243 Lödöse-Lilla Edets järnväg-Löffler 244 fästningen Bohus därjämte plägade uppbära dryg tull af köpmansskutorna, ämnade redan Karl Knutsson flytta staden längre ned åt hafvet; först under efterträdaren Sten Sture d. ä. sattes planen i verket, och Nya L. anlades (se nedan). Gustaf I upphäfde 1526 Gamla Lödöses köpstadsprivilegier, och dess inrättningar flyttades till Nya Lödöse, hvarvid namnet Gamla L. uppkom. S:t Olofs kyrka nedrefs, och 1537 säges staden vara ödelagd. Den återfick dock sina rättigheter af Johan III, och såväl denne som hertig Karl och Gustaf II Adolf donerade gårdar. Efter att värst under Sehested 1644 ha sköflats af norrmännen förlorade Gamla L. 1646 sina stadsprivilegier och nedsjönk till en bondby. I maj 1452 besattes L. af danskarna under konung Kristian och befästes, men sommaren s. å. återtogs det af Tord 3onde. 1455 besattes staden åter af danskarna och brändes, i trots af att brandskatt förut utkräfts. Dittills hade L. haft endast mindre betydande försvarsverk, men Gustaf I började kring staden uppföra fyrkantiga torn. Sedermera förstärktes L:s befästningar 1563 af Lindorm Torstensson, men i juli 1565 brändes det af danskarna under Daniel Eantzau. l febr. och 6 juni 1612 besattes L. af Kristian IV och behölls af danskarna i freden 1613 samt återlämnades först 1619. 1644 brändes staden af norrmännen, men en skans, som svenskarna uppkastade vid L., anfölls förgäfves af de förre 30 jan. 1645. En af De la Gardie 1676 vid L. byggd skans, som 1677 förstärktes, fick efter krigets slut förfalla. - 2. Nya L., fordom stad i Västergötland, på ömse sidor om Säfveåns utlopp i Göta älf, erhöll privilegier 17 aug. 1473, då den också anses ha anlagts. Egentligen var det ämnadt, att den skulle anläggas å en holme utanför Säfveåns utlopp och kallas Göta-holm, men borgarna i Gamla L., som befalldes flytta dit, begärde, att det gamla namnet måtte behållas. I dec. 1507 brändes staden af danskarna under Henrik Krummedige. 1540 anbefallde Gustaf I L:s befästande, men några år senare ville han flytta staden närmare Älfsborg för att få den skyddad af fästningen, och en flyttning till Älfsborg egde ock några år därefter rum. Men sedan Älfsborg 1563 förstörts af danskarna, fingo Lödöse-borna återvända till L. Trots flera gånger upprepade befallningar om befästningars uppförande hann borgerskapet ej långt med den enkla jordvall, som de började uppkasta kring staden. 1611 slog Jesper Mattsson Krus en skans utanför L. s. om ån, och sedan fullbordades ändtligen grafven omkring staden, hvarefter ett danskt anfall kunde lyckligen tillbakavisas. I jan. 1612 intogs dock L. af konung Kristian och befästes, men återtogs 27 febr. af Krus och brändes. Efter freden förvägrades borgarna att återuppbygga sina hus; de skulle flytta till Brätte eller Alingsås eller "annorstädes hvar de kunde". 1619, då Älfsborg af danskarna återlämnats till Sverige, börjades dock återuppbyggandet, men 24 febr. 1624 resolverade K. M:t, att Nya L:s borgare genast skulle öfverflytta till det nyanlagda Göteborg. Platsen kallas nu G a m-1 e s t a d e n och utgör en del af Göteborg (se d. o., sp. 891, och kartan). Omkr. 1624 synes Nya L. ha varit i det närmaste öfvergifvet. Jfr K. S. Lindblad, "Lödöse stad samt Ale och Flundre härader" (1897), "Ortnamnen i Älfsborgs län" (utg. af k. ortnamnskommittén, d. II. Ale härad), och Styffe, "Skandinavien under unionstiden" (3:e uppl. 1911). 1-2. L. M. B. L. W .-son M. Lödöse-Lilla Edets järnväg (sign. L. L. E. J.), normalspårig (1,435 m.), 15 km. lång järnväg inom Älfsborgs län, som tillhör Lödöse-Lilla Edets järnvägsaktiebolag, men som på arrende trafikeras af Bergslagernas järnvägar med dess materiel. Järnvägen, som sträcker sig från Alfhems station vid Bergslagernas järnvägar, belägen 37 km. n. om Göteborg, i nordlig riktning till Lilla Edet, öppnades för trafik 1906. Vid 1910 års slut uppgick bokförda byggnadskostnaden till 724,041 kr. och aktiekapitalet till 336,800 kr. Järnvägsbolagets styrelse har sitt säte i Göteborg. A. d'A. Löf, 60*. Se L of träd. Löfbad. Se B a d, sp. 616. Löf baggar, zool., några till fam. Chrysomelidce bland skalbaggarna hörande släkten, utmärkta af den aflånga, föga kullriga kroppsformen samt det lilla nedböjda, af halssköldens f ramhörn omfattade hufvudet, hvars trådformiga pannspröt äro fästa nära hvarandra på pannan. Såväl skalbaggarna själfva som deras larver förtära blad och bli stundom genom sin mängd skadliga för träd och buskar. Allmän öfver hela landet är den 6-7 mm. långa, violettblå allöfbaggen, Agelastica alni. Något mindre är sälglöfbaggen, Lochmcea caprece, som är svart, med brungula täckvingar och halssköld. Den lefver på sälg och pilbuskar, stundom äfven på björk. Snöboll s-löfbaggen, Galeruca viburni, är gulgrå med en fläck på pannan, tre längsgående strimmor på halsskölden samt framhörnen på täckvingarna svarta. Den lefver i synnerhet på snöbollsbusken, men angriper stundom i trädgårdar andra busk-växter, hvilkas blad larverna skelettera. Allmän på näckrosblad är den 3 mm. långa, svartbruna Galeruca nymphcece. Besläktad med löfbaggarna är renfanebaggen (se d. o.). G. A-z. Löf binda, bot. Se Polygonum. Löf blad, 60*. Se Blad, sp. 617. Löffler, Ernst, dansk geograf, f. 28 febr. 1835, d. 30 juli 1911, blef student 1854 och tog 1859 magisterkonferens i geografi samt 1866 doktorsgraden på den geologiska afh. F or sög til en geognostisk tydning af landenes over-fladeforhold. Han började kort därpå hålla föreläsningar som privatdocent och kämpade ihärdigt för att skaffa geografien en särskild lärostol vid universitetet. 1883 utnämndes han till docent och 1888 till professor, i det att samtidigt geografi blef ett ämne i ämbetsexamen för skolorna. 1909 tog han afsked. Hans litterära verksamhet är ej stor: Den skandinaviske halvö (1859), Haandbog i geografien (1876; 3:e uppl. 1881-85; sv. öfv. 1879), Omrids af geografien (2 bd, 1893-98) och Dänemark, natur und volk. Eine geographische monographie (1905). L. blef led. af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg 1905 och af Fysiogr. sällsk. i Lund 1906. E. Ebg. Löffler, Friedrich August Johannes, tysk bakteriolog, f. 1852, blef med. doktor 1874, anställdes 1879 vid Reichsgesundheitsamt i Berlin och kallades 1888 till professor i hygien i Greifswald. L. har offentliggjort ett mycket stort antal afhandlingar, i hvilka han bl. a. meddelar