Svenskarna anryckte på två linjer, med infanteri i midten och kavalleri på flyglarna. Högra flygelns kavalleri måste vika. Konungen satte sig då själf i spetsen för dess vänstra afdelning, Smålänningarna, hvarefter högra flygeln och midten förnyade anfallet. Konungen stupade, och anfallet afvisades. Hertig Bernhard af Weimar, som fåfängt sökt tränga fram med vänstra flygeln, tog då befälet öfver hela linjen och utförde omkr. kl. 2 ett nytt anfall, som kastade de kejserlige tillbaka. Snart anlände dock förstärkning på Wallensteins vänstra flygel (möjligen var det Pappenheim med hans 6 kavalleriregementen, om dessa icke förut anländt), och åter måste svenskarna vika. Ett tredje anfall på eftermiddagen gjorde dem likväl till herrar på slagfältet, hvarefter Wallenstein återvände till Böhmen. Dagen kostade hvardera parten 6,000 man i döda. I taktiskt eller politiskt afseende kan slaget vid L. ej jämföras med 1631 års vid Breitenfeld, men det är ryktbart i Sveriges historia och platsen för detsamma nästan helig för svenska sinnen, emedan national- och troshjälten Gustaf Adolf stupade därstädes. - Ej långt från den plats, där han föll, ligger en sten, Schwedenstein, med inskriften "G. A. 1632". öfver denna uppfördes ett 6 nov. 1837 aftäckt monument af järn, hvartill medel insamlats genom Gustaf-Adolfsstiftelsen inom Tyskland, ja hela den protestantiska världen. Årligen på den store konungens dödsdag tåga den lilla staden L:s invånare i högtidlig procession ut till detta monument, där de med tal och sånger fira dagens betydelse. 6 nov. 19,6 lades invid detta monument grundstenen till ett minneskapell, som, efter ritningar af L. I. Wahlman, uppfördes på bekostnad af konsul Oskar Ekman i Stockholm och hans fru Maria, f. Lavonius, samt invigdes 6 nov. 1907 i närvaro af svenske kronprinsen Gustaf, prins Eitel Friedrich (som representant för tyske kejsaren) samt representanter för svenska regeringen och riksdagen, för svenska kyrkan, för åtskilliga tyska furstar och (bestående af officerare och manskap) för de svenska regementen, som deltogo i slaget, för svenska adeln, för en mängd andra svenska och tyska myndigheter, stater, kårer, universitet (Uppsalastudenter utförde sång) och Gustaf-Adolfsför-