nedsatt känsel (anestesi); den förgiftade har t. ex. under detta tillstånd kunnat bränna sig illa utan att veta det. Om den dödliga utgången dröjer något längre, har man äfven iakttagit svåra nervösa och psykiska rubbningar. Om behandlingen se Koloxidförgiftning. C. G. S. Lysholm, Bjarne, norsk läkare, entomolog, f. 26 april 1861 i Trondhjem, tog med. ämbetsexamen 1887 och praktiserade som läkare i norska settlement i lowa, i Lardal och i Trondhjem till 1894, då han vid faderns, konsul 0. K. L:s, död jämte två bröder öfvertog det af farfadern J. B. L. (1796-1843) 1821 anlagda, alltjämt förkofrade brännvinsbrän-neriet, Norges största och mest bekanta anläggning af denna art. Han var chef för denna affär, som han betydligt utvidgat, till hösten 1911, då den öfvergick till ett aktiebolog. Jämte sin praktiska verksamhet har L. idkat naturvetenskaplig med entomologi som specialitet och offentliggjort bl. a. Bidrag til kundskaben om coleopterafaunaen i det Trondhjemske (i "Trondhjems videnskabs-selskabs skrifter", 1897-99). Sedan 1903 har L.,