Länegränsesynerätt, jur. Enligt 14:e kap. 5:e § jordabalken skall vid gränstvist mellan olika län K. M:ts befallningshafvande anmäla tvisten för konungen, som förordnar den däröfver döma må. Den sålunda tillsatta domstolen bär namnet länegränsesynerätt. Jfr k. cirk. 15 juli 1766. E. K. Länfall. Se Länsväsen, sp. 198.

Länga (holl. leng), sjöv., en lösända, antingen öppen eller hopsplitsad till en ring eller ock en särskildt inrättad kort kätting (se fig.). Längan användes att slå om eller fästa på tunnor och andra föremål, som skola hissas eller firas. Jfr Båtlänga, Fatlänga och Haklänga. L. ll.* Längbro, socken i Örebro län, Örebro härad. 3,016 har. 2,019 inv. (1910). Annex till Ånsta, Strängnäs stift, Örebro kontrakt. Längd. 1. Astron. (Längd, Longitud, förk. lgd) A. En orts geografiska längd är den vinkel, som ortens meridian bildar med en annan, bestämd meridian ("initialmeridianen" l. "nollmeridianen"). Då en karta upprättas öfver endast ett land, räknas längden ofta från dess hufvudstad. Men på en världskarta eller på kartor öfver de särskilda länderna i ett sammanhängande arbete har man förr räknat längden från ön Ferros meridian (eller rättare från den meridian, som ligger 20° v. om Paris' observatorium), emedan man ansåg denna meridian lämpligast dela jorden i de båda hälfter, som benämnts Gamla och Nya världen. Numera räknar man dock vanligast från Greenwichs observatorium, ett bruk, som uppkommit därigenom, att den mest brukade nautiska almanacken ("The nautical almanac") utges i Greenwich. (Jfr H. H. von Schwerin, "Initialmeridianens historia", i "Ymer", 1886--87.) Man bestämmer den geografiska längden genom att jämföra tiden på det ställe, där man vistas, med tiden för en ort på nollmeridianen (Greenwich), den förra känd genom astronomisk observation på stället, den senare lättast genom på resan medförd kronometer. Två ställens längdskillnad är alldeles liktydig med tidsskillnaden, endast olika uttryckt, nämligen i förra fallet i grader, bågminuter och bågsekunder, i senare fallet i timmar, tidsminuter och tidssekunder. B. Astronomisk längd l. longitud, den vinkel, som en stjärnas latitudcirkel (den genom stjärnan och ekliptikans poler lagda storcirkeln) bildar med den latitudcirkel, som går genom vårdagjämningspunkten. Den kan ock definieras som den båge af ekliptikan, som ligger mellan vårdagjämningspunkten och skärningspunkten mellan ekliptikan och stjärnans latitudcirkel. Längden bildar tillsammans med bredden, eller latituden (se Bredd 3), ett koordinatsystem för bestämningen af stjärnans läge på himmelssfären. Se Astronomiska koordinater, sp. 300. -- I den teoretiska astronomien användes ofta, vid angifvande af en planets eller en komets heliocentriska ort, en längd, som icke räknas utefter ekliptikan, utan utefter den storcirkel, som planetens banplan utskär på himmelssfären. Denna längd kallas därför längd i banan. Den räknas från en punkt i banan, hvars vinkelafstånd från noden är lika med nodens heliocentriska längd. -- 2. Fonet. Se Kvantitet 3. -- 3. Skpsb. Om mätning af ett fartygs längd se Hufvuddimensioner. 1. E. J. (B-d.) Längd-bredd-index. Se Hufvudskål, sp. 1230. Längdgördel, bygnk. Se Gördelbåge. Längdhinder, sportt. Se Hinder. Längdhopp, idrottst., den gren af hoppöfningar, där uppgiften är att medelst ett hopp förflytta kroppen det största afstånd, som möjligt är, genom luften från afsatsgränsen räknadt. Längdhopp sker dels med, dels utan anlopp. I båda fallen markeras afsatsgränsen från en i marken nedfälld planka, som icke får öfverskridas vid satsen. Nedhoppet sker i en till brädden med lös sand fylld grop. Hopplängden mätes vinkelrätt från ansatsplankans yttre kant till bakersta kanten af det bakersta märke med hand eller fot, som hopparen gör i sanden vid nedslaget. Längdhopp förekom som idrottsöfning äfven under antiken, hvarvid användes tyngder (halterer, se d. o.) i händerna till hjälp vid ansatsen. I själfva hoppet släpptes dessa tyngder. Hopp med hjälp af dylika hantlar kan man få se äfven i våra dagar vid cirkusuppvisningar o. d., men vid idrottstäflingar äro numera dylika hjälpmedel förbjudna. E. B-ll. Längd-höjd-index. Se Hufvudskål, sp. 1230. Längdmått, sådana mått, som tjäna till bestämmande af afståndet mellan en linjes ändpunkter. För detta ändamål nyttjas vanligen måttstock eller måttband, försedda med delstreck, i landtmäteriet mätkedjor. I förstone erbjödo sig som naturligaste längdmått de från människokroppen hämtade: fingerled, tvärhand (handsbredd), tum, aln, famn (urspr. = längden mellan långfingerspetsarna, då armarna hållas utbredda), manslängd o. s. v. På grund af dessas naturliga genomsnittsskillnad hos olika folkstammar uppkom en mångfald af längdmått, som i handel och annan samfärdsel förorsakade stort besvär och mycken tidsförlust vid omräkning till det egna landets mått. Först genom det allt allmännare antagna metersystemet har denna olägenhet undanröjts, om än vid sidan af detsamma de äldre inhemska måttenheterna mångenstädes lefvat kvar länge. Jfr Aln, Famn, Fot, Kvarter, Linje, Mil, Ref, Stång, Tum samt t. ex. Arsjin och Yard äfvensom Metersystemet.