ha narfsidan utåt, varemot vaxlädret har köttsidan ut. Rossläder (av ty. ross, häst) l. skyltläder utgörs av länddelen i hästhuden, vilken i köttsidan falsats, så att en inuti befintlig, hornartad hinna blottats. Rosslädret har fått vidsträckt användning till ovanläder. Hästläder görs av hästhudens övriga delar. Lackeradt läder l. blankläder är öfverdraget med en seg, glänsande betäckning af lackfernissa. Insidan å oxhudar, som spaltats itu å spaltmaskin, lämpar sig genom sin jämna yta väl för upptagande af lackering. Ryssläder l. juftläder (ry. juftj l. juchtj) göres af olika slags hudar och skinn, som garfvas med videbark, sedan indränkas i alun, färgas röda eller svarta, insmörjas på köttsidan med en blandning af tran och björkolja (se d. o.), glättas och förses med konstgjord narf. Af björkoljan får rysslädret sin egendomliga lukt, hvilken har egenskapen att afhålla insekter. Juftlädret, som är högeligen mjukt och vattentätt, tillverkas förnämligast i Ryssland (men äfven i Österrike, Sverige och andra länder) samt brukas till remmar, ridtyg, renslar, skor, bokband och portföljarbeten. Till Sverige infördes juftläderfabrikationen från Ryssland genom Johan Anthony Balk. Till ersättning för de förluster han lidit i Ryssland benådades han "för det goda uppsåtets skull, som han hade till att föra den nyttiga konsten" till Sverige, 23 juni 1673, genom k. bref med slagskatten eller tullen på 1,000 sk℔ koppar såsom räntefritt lån. Saffiān (af marokkanska staden Saffi), äfven kalladt marokäng (fr. maroquin, af Marokko) l. turkiskt skinn, tillverkas (äkta) af get- och bockskinn eller (oäkta) af får- och lammskinn. Det är mjukt och mycket fint, på narfsidan färgadt och med konst finkrusadt. I Turkiet förfärdigas skodon af saffian; dessutom bälten, schabrak, portföljarbeten o. s. v. Karduān (eg. korduan, efter spanska staden Córdoba) är en färgad lädersort af samma art som saffian och har en klädesliknande yta. Chagrin är på narfsidan kornigt eller strimmigt samt färgadt. I Persien och Turkiet, hvarest chagrin bildar en inhemsk tillverkning, göres det af rygghudens bakre del på hästar och vildåsnor, men i Europa mestadels af getskinn. Det korniga eller strimmiga utseendet meddelas varan i Orienten därigenom, att små frökorn af Chenopodium album inpressas i huden, i Europa genom pressning mot särskildt formade metallplattor eller valsar. (S. k. fiskhuds-chagrin, hvarmed kikare o. d. öfverdragas, består af huden på hajfiskar, rockor o. s. v. Se Fiskskinn.) Klipping är ett svagt logarfvadt, fint och smidigt lammskinn med egendomlig, vackert ljusbrun färg (jfr Klippingshandskar). I Skåne tillverkas utmärkt klipping. Danskt handskskinn är af samma art som klipping, men garfvas med videbark. Ofta spaltas get- och fårskinn för framställande af det finaste glacé-handskskinn. -- Om gyllenläder se Tapeter. - Pergament (se d. o.) är icke läder i egentlig mening, ty det underkastas ej garfning. Läderberedningen är en synnerligen viktig och omfångsrik industri. Dess uppkomst går tillbaka till de förhistoriska tiderna. Man synes ha från början i enklare form tillämpat samma garfningsmetoder, som nu med vetenskaplig insikt brukas. Garfning med galläpplen, som innehålla galläpplegarfsyra l. tannin, utbildades företrädesvis i Orienten, metoden med ekbark i Västerlandet och alungarfningen hos muhammedanerna. I Europa har i senare tider Frankrike länge gått främst inom läderindustrien. Fransmännen införde under 1700-talet saffiantillverkningen äfvensom hvitgarfningen och läderlackeringen. Snällgarfningen uppfanns 1795 af fransmannen Seguin, men utvecklades på 1800-talet vidare i England och särskildt i Amerika (jfr ofvan). -- Sveriges export af oberedda hudar och skinn uppgick 1910 till 9 3/4 mill. kg., medan importen utgjorde 12 1/2 mill. kg. Importen af sulläder var s. å. knappt 1/2 mill. kg. mot t. ex. år 1891 2 2/3 mill. kg. Exporten är obetydlig. Af läder "andra slag" märkes särskildt en stor import af färgade lädersorter, år 1910 till 3/4 mill. kg. motsvarande 9 mill. kr. värde, mot äfven härvidlag en obetydlig export. S. J-n. J. Lndn. Läderbagge, zool. Se Guldbaggar. Läderfil, mek. tekn. Se F i l, sp. 190. Läderhud. Se Hud. LäderintaYsia. Selntarsia. Läderkanön. Se Kanon, sp. 783. Läderkarpen, zool Se Karpsläktet. Läderkork, bot. Se Kork. Läderlapp, ej sällan använd benämning på flädermöss, enl. Nilsson på gråskymliga flädermusen (Vesperugo discolor] och l å n g ö r a-de flädermusen (Plccotus auritus). C.R.S.* Läderlöpare, zool. Se Jordlönarsläktet. Läderrrjöl, landtbr., affall af läder, användes på grund af sin halt af 6-8 proc. kväfve som konst«*öds3l, hufvudsakligen som tillsats till benmjöl för att höja dettas kväfvehalt. Det utgör en försämring af benmjölet, i det att läders kväfve-innp.håll är mycket svårlösligt. H. J. Dft. Lädermosaik, inläggning med läder af olika färger, är en förnäm och dyrbar teknik, sedan gammalt använd för konstnärliga bokband. Från Orienten öfverfördes den till renässansens Italien, särskildt Venezia, och därifrån till Frankrike och andra länder. I Sverige ha konstnärliga bokband o. d. i lädermosaik blifvit utförda af J. V. Beck och G. Hedberg (se dessa) i Stockholm (jfr pl. II till art. Bokbinderi). A. L. R. Lädermynt omtalas från åtskilliga länder såsom begagnade dels i forntiden, dels under senare århundraden som nödmynt. Några säkra sådana mynt torde emellertid icke nu vara kända. Läderpapper. Se Papper. Läderplastik, drifning och modellering af för ändamålet beredt läder, är i sin nu gängse form en modern konstart. Den användes för smyckandet af bokpärmar, fotografiramar, portföljer, väskor och, någon gång, skinnklädda möbler. Arbetssättet tillåter utvecklandet af stor virtuositet, men förleder lätt till afvikelser från en sund och naturlig smak, hvadan dess anseende torde vara stadt i återgång. Till läderplastiken kan i viss mån räknas gyllenlädret (se Tapeter), som nutilldags merendels framställes för hand, men i gamla dagar pressades med skurna stockar. A. L. R. Lädersköldpadda, Dermatochelys s. Sphargis coriacea, zool. Se Sköldpaddor. Lädertapeter. Se Tapeter. Läffler, Leopold Fredrik (F rit s) Alexander. Se L e f f l e r 6 (sp. 20). Läge, mus. 1. Ett ackords anordning: a) med