- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
263-264

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Löjtnant, ”ställföreträdare”, krigsv. - Löjtnantshjärtan, bot. De Diclytra. - Lök, bot. - Lökbrosksvamp, bot. Se Marasmius. - Löken, Haakon, norsk politiker och publicist - Lökfjäll, bot. Se Lök.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

263 Löjtnantshjärtan-Lökfjäll 264 stundom äfven den lägste befälhafvarens närmaste man i befälet. Småningom öfvergick ordet att beteckna uteslutande kompanichefens närmaste man, och ännu längre fram utbyttes äfven benämningen fänrik (eller kornett) för den lägsta officersgraden mot löjtnant, hvarefter löjtnantsgraden delades i två, i Sverige, Frankrike, Ryssland och Italien kallade löjtnant och underlöjtnant, i Danmark och Norge premiärlöjtnant och sekondlöjtnant, i Tyskland och Österrike oberleutJiant (öfverlöjtnant) och leutnant. - Om den engelska titeln lordlieutenant se d. o. I Frankrike funnos i äldre tider titeln lieutenant du roi som beteckning för konungens befallningshafvande i en viktigare stad, hamn eller fästning och titeln lieutenant general du royaume som beteckning för riksföreståndare. Fortfarande användes titeln lieutenant de vaisseau i st. f. kapten vid flottan. C. O. N. Löjtnantshjärtan, bot. SeDiclytra. Lök (lat. bulbus), bot., är en jordstam (lökstam), som närmast kan jämföras med ett knopplikt skott, enär lökstammens mellanleder icke kommit till utveckling, utan äro sammanträngda till en kort och bred s. k. l ö k-stock, hvars undre yta är bar och från hvilken birötter utgå. Å lökstocken sitta stundom några få, men i de flesta fall en mängd bladorgan, hvilka antingen utgöras af tjocka,, köttiga, på aflagrad näring rika lågblad, l ö k-fjäll, som, då näringen är förbrukad, bli tunna, ofta brunaktiga hinnor eller också delvis bestå af kvarsittande örtblad-slidor. Antingen kan tillväxten af lökstocken (axeln) vara obegränsad, då blommorna bli sidoställda, såsom hos snödroppen och pingstliljan m. fl., eller ock begränsas axeln af blomningen. En lök af sistnämnda slag dör bort samt ersattes af nybildad lök, som utväxer som en knopp, l ö k k n o p p (groddlök), i vinkeln emellan ett lökblad och lökstocken. En lök kan ha ett- eller flerårig utveckling. Om flera lökknoppar komma till utveckling, såsom hos hvitlöken, kallas löken mångklyftig. Lökens form kan omväxla, hvilket i synnerhet eger rum hos de odlade arterna af släktet Allium, från den vanliga äggrunda eller rundade formen till platt, sammantryckt eller långsträckt form. Lökartad stam träffar man mest hos monokotyledoner, såsom hos många liliacéer, amaryllidacéer samt hos några iridacéer; hos diko-tyledoner äro lökar sällsynta, t. ex. nos arter af Diclytra, Oxalis och Saxifraga. Sådana lökväxter finner man i mängd i varma och torra luftstreck samt vanligast å torra platser. De kunna nämligen genom sina tjocka, saftiga, näringsrika blad länge motstå inflytandet af torka och värme samt ligga därför i hvila under sommaren hos oss eller under den torra årstiden i varmare länder. I kal- Lök. & lökstock, omgifven af lågblad (lökfjäll), a lökknoppar (groddlökar), c birötter. lare klimat utvecklas lökarna under sensommaren och hösten samt under vintern, om kölden tillåter. Därför blomma hos oss de flesta lökväxter tidigt på våren eller högsommaren, liksom i varma trakter liljeväxterna utveckla hela yppigheten af sina ofta praktfulla blommor under början af regntiden. Om knopplökar (groddknoppar af lökform) se Groddknoppar, om taklök se Sempervi-v u m, om luftlök se Luftknöl. - Benämningen "lök" tillägges ock de i hushållen begagnade arterna af löksläktet, t. ex. gräslök, purjolök, rödlök o. s. v. Af g r ä s l ö k (Allium Schoenoprasum; se fig. 2 i art. Löksläktet) nyttjas icke själfva löken, utan de trinda, smala, nästan gräslika bladen, som ha stark löksmak. Till någon del är detta fallet äfven med purjolök (A. porrum), hvars blad användas i soppor o. s. v. I allmänhet ätas af denna art nedre delen af bladen och själfva löken. Hos det viktigaste lökslaget, rödlöken, och de många andra varieteterna af A. cepa, är det äfven själfva löken, som användes. Egentlig rödlök (Braunschweiger, röd holländsk m. fl. sorter) utmärkes af intensiv löksmak och användes mest hackad eller skuren i skifvor och stekt som krydda. Mycket närbesläktad är syltlöken, som utmärkes af hvit färg och ringa storlek (10-20 mm. i diameter). Den användes nästan uteslutande tillagad med socker och ättika. Zittauerlök, vanligen gul till färgen, är oftast något större än rödlök och af finare, mildare smak. Den användes som rödlök eller stekes hel. Ännu större är s. k. portugisisk lök (spansk lök, madeiralök o. s. v.), som kan uppnå storleken af en knuten hand och hvars löksmak är ännu mindre utpräglad än föregåendes. Den anrättas i regel helstekt. Schalottenlök (förr vanligen c h a l o 11 e n l ö k, af fr. échalote, stundom, oriktigt, charlottenlök) har betraktats som särskild art (A. ascalonicum), men är måhända blott en afart af A. cepa. Den användes ungefär soin zittauerlök. H vi 11 ok (A. sativum) användes i medicin, stundom som krydda och i vissa trakter af landet, numera dock sällsynt, som njutningsmedel (tuggas). Rödlök och zittauerlök odlas i rätt stor skala inom landet, dock otillräckligt för behof-vet, hvarför ansenliga mängder däraf importeras, i synnerhet under vissa år. O.T.S. (G.L-m. C. G. D.) Lökbrosksvamp, bot. Se Marasmius. Löken, H a a k o n, norsk politiker och publicist, kusin till A. och E. Löchen (se d. o.), f. 9 nov. 1859 på Inderöen, Nordre Trondhjems amt, tog juridisk ämbetssxamen 1884, slog sig ned som over-retssakförer i Trondhjem, var 1890-1902 hufvud-redaktör för tidningen "Dagsposten" där och 1902-10 för den af honom uppsatta dagliga tidningen "Nidaros" som organ för radikala vänstern. 1909-10 var han därjämte Trondhjems borgmästare. L. är en ifrig språkreformator på riksmålets grundval, men har föreslagit en del mindre med-gifvanden åt landsmålet. Af en kulturhistorisk, till konkreta personligheter och händelser knuten, men i anläggning och utförande poetiskt fri skildring af lif i Norge under 1800-talet har L. utgifvit bd I, Anne Cathrines ungdom. Hverdagsbilleder fra 1830-40 aarene (1910), och bd II, Landsens liv. Billeder fra 1850-60 aarene (1911). K. V. H. Lökfjäll, bot. Se Lök.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 10 18:54:50 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbq/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free