Låra-Läs 154 :le undre lemmarna isär, andra rulla dem kring deras längdaxlar. Muskelmassan omges af en stark, flerstädes vid knotor fäst fascia, vid hvilken huden är så intimt förenad, att den på muskel-starka subjekt vid kraftig muskelspänning icke kan upplyftas eller knipas. I midten af ljumsken utkomma lårets främre stora nerver och kärl ur bäckenet; mot dess kant kan artären lätt sammantryckas för hämmande af blödning icke blott från låret, utan ock från knä, lägg och fot, som alla få blod ur detta kärls fortsättningar. Lårets bakre kärl och nerver utgå ur bäckenet under de tjocka sätes-(hoft-)musklerna. Nerven (nervus ischiadicus) stryker ned tätt bakom höftknölen och är där tillgänglig för massage vid den form af neuralgi däri, sorn kallas ischias. Se planscher till art. M ä n-n i s k a n. <.'. v. I).* Låra. Se La la. Lärben, anat. Se Lår. Lårbensbrott, kir. Hos en fullvuxen och frisk människa behöfves ett ganska betydligt yttre våld ;dler svårare fall för att afbryta lårets ben, starkt -om detta är och dessutom skyddadt af tjocka muskellager. Emellertid förekommer detta brott ej så sällan. Det är vanligen snedt, hvarigenom också den ena, den undre, brottändan så mycket lättare iHider upp förbi den öfre. Lårmusklerna hjälpa också till härvid: de ha långt större makt öfver den nedre biten än öfver den, som befinner sig närmare kroppen och som förblir tämligen orubbad. En ganska betydlig dragning på det nedre brottstycket är därför nödig för att åstadkomma brottytornas sammanfogning, och äfven om denna lyckas, är det svårt att bibehålla den. Därpå går i själfva verket behandlingen af lårbensbrott ut. Ofta måste man under större delen af behandlingstiden genom påhängda tyngder eller på annat sätt hålla låret sträckt (extenderadt). Någon grad af förkortning är svår att förekomma. Hos den fullvuxne behof vas Ii till 8 veckor för fullständig läkning (konsolidering) af ett sådant brott. Detta likväl endast under den förutsättning, att de mjuka delarna icke på samma gång blifvit genombrutna. Har detta inträffat, inträder ganska lätt varbildning, och läkningen tar i anspråk längre tid. Dessutom kan det hända, att sårfeber tillkommer, så att dödlig utgång inträffar. Är benet söndersplittradt i flera delar, går läkningen äfvenledes långsammare. Om benet är både splittradt och kompliceradt genom sår i de mjuka delarna, hvilket oftast är fallet vid skottskador, äro utsikterna ganska mörka, och inom krigskirurgien äro skottfrakturerna å låret sedan Lntmmalt med skäl fruktade. Den antiseptiska (asep-tiska) behandlingen har emellertid här, som i så inånira andra fall, skapat bättre utsikter .- då den i tid kommer till, hvilket ej alltid är förhållandet och minst efter de stora fältslagen. - En annan form af lårbensbrott har helt andra karaktärer, den af brott å lårbenets "hals", d. v. s. den öfversta delen, närmast det i höftbenets panna liggande "hufvudet". Detta brott uppkommer merendels genom fall direkt på höften, nästan uteslutande hos gamla personer och oftare hos kvinnor än hos män. Symtomen härvid kunna i början vara så små, att man är i villrådighet om, huruvida en fraktur förefinnes eller ej. Patienten kan .visserligen ej stödja på sitt bon. men äfven efter en svår stöt, utan brott, kan detta vara omöjligt - för någon tid. Låret blir dock snart kortare än det andra; extremiteten ligger i det vanligaste fallet vriden utåt genom sin egen tyngd, och vid försök att röra den uppstå smärtor. Ju längre från "hufvudet" brottet är beläget (utanför ledgångs-kapseln), dess betydligare är förkortningen, dess starkare svullnaden och smärtorna. Vid brott innanför kapseln äro alla symtomen mindre framstående. Läkning af detta brott är vida svårare att ernå än vid det å lårbenets skaft. I många fall, hos mycket gamla personer och vid brott innanför kapseln, inträffar ingen fullständig läkning alls, och patienterna måste ständigt begagna kryckor eller käppar vid gåendet. Dödlig utgång kan inträffa hos de gamle, om de alltför länge hållas till sänsrs, hvarför man ock, för att rädda patienternas lif, kan bli tvungen att öfverge hvarje tanke på läkning samt snart låta dem komma upp och hjälpa sig fram med kryckor. Då riktig ställning emellan brottytorna icke kan ernås på annat sätt. har man numera genom operation öppnat sig väg in till brottet för att genom skrufvar, spikning o. d. tvinga brottändarna intill hvarandra och under läkningen fasthålla dem i god ställning inbördes. Därigenom undgås de svåraste formerna af felläkning och förkortning af lårbenet. Ksr. (.*. A.» Lårbenshufvudet, anat. Se Lår. Lårding, sjöv. Se Sjömansgarn. Läring. skpsb., å tremastade fartyg den del af fartygssidan, som är belägen mellan akterstäfven och mesanmasten, samt å andra fartyg motsvarande del af sidan. - För att ange bäringen till föremål, som befinna sig i 45° vinkel på endera sidan om fartygets långskeppsplan, akterifrån räk-nadt, sägas de vara på styrbords, babords, lofvarts eller lä låring. C. K. S. Låringsbåtar, sjöv., de till ett fartyg hörande båtar, hvilka, då de äro ombordtagna, ha sin plats vid fartygets sidor akterut, där de äro upphissade och hängande uti båtdäfvertar, placerade utom-bords öfver fartygets låringar. (Jfr B å t.) J- G. B.* Låringssjö, sjöv., vågrörelse, som går i riktning mot låringen. H. W-l. Låringsvind, sjöv., vind, som kommer in på låringen (snedt akteriu, d. v. s. mellan "tvärs'' och "rätt akterin"). "Sida-medvind" är "land-krabbsuttryck" för låringsvind. II. W-l. Låringsvis, sjöv., ett uttryck, hvarmed anges, att ett föremål befinner sig i en riktning från fartyget mellan rätt akter ut och tvärs ut. Under segling anges sådan riktning, då vinden ej är rätt akterin, emellanåt med låringsvis i lojvart, låringsvis i lä; vanligare uttryck äro låringsvis om styrbord eller babord. H- ^--1. Lårvecket, anat. Se Ljumske. Lås, zool., ett gemensamt namn på de bildningar å musslornas skal (se B l ö t d j u r), hvilka ha till uppgift att åstadkomma förbindelsen mellan skalens båda halfvor. Låset - mycket olika byggdt hos olika musslor - består af utskott (tänder) och motsvarande fördjupningar (låsgropar). - L å s r a n d benämnes den öfre randen af skalet, emedan låset är beläget där. - Låsbandet är en elastisk valk, som går från den ena skalhalfvans låsrand till den andras. L-e. Läs. 1. M ek., i allmänhet en anordning för kvar-