- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
259-260

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Löfving, Stefan, krigare - Löfving, Concordia, f. 1843. Se Föreningen till det godas befrämjande. - Löfånger, socken i Västerbottens län, Nysätra tingslag. - Löfö, by i Vårdö kapell, Sunds församling (Åland) - Lögaren. Se Mälaren. - Lögberg (”Lagberget”), en klippa vid det isländska alltingets samlingsplats - Lögde älf, norrländskt vattendrag - Lögdö, bruk i Västernorrlands län, Hässjö socken. - Lögdöverken. Se Sunds aktiebolag. - Lögnfältet. Se Ludvig, sp. 1259. - Lögrettuspöng. Se Lögberg. - Lögrinn, isl. Se Mälaren. - Lögstör, dansk sjöstad på södra kusten af Limfjorden och L. bredning.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

259 Löfving-Lögstör 260 fått plats i armén som mönsterskrifvare vid Äbo läns infanteriregemente, i en mängd smärre rekognosceringar. Sedan armén 1713 och 1714 blifvit slagen och dragit sig tillbaka till Sverige, förblef han i Finland och förde under flera års tid ett kringströfvande partigängarlif, hvilket beredde honom en viss ryktbarhet. Han uppehöll sig i Sata-kunta, Nyland och Egentliga Finland, men helst i den sydvästra finska skärgården, oaflåtligt strof-vande kring i närheten af de fientliga posteringarna, lian t. o. m. trängde någon gång djärft in i det fientliga hufvudkvarteret i Åbo. Genom list, snabbhet och skickligt anlagda förklädningar lyckades han gång efter annan rädda sig ur de mest öfverhängande faror och bereda fienden ej ringa obehag. Tillika meddelade han regeringen i Sverige tillförlitliga underrättelser om ryssarnas ställning och förehafvanden i sydvästra Finland. Bönderna, åtminstone de fleste, sågo dock i honom snarare en förtryckare än en vän och räddare. Ty hänsynslös af naturen, gick han hårdt och våldsamt till väga, hvarjämte det småkrig han förde retade ryssarna till ökad stränghet mot landets invånare. Det vilda lifvet tyckes icke h. o. h. ha förkväft de bättre känslorna hos honom, till hvilket man kan sluta däraf, att i hans dagbok, som är intagen i Yrjö-Koskinens "Lähteitä ison vihan historiaan" (Den stora ofredens historia; 1865), någon gång träffas yttranden af innerlig fromhet. 1716 utnämndes han till fänrik, och då han 1717 i Lund sammanträffade med konungen, gaf denne honom i nådiga ord sin välvilja till känna. Efter konungens död blef han förgäten och erhöll först 1729 kaptens rang med löfte att vid tillfälle användas, utan att dock något vidare steg togs för att gå hans önskningar till mötes. Missnöjd begaf han sig till hertig Karl Fredrik af Holstein, som gaf honom understöd. Han var t. o. m. betänkt på att inträda i rysk tjänst, men afstod därifrån, då till hans underhåll anslogs ett kronohemman, Hommanäs i Nyland, som han behöll till sin död. Vid utbrottet af kriget 1741 trädde han utan lön i tjänst, men blef i mars 1742, med anledning af en till öfverbefälhafvaren Le-wenhaupt ingifven falsk rapport om fiendens an-ryckande, fängslad och kvarhölls under flera månader på Tavastehus slott. Följande år användes han i krigstjänst i norra Österbotten och erhöll 1747 majors rang. Under riksdagen 1746-47 erbjöd han ryske ministern i Stockholm von Korff sina tjänster. Regeringen blef troligen okunnig härom, och 1752 gaf den honom en lifstidspension af 120 dal. smt. Se K. G. Malmströms uppsats om L. i "Hist. tidskr." (XVI, 1896). M. G. s. Löfving, Goncordia, f. 1843. Se Föreningen till det godas befrämjande. Löfånger, socken i Västerbottens län, Nysätra tingslag. 55,276 har. 4,191 inv. (1910). L. utgör ett pastorat i Luleå stift, Västerbottens norra kontrakt. Löfö, by i Vårdö kapell, Sunds församling (Åland), är beläget på samma ö som Vårdö kapellkyrka, n. om denna. I L. by höllos maj 1718--sept. 1719 fredsunderhandlingar emellan Sverige och Ryssland. Underhandlare voro å den svenska sidan G. H. von Goertz (efter hvars fall J. Lillienstedt 27 maj 1719 inträdde) och K. Gyllenborg, å den ryska J. D. Bruce och J. Fr. Ostermann. Förhandlingarna ledde ej till något resultat. Jfr F. F. Carlson, "Om fredsunderhandlingarna åren 1709--1718" (1854), och Malmström, "Sveriges politiska historia från konung Carl XII:s död etc.", del 1 (2:a uppl., 1893). (V. S-g.) Lögaren. Se Mälaren. Lögberg ("Lagberget"), en klippa vid det isländska alltingets samlingsplats, från hvilken kungörelser meddelades menigheten. På tingets andra dag drog man dit för att få domare utnämnda vid de särskilda domstolarna och platser anvisade för fjärdingsdomarna. Där delgåfvos stämningar i sådana mål, som uppkommit under själfva tingstiden, t. ex. för förseelser under rättegångar m. m. Där framsade lagsagomannen lagarna samt kungjorde alla i lagrättan antagna nya lagar och, vid tingets slut, det följande årets tidräkning. Äfven enskilda personer fingo, med lagsagomannens tillstånd, från L. meddela hvad de ville ha bragt till allmän kännedom, under den hedniska tiden t. ex. utmaningar till tvekamp, tillkännagifvanden om skilsmässa, inbjudningar till gästabud o. s. v. Platsen för L. har i mer än hundra år varit bestämdt påvisad, nämligen en klippa, som genom två djupa rämnor i lavan skiljes från den öfriga tingsplatsen, hvilken där, ö. om Öxarån, jämnt höjer sig mot öster. Mot denna uppfattning har K. Kaalund, i "Bidrag til en historisk-topografisk beskrivelse af Island", gjort viktiga inlägg, i det han nämligen sökt bevisa, att man icke kan finna spår af denna tradition från äldre tid än midten af 1700-talet samt att många uttryck i källorna ("Grågås" och sagorna) snarare tyda därpå, att L. varit en del af Almannagjás sydöstra vägg. Hvilken af de många lavaklipporna på sluttningen af Almannagjá mot tingsslätten, som varit det verkliga L., är ännu icke till fullo utrönt; men det synes ha varit en af de närmast den gamla ridvägens pass genom sydöstväggen belägna, antingen den strax n. om passet liggande eller en något s. därom befintlig; vid den senares fot ligga flera ruiner af tingsbodar hopade än någon annanstädes. Båda klipporna ha en ypperlig akustik, och hvart ord, som talas där med vanlig röst, höres tydligt vida omkring. Då lagsagomansämbetet 1271 upphäfdes, upphörde också L. att nyttjas. Det falska L. mellan de mindre klyftorna i ö. torde så till vida göra skäl för namnet, som lagrättan, åtminstone i senare tider, torde ha suttit där, hvarför den ock kallats lögréttuspöng ("lagrätte-spången"). Den torde vara identisk med fornsagornas Byrgisbúðartangi ("Skansbods-tången"). C. R. (R. N-g.) Lögde älf [lö'jde], norrländskt vattendrag, kommer från Gransjön i Åsele lappmark, genomflyter Storlögdasjön och faller ut i Nordmalingsfjärden af Bottenhafvet. Längd omkr. 150 km., vattenområde 1,510 kvkm. Lögdö [lö'jdö], bruk i Västernorrlands län, Hässjö socken. Samhället, som förr räknats som bruksförsamling, hade 1910 178 inv. Lögdöverken [lö'jdö-]. Se Sunds aktiebolag. Lögnfältet. Se Ludvig, sp. 1259. Lögréttuspöng. Se Lögberg. Lögrinn, isl. Se Mälaren. Lögstör, dansk sjöstad på södra kusten af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 10 18:54:50 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbq/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free