Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Lysholm, Bjarne
- Lysias
- Lysicrates. Se Lysikrates
- Lysigen, bot. Se Sekretbehållare
- Lysikrates
- Lysimachia, bot.
- Lysimachos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som är filos, doktor, varit preses i Trondhjems videnskabsselskab.
K. V. H.
Lysias (grek. Λνσίας, lat. Lysias), forngrekisk
talare, f. omkr. år 445 f. Kr. Hans fader, Kefalos, en
förmögen syrakusan, var en bland de många främlingar,
hvilka af Perikles förmåddes invandra och bosätta
sig i Aten, där såväl han som hans söner räknades
till "isotelerna" (den mest gynnade klassen af
skyddsborgare).
Lysias, efter en antik marmorbyst.
Vid 15 års ålder utvandrade L. jämte
sin broder och många andra atenare till den ej
långt förut grundlagda staden Thurioi i Syd-Italien,
där han af Tisias från Syrakusa erhöll undervisning
i talarkonsten. 411 återvände L. och hans broder
till Aten, där de under några år idkade en lönande
fabriksrörelse, tills efter statshvälfningen 404 deras
förmögenhet eggade "de 30 tyrannernas"
roflystnad, för hvilken L:s broder föll ett offer,
hvaremot L. själf lyckades undfly till Megara. Med
spillrorna af sin sköflade förmögenhet understödde han
ännu i landsflykten det demokratiska partiet. Efter
den borgerliga författningens återställande skyndade
han att draga sin broders mördare till ansvar genom
sitt mot Eratosthenes, en bland "de trettio", riktade
anklagelsetal, det enda bland L:s bibehållna tal,
hvilket han själf hållit. Däremot författade han,
i egenskap af "logograf" (se d.o.), mot betalning
ett stort antal rättegångstal för andras räkning,
hvarjämte han meddelade undervisning i talarkonsten.
I forntiden egde man vid pass 230 som äkta erkända
tal af L. Till vår tid ha förutom fragment kommit
34 tal under hans namn, bland hvilka dock några äro
skäligen misstänkta att vara understuckna. Redan af
forntidens konstdomare var L. erkänd som mästare
i den enkla, rakt på sak gående, alla konstlade
prydnader försmående vältaligheten. Under hans
skenbart konstlösa framställningssätt dölja sig
dock i själfva verket väl genomtänkt planläggning
och den sorgfälligaste utarbetning. Beundransvärd
är hans förmåga att i hvarje fall träffa den för
sakens beskaffenhet och den talandes ställning bäst
passande stämningen och uttryckssättet. Framför allt
ligger hans styrka i den med dramatisk åskådlighet
genomförda "berättelsen", eller utvecklingen
af sakförloppet. L:s stil utmärker sig i hög
grad genom språldig korrekthet och är synnerligen
lättfattlig. Också har L. städse varit en af de mest
läste grekiske prosaförfattarna. Bland nyare upplagor
af hans tal märkas dels de i samlingarna af "Oratores
attici" förekommande, dels Westormanns och Scheibes
textupplagor, dels Frohbergers och Rauchensteins
med ypperliga förklaringar försedda editioner
af "Ausgewählte reden des L." Jfr Blass, "Die
attische beredsamkeit", bd I (2:a uppl. (1885), och
W. L. Devries, "Ethopoiia. A rethorical study of the
types of character in the orations of Lysias" (1892).
A. M. A.
Lysicrates. Se Lysikrates.
Lysigen, bot. Se Sekretbehållare.
Lysikrates (grek. Λνπχζμτης, lat. Lysicrates),
en atenare, bekant genom ett af honom 334 f. Kr. med
anledning af en koragisk seger uppfördt och ännu
bibehållet monument vid östra foten af Akropolis
i Aten (se Korag med fig.). Af nutidens atenare
betecknas detta lilla rundtempel vanligen som
"Demosthenes lykta" med anspelning dels på dess form,
dels på en fullkomligt grundlös och orimlig sägen,
att den store talaren där skulle ha inneslutit
sig för att ostörd få egna sig åt sina studier.
A. M. A.
Lysimachia L., bot., ett släkte af tämligen stora,
antingen upprätta eller på marken krypande örter
eller halfbuskar med motsatta eller kransställda,
hela blad, hörande till fam. Primulaceœ. Blommorna
äro hos en del arter ganska stora, vanligast gula,
sittande ensamma eller i klasar. Blommorna äro
5-taliga med hjulformig eller grundt klocklik
krona. Ståndarna äro kortare än kronflikarna; hos
vissa arter äro strängarna vid basen sammanvuxna med
kronan. Frukten är en kapsel, som öppnar sig med 5
eller 10 tändor. Vid stränder och å fuktiga ställen
förekommer allmänt L. vulgaris L., videört (se fig.),
Lysimachia vulgaris. 1 växtens topp, 2 blomma,
3 fröhus i genomskärning.
som har stjälken till mer än 1 m. hög,
med bladen å öfre delen af stjälken 3 (eller 4)
i krans och blommorna i greniga klasar i stjälkens
topp. L. nummularia L., penningört (med anledning
af de rundade bladen), kryper med långa refvor
utefter marken helst å fuktig gräsmark ; den odlas ej
sällan som ampelväxt, särskildt en form med guldgula
blad. Om Lysimachia thyrsiflora se Naumburgia.
O. T. S. (G. L-m.)
Lysimachos (grek. Λνσίμαχος, lat. Lysimachus),
en af Alexander den stores fältherrar och
efterträdare (diadocher). Han deltog redan från början
i Alexanders asiatiska fälttåg, men först under
det indiska fälttåget trädde han mera i
förgrunden. Efter Alexanders frånfälle (323 f. Kr.) erhöll
han som ståthållarskap Tracien, hvars upproriska
inbyggare han dock först efter långvariga strider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:54:19 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbq/0075.html
