Limfjorden och L. bredning. 2,400 inv. (1911). L., som sedan 1893 har järnvägsförbindelse med Hobro och därigenom med östjylländska längdbanan, upphöjdes 1899 till köpstad. För att underlätta seglatsen mellan Limfjordens östra och västra del gräfdes 1856--61 Fredrik VII:s kanal l. Lögstör kanal. E. Ebg. Lögsögumaðr, isl. Se Lagman, sp. 873, och Lagsagoman. Lögum kloster (ty. Lügumkloster), köping i nordvästra delen af preussiska prov. Schleswig-Holstein, 15 km. n. ö. om Tönder. 1,446 inv. (1905). De förnämsta näringsfången äro landthandel, jordbruk och knyppling. 1173 grundlade cisterciensmunkar ett kloster i L., med en ännu kvarstående kyrka, en egendomlig korskyrka i romansk-gotisk öfvergångsstil (från midten af 1200-talet). Af det gamla namnet bildades ett nytt, latinskt, Locus Dei. 1548 indrogs klostret. Före 1866 bildade L. ett eget amt, förbundet med Tönders amt. E. Ebg.* Löhe, Johann Konrad Wilhelm, tysk luthersk teolog och kyrkoman, f. 1808 i Fürth, d. 1872, studerade i Erlangen och blef 1837 pastor i Neuendettelsau (Bajern), hvarest han ända till sin död utöfvade en prästerlig verksamhet, som sträckte sig vidt öfver Bajerns gränser. Där bildade han föreningar och anstalter för utsändandet af lärare åt de tysk-lutherska församlingarna i Nord-Amerika, för främjandet af den inre missionen och för utbildandet af diakonissor samt utgaf därjämte ett stort antal värdefulla skrifter af öfvervägande pastoral-teologiskt och liturgiskt innehåll. Mest betecknande för hans kyrkliga åskådning äro hans Drei bücher von der kirche (1845; "Tre böcker om kyrkan",1846) samt Aphorismen über die neutestamentlichen ämter und ihr verhältnis zur gemeinde(1849). I hans uppfattning af kyrkan möter en egendomlig förening af donatistisk-individualistiska tankar med en i viss mån romaniserande åskådning af ämbete och sakrament. Med förhållandena inom den bajerska landskyrkan var L. i mångt och mycket missbelåten, men skred dock ej till formlig separation. Jfr "W. L:s leben aus seinem schriftlichen Nachlass zusammengestellt" (3 bd, 1873-92). P. F. (G.A-n.) Löner, Franz von, tysk arkivman och historiker, f. 15 okt. 1818 i Paderborn, d. l mars 1892 i München, uppsatte 1848 i sin födelsestad "Westfälische zeitung", blef 1849 led. af preussiska deputeradekammaren, 1853 docent i stats-och rättsvetenskap i Göttingen och 1855 professor i München. Han var 1865-88 bajersk riksarkivarie, uppsatte 1876 "Archivalische zeitschrift", som han ledde t. o. m. bd 13 (1888), och vann anseende som en af Europas förnämsta arkivkännare. L. gjorde vidsträckta resor (han besökte bl. a. Sverige) och utgaf ett stort antal reseskildringar. Bland hans öfriga arbeten må nämnas Jakobäa von Bayern (2 bd, 1862-69), Arcliiv-lehre (1899) och Kulturgeschichte der deutschen im mittelalter (3 bd, 1891-94). Löhman, Lars Vilhelm, skald, f. 1803 i Stockholm, d. 1869 i Spånga prästgård, 1821 student i Uppsala, prästvigdes 1826 och utnämndes 1838 till komminister i Adolf Fredriks församling i Stockholm, en befattning, som han 1849 utbytte mot kyrkoherdebcfattningen i Spånga och Järfälla (ärkestiftet). Han blef sedermera kontraktsprost. Genom sina Dikter (1830) ådrog L. sig uppmärksamhet. De äro varmhjärtade, men röja ej någon själfständighet. Han utgaf dessutom 2 bd Öfver-sättningar af Hofackers predikosamlingar. Dikter och dagboksanteckningar (1872) lämna skildringar af intresse från Almquists m. fl:s lif. -ni.* Löiten, härad och pastorat i Hedemarkens amt, Norge, ö. om staden Hamar. 349,05 kvkm. 5,604 inv. (1910). L. är väl uppodladt och har dessutom vidsträckta skogar samt jämförelsevis betydlig fabriksdrift (Aadals bruk m. fl.), stora sågverk och kvarnar, mejeri och ett betydande brännvinsbränneri med destilleringsverk ("L. destillation") i Kristiania. Österdalsbanan går midt igenom bygden. I södra delen, vid Rokosjön, finnas intressanta ruiner af en mycket gammal, åt S:t Mikael invigd kyrka. K. V. H.

Löja, Aspius alburnus, zool., är en liten till karpfiskarnas familj hörande fiskart, besläktad närmast med aspen, från hvars yngel den lättast skiljes genom mindre munöppning, som ej sträcker sig till ögat, medan den hos aspen räcker under ögat. Löjan når en längd af 150--170 mm. samt har på sidorna silfverglänsande färg, buksidan hvit och ryggsidan brungrön. Fenorna äro ljusa, med något rödaktig anstrykning. Löjan förekommer i en stor del af Europa, dock ej söder om Alperna, samt i västra Asien. I Sverige är den allmän öfver hela landet och förekommer äfven i Östersjöns skärgård. Det är en liflig och sällskaplig fisk, som oftast träffas samlad i stim. Leken, som inträffar i slutet af maj eller in i juni månad, sker i flera repriser, emedan äldre och yngre ej leka alldeles samtidigt. För fisket är den af betydelse hufvudsakligen som agn. För bordet användes den sällan. Af "silfverbeläggningen" på löjans fjäll beredes den s. k. essence d'Orient, som nyttjas vid förfärdigande af oäkta pärlor. 20,000 fiskar anses åtgå för beredning af ett skålpund af denna essens. R. L.* Löjrom, en af siklöjans ägg eller rom beredd kaviar, som erhålles hufvudsakligast från Norrlands skärgårdar under hösten, då siklöjan där går in för att leka. Löjrommen har en rödgulaktig färg och är blott omkr. hälften så stor som vanlig störkaviar. Kaviar af sikrom, som är större och något ljusare än löjrommen, förekommer ock, fast mera sällan, i handeln. F. T-m. Löjtnant, fr. och eng. lieutenant, ty. leutnant, it. luogotenente 1. vanligen endast tenente (af lat. lofcus, ställe, och tenére, innehafva), "ställföreträdare", krigsv.., benämning på de två lägsta officersgraderna vid armén och flottan. Titeln förekommer redan under senare delen af medeltiden. Urspr, betecknade den (befälhafvarens) ställföreträdare, hvaraf sammansättningarna generallöjtnant, överstelöjtnant och kaptenlöjtnant, samt