215 Lärarprof-Lärdomsskola 216 räntemedel för s. å. kr. 216,891 I pensioner utgingo 1910 kr. 209,385,99. ' J-C. Lärarprof. Se Undervisningsprof. Lärarråd, den institution vid de fria högskolorna m. fl. institutioner, hvilken motsvarar universitetens akademiska konsistorium. Se Göteborgs högskola, sp. 903. Lärarseminärium. Se Folkskollärarse-minarium. Lärbro, socken i Gottlands län, Gottlands norra härad. 10,411 har. 1,301 inv. (1910). L. bildar med Hellvi ett regalt pastorat i Visby stift, Norra kontraktet. Lärbro märkliga medeltida kyrka finnes afbildad på pl. XXI till art. Byggnadskonsten (jfr K as t a 1). Laerdal, härad i Inre Sogn, Nordre Bergenhus amt, Norge. 583,67 kvkm. 2,152 inv. (1910), omsluter en af Sognef jordens inre vikar, L se r d a l s-fjorden, och genomströmmas af den fiskrika Lserdalselv, som kommer från en rad vattendrag på Filefjeld. Vid dess utlopp i fjorden ligger på en flack sandmo fiskeläget Lserdalsören med flera hotell, post- och telegrafkontor, en meteorologisk station och i närheten en gammal exercisplats; omkr. 700 inv. På gården Kikheim finns en landtbruksskola. K. V. H. Laerdalselv. Se L se r d a 1. Laerdalsf jorden. Se L ser d al. Laerdalsören, fiskeläge. Se Lserdal. Lärda samfund. Se Akademi. Lärda tidningar, "upplagde i Stockholm för egen kostnad af Lars Salvius", en litteraturtidning, som 1745-73 (med hela 29 årgångar) utgafs af nämnde boktryckare och skriftställare. Tidningen utgjorde en fortsättning af Uppsala Vet. soc:s kort-lifvade månadsskrift "Tidningar om the lärdas arbeten" (utg. 1742 af O. Celsius d. y.). "Lärda tidningar" utkom i små enspaltiea oktavblad om 4 sidor, under de tre första åren hvarje torsdag, men fr. o. m. 1748 hvarje måndag och torsdag. Nyutkomna böcker anmäldes där på ett noggrant, redigt och oväldigt sätt. Dessa anmälningar innehålla sällan ansatser till kritik i modern mening, utan inskränka sig mest till en torr och schematisk framställning af verkens innehåll. Mesta utrymmet egnas åt inhemska arbeten, som behandla olika vetenskaps- och yrkesgrenar, öfversikter af Vet. akad:s förhandlingar meddelas regelbundet. Dessutom förekomma notiser om vittra arbeten och om tilldragelser i den lärda världen samt en mängd poem, af hvilka de allra flesta äro lofkväden (på flera språk) till de kungliga personerna på bemärkelsedagar, medan återstoden utgöres af lyckönskningar öfver rikets ständer, herdedikter, fabler, öfversättningar från latinet samt religiösa poem (bl. a. af Bellman). Insända uppsatser ledde ofta till polemiker af vidlyftigt slag, t. ex. Ihres om svenska språket i skolorna. Sedan L. Salvius aflidit (1773), fortsattes tidningen af Gjörwell med "Nya lärda tidningar" (1774-75) och "Stockholms lärda tidningar" (1776-80). Se 0. Sylwan, "Svenska pressens historia" (1896). Lärdomsgrad. Se Grad 7. Lärdomshistoria, en numera ej bruklig benämning, motsvarande hvad vi kalla vetenskapernas (och litteraturens) historia. Lärdomshistorien har vid de svenska undervisningsanstalterna aldrig haft någon egen målsman. Ett försök att skaffa den en sådan gjordes 1779 af professor J. H. Liden (se denne), som var docent i detta ämne vid Uppsala universitet. Denne man skänkte till Östgöta nation i Uppsala ett större bibliotek och förordnade därvid, att bibliotekarien skulle hålla offentliga föreläsningar i "lärdomshistoria", men någon verkställighet följde ej däraf. I de "anvisningar och råd", som äro bifogade skolordningen af 16 dec. 1820, uttryckes under rubriken "Lärdomshistoria" som ett önskningsmål, att lärarna hvar i sitt ämne skulle lämna historiska underrättelser om de viktigaste framsteg vetenskaperna gjort. C. F.' Lärdomsskola (Lärd skola), ett till den s. k. "sekundära" undervisningen hörande läroverk, som har till ändamål att grundlägga den vetenskapliga bildning, hvilken sedermera fullföljes vid högskola (universitet eller högre special-läroverk). Som officiell benämning på sådana läroverk har den i Sverige endast en kortare tid varit använd. - Under medeltiden funnos i vårt land, likasom i utlandet, skolor, hörande till 3 olika grupper. Den första och äldsta gruppen omfattade skolor, som voro förlagda i klostren och i hvilka undervisning meddelades af munkarna. Den andra och förnämsta omfattade skolor, som voro fästa vid domkyrkorna (katedralerna) och i hvilka undervisning urspr, meddelades af de vid domkyrkorna anställde prästerna, de s. k. kanikerna (domkapitelsledamöterna). Hit hörde också trivialskolor vid andra kyrkor med talrikt prästerskap. Slutligen uppkom längre fram under medeltiden en tredje grupp af skolor, hvilka icke, såsom de två föregående grupperna, anlades af kyrkan, utan af städernas borgerskap. Vid reformationens införande i Sverige bibehöllos de forna domkyrko-och stadsskolorna. Klosterskolorna däremot hade redan tidigt börjat förfalla, och de vid denna tid möjligen ännu befintliga upphörde naturligtvis vid klostrens upphäfvande. I den första allmänna svenska skolordningen, ingående som en beståndsdel i 1571 års kyrkoordning, begagnas endast benämningen skolor. I den skolordning, som 1611 blef af prästerskapet "gjord och stadfästad" och som hade till upphofsmän Laur. Paulinus och Joh. Rudbeckius, delas skolorna i provinciales och ca-thedrales. De förra voro lägre lärdomsskolor; de senare, hvilkas namn tyder på läge i stiftsstad, voro högre, men omfattade äfven klasser, som motsvarade den förra gruppens. I 1649 års k. skolordning delas läroverken i "halfva gymnasier'" eller trivialskolor och gymnasier (se dessa ord). De förra delas i lägre och högre 1. fullständiga. De lägre (äfven barnskolor kallade) motsvarade l:a klassen i de högre. Med dessa senare var förenad en särskild "skrifvarklass", i hvilken undervisades bl. a. i brefskrifning, musik, fäderneslandets historia och aritmetik, "så väl den allmänna som den praktiska eller apologistiska". Läraren i denna klass kallades apologist (se d. o.). Undervisningen i gymnasierna vidtog, där undervisningen i de högre trivialskolorna slutade. Genom 1693 års förordning om skolväsendet vidtogs ingen förändring med de nyss angifna läroverksbenämningarna ; dock förekommer ej benämningen barn-