nande utan ersättning, med förpliktelse för mottagaren (låntagaren) att vid anfordran eller efter viss tids förlopp återställa samma sak till lån-gi f våren. Se vidare Försträckning och L e g o a f t a l (sp. 49). Om kommunallån so d. o.; om statslån se Statsskuld. Jfr äfven art. om Egna hem, Förlag, Järnkontoret, Obligation, Odlingslån e-fonder m. fl. - Rörande l å n e b a n k och l å-a e r ö r e l s e se Bank, H y p o t e k s b a n k och .Kreditanstalt. C. G. Hj. Lång (Long), egendom i Grums socken, Värmlands län, vid östra stranden af Lången, en sydöstlig arm af Värmelen, och 13 km. från Grums station å Bergslagernas järnvägar, bestående af fideikommisset L., 1 mtl säteri samt 11/24 mtl underlydande, tax. till 175,000 kr. (1910), jämte kvarn och såg, tax. till 3,000 kr., och frälseränta, tax. till 400 kr., samt till fideikommisset icke hörande jordbruksfastigheter, tax. till 180,300 kr., Malsjö kvarn och såg, pappersmassefabrik och mejeri, tax. till 48,500 kr. -- 1643 erhöll And. Bergenfelt skatteköpebref på L., som då antagligen var kronogods. Det öfvergick genom gifte till släkten Cremer, i hvars ego det stannade under tre släktled, såldes sedan till assessor J. Linroth, hvars son, assessor J. G. Linroth, 1756 gjorde L. till fideikommiss. Som en oklarhet fanns i fideikommissbrefvet, gjorde hans änka 1796 äfven sin del till fideikommiss. Hennes dotter Sara Katarina var gift med sedermera öfversten, grefve K. G. Löwenhjelm. Efter en mångårig process förklarades det första fideikommissbrefvet ogiltigt, hvarför blott en del af L. är fideikommiss, hvilket nu innehafves af grefvinnan Natalia Rosensvärd, dotter till ofvannämnde grefve Löwenhjelms sonson och änka efter generallöjtnanten J. H. Rosensvärd, hvaremot den öfriga delen af egendomen tillhör hennes son, kammarherren K. Rosensvärd. Fideikommissets stora manbyggnad (från 1800-talet) beboddes sommaren 1905 af nuv. änkedrottning Sofia.

Långa, Molva vulgaris, zool., en laken mycket närstående fiskart af torskfiskarnas familj bland de mjukstråliga fiskarna. Till kroppsformen liknar långan laken, men är mera långsträckt och smal än denna. Färgen på ryggen är mörkt gröngrå, på buksidan hvitaktig. Bakre ryggfenan samt anal- och stjärtfenorna ha hvit kant, med en mörk rand innanför denna. Långan är en djupvattensfisk, utbredd från Norra ishafvet till Vizcayabukten i s. Den förekommer sällsynt i nordliga delen af Öresund och är anträffad i Kielbukten, men längre in i Östersjön förekommer den icke. Den är en för fisket rätt viktig fiskart och utgör en betydande del af fångsten vid det ute på Jutska refvet och utanför Norges sydvästra kust drifna "bankfisket". Långan fiskas där med "backor" på 180--270 meters djup. Den beredes dels till klippfisk, dels saltas den till kabeljo eller, såsom mera torkad och lindrigare pressad, till saltlånga. I Bohus län torkas långa utspänd med träspjälor och kallas då spillånga. Den når en längd af ända till 2 m. och är en glupsk roffisk. En annan art långa, som icke förekommer vid Sveriges kuster, är birkelangen, M. byrkelange (Wahlbaum), M. abyssorum (Nils.). Se Birkelånga. R. L.* Långa fältet, artill. Se Kanon, sp. 779, och Kanonport, sp. 795. Långa murarna. Se Aten, sp. 317--318, och Grekland, sp. 242. Långa papper, hand. Se Korta papper. Långa parlamentet kallas i Englands historia det parlament, som Karl I sammankallade till 3 nov. 1640 och som snart upptog strid med det Stuartska konungadömet. Det satt, fastän "rensadt" från rojalister 1648 och reduceradt till blott underhus efter öfverhusets afskaffande 1649, ända till 20 april 1653, då Oliver Cromwell lät med våld skingra återstoden af dess medlemmar ("the Rump"). Under partistriderna efter O. Cromwells död nödgades Richard Cromwell åter inkalla långa parlamentet (7 maj 1659), men redan 13 okt. s. å. sprängdes det ånyo för att efter Monks statshvälfning än en gång sammanträda 26 dec. Det upplöste sig till sist frivilligt 16 mars 1660. V. S-g. Långa recessen. Se Hamburg, sp. 1204. Långared, socken i Älfsborgs län, Kullings härad. 9,021 har. 1,817 inv (1910). L. utgör ett pastorat i Skara stift, Kullings kontrakt. Långaryd, socken i Jönköpings län, Västbo härad. 24,275 har. 3,777 inv. (1910). L. bildar med Färgaryd ett pastorat i Växjö stift, Västbo kontrakt. Långaröd, socken i Malmöhus län, Färs härad. 5,034 har. 1,583 inv. (1910). Annex till Östra Sallerup, Lunds stift, Frosta kontrakt. Långasjö, socken i Kronobergs län, Konga härad. 14,344 har. 2,121 inv. (1910). L. bildar med Ljuder ett pastorat i Växjö stift, Konga kontrakt. Långa växlar, hand. Se Korta papper. Långbanit Flink, miner., hexagonalt tafvelformiga kristaller, som i kemiskt hänseende sluta sig till brauniten (se Manganmalmer), fast med en betydande halt, 12--15 proc., af antimontrioxid. Förekommer vid Långban. A. Hng. Långbans gruffält är beläget 21 km. n. ö. om Filipstad vid Långbanshyttans järnvägsstation i Färnebo socken af Värmlands län. Bergarten vid och i trakten af fältet utgöres af dolomit, som för den järnmalm af blodsten och något svartmalm, hvarå grufvorna äro anlagda. På 1870-talet anträffades afsevärda tillgångar af manganmalm, bestående af mineralierna braunit och hausmannit. De grufvor, som nu bearbetas, äro Kollegiegrufvan, Storgrufvan, Gustafsgrufvan och Wahlundsgrufvan. Den förstnämndas djup är omkr. 200 m. Fyndigheten anses vara upptäckt på 1400-talet. Fältet eges af Grufaktiebolaget Långban. Brytningen uppgick 1910 till 19,037 ton berg, hvaraf erhölls 6,849 ton järn- och 1,764 ton manganmalm, inberäknadt genom anrikning erhållna produkter. Manganmalmen förväxlades förr med svartmalm, och först under senare hälften af 1870-talet blef den, sedan större tillgångar då anträffats, särskildt tillgodogjord. 1880 byggdes för den fattigare manganmalmens tillgodogörande ett anrikningsverk, som uppbringar malm af 20 proc. halt till en halt