som är filos, doktor, varit preses i Trondhjems videnskabsselskab. K. V. H. Lysias (grek. Λνσίας, lat. Lysias), forngrekisk talare, f. omkr. år 445 f. Kr. Hans fader, Kefalos, en förmögen syrakusan, var en bland de många främlingar, hvilka af Perikles förmåddes invandra och bosätta sig i Aten, där såväl han som hans söner räknades till "isotelerna" (den mest gynnade klassen af skyddsborgare).

Lysias, efter en antik marmorbyst. Vid 15 års ålder utvandrade L. jämte sin broder och många andra atenare till den ej långt förut grundlagda staden Thurioi i Syd-Italien, där han af Tisias från Syrakusa erhöll undervisning i talarkonsten. 411 återvände L. och hans broder till Aten, där de under några år idkade en lönande fabriksrörelse, tills efter statshvälfningen 404 deras förmögenhet eggade "de 30 tyrannernas" roflystnad, för hvilken L:s broder föll ett offer, hvaremot L. själf lyckades undfly till Megara. Med spillrorna af sin sköflade förmögenhet understödde han ännu i landsflykten det demokratiska partiet. Efter den borgerliga författningens återställande skyndade han att draga sin broders mördare till ansvar genom sitt mot Eratosthenes, en bland "de trettio", riktade anklagelsetal, det enda bland L:s bibehållna tal, hvilket han själf hållit. Däremot författade han, i egenskap af "logograf" (se d.o.), mot betalning ett stort antal rättegångstal för andras räkning, hvarjämte han meddelade undervisning i talarkonsten. I forntiden egde man vid pass 230 som äkta erkända tal af L. Till vår tid ha förutom fragment kommit 34 tal under hans namn, bland hvilka dock några äro skäligen misstänkta att vara understuckna. Redan af forntidens konstdomare var L. erkänd som mästare i den enkla, rakt på sak gående, alla konstlade prydnader försmående vältaligheten. Under hans skenbart konstlösa framställningssätt dölja sig dock i själfva verket väl genomtänkt planläggning och den sorgfälligaste utarbetning. Beundransvärd är hans förmåga att i hvarje fall träffa den för sakens beskaffenhet och den talandes ställning bäst passande stämningen och uttryckssättet. Framför allt ligger hans styrka i den med dramatisk åskådlighet genomförda "berättelsen", eller utvecklingen af sakförloppet. L:s stil utmärker sig i hög grad genom språldig korrekthet och är synnerligen lättfattlig. Också har L. städse varit en af de mest läste grekiske prosaförfattarna. Bland nyare upplagor af hans tal märkas dels de i samlingarna af "Oratores attici" förekommande, dels Westormanns och Scheibes textupplagor, dels Frohbergers och Rauchensteins med ypperliga förklaringar försedda editioner af "Ausgewählte reden des L." Jfr Blass, "Die attische beredsamkeit", bd I (2:a uppl. (1885), och W. L. Devries, "Ethopoiia. A rethorical study of the types of character in the orations of Lysias" (1892). A. M. A. Lysicrates. Se Lysikrates. Lysigen, bot. Se Sekretbehållare. Lysikrates (grek. Λνπχζμτης, lat. Lysicrates), en atenare, bekant genom ett af honom 334 f. Kr. med anledning af en koragisk seger uppfördt och ännu bibehållet monument vid östra foten af Akropolis i Aten (se Korag med fig.). Af nutidens atenare betecknas detta lilla rundtempel vanligen som "Demosthenes lykta" med anspelning dels på dess form, dels på en fullkomligt grundlös och orimlig sägen, att den store talaren där skulle ha inneslutit sig för att ostörd få egna sig åt sina studier. A. M. A. Lysimachia L., bot., ett släkte af tämligen stora, antingen upprätta eller på marken krypande örter eller halfbuskar med motsatta eller kransställda, hela blad, hörande till fam. Primulaceœ. Blommorna äro hos en del arter ganska stora, vanligast gula, sittande ensamma eller i klasar. Blommorna äro 5-taliga med hjulformig eller grundt klocklik krona. Ståndarna äro kortare än kronflikarna; hos vissa arter äro strängarna vid basen sammanvuxna med kronan. Frukten är en kapsel, som öppnar sig med 5 eller 10 tändor. Vid stränder och å fuktiga ställen förekommer allmänt L. vulgaris L., videört (se fig.),

Lysimachia vulgaris. 1 växtens topp, 2 blomma, 3 fröhus i genomskärning. som har stjälken till mer än 1 m. hög, med bladen å öfre delen af stjälken 3 (eller 4) i krans och blommorna i greniga klasar i stjälkens topp. L. nummularia L., penningört (med anledning af de rundade bladen), kryper med långa refvor utefter marken helst å fuktig gräsmark ; den odlas ej sällan som ampelväxt, särskildt en form med guldgula blad. Om Lysimachia thyrsiflora se Naumburgia. O. T. S. (G. L-m.) Lysimachos (grek. Λνσίμαχος, lat. Lysimachus), en af Alexander den stores fältherrar och efterträdare (diadocher). Han deltog redan från början i Alexanders asiatiska fälttåg, men först under det indiska fälttåget trädde han mera i förgrunden. Efter Alexanders frånfälle (323 f. Kr.) erhöll han som ståthållarskap Tracien, hvars upproriska inbyggare han dock först efter långvariga strider