Sverige finnas veterligen intet alster af hans dekorationskonst och blott ytterst få porträtt. --rn.* Lönborg, Sven Erik, pedagog, skriftställare, f. 16 mars 1871 i Kristbergs socken, Östergötlands län, blef student i Stockholm 1839, filos, doktor i Uppsala 1897, där han s. å. vardt docent i geografi, uppehöll 1903--05 professuren i geografi vid Göteborgs högskola och har sedan april 1904 varit rektor vid Göteborgs högre samskola, där han undervisat i geografi, religionshistoria och modersmålet. L. har författat Adam a] Bremen och hans skildringar af Nordeuropas länder och folk (1897), Israels historia (1899), Sveriges karta (1903), Swedish maps (1906 ff.), Olika bildningsideal (s. å.), Je&u etik (s. å.), Religionsundervisningen i skolan (s. å.), Kristendomens uppkomst (1907), Jesu från Nazara (1911), och, jämte M. Ambrosius, läro- och läseböcker för religions- och geografiundervisningen, hvarjämte han bidragit med ett mycket stort antal uppsatser i tidskrifter. För sina geografiska forskningar har L. företagit åtskilliga resor till olika europeiska länder. Han utger från 1909 "Skrifter, utg. från Göteborgs h. samskola". Löneboställen, vissa slag af prästerskapet anslagna boställen. Enligt f. n. (1912) gällande löneregleringar äro åt flertalet kyrkoherdar och komministrar äfvensom med de senare likställda präster upplåtna hemman eller lägenheter med eller utan jordbruk. Dessa boställen kunna i visst hänseende indelas i två slag: bo s t a d s b o s t älle n, sådana, som äro afsedda att af prästen bebos och brukas, och löningsboställen, hvilka anvisats honom endast som bidrag till aflöningen (annex-, stom- och mensalhemman m. fi.) och skola vara utarrenderade enligt särskilda bestämmelser. Genom de olika författningar rörande prästerskapets aflöningsförhållanden, som utfärdats 9 dec. 1910 och genom hvilka i väsentliga hänseenden nya grunder för aflöningen bestämts, har äfven den förändring införts, att till prästens eget begagnande skall vid ny lönereglering upplåtas endast tomt med bostadshus och trädgårdsområde, enligt ecklesiastik boställsordning af sagda dag kallad prästgård, hvaremot all annan ecklesiastik bo-ställsjord, enligt boställsordningen benämnd löneboställen - hvarunder sålunda inbegripas icke blott de nuv. s. k. löningsboställena, utan äfven de delar af nuv. bostadsboställen, som återstå efter prästgårdarnas afskiljande - skall vara utarrenderad. Arrendet skall, efter hvad i lag ang. reglering af prästerskapets aflöning af ofvannämnda dag närmare stadgas, ingå antingen till vederbörande pastorat för att användas som bidrag till prästerskapets aflöning eller till kyrkofonden (se d. o.) eller ock, undantagsvis, direkt till viss prästerlig tjänstinnehafvare. Närmare bestämmelser rörande utarrendering af löneboställena ha meddelats i förordning af 15 sept. 1911. C. v. O. Lönefondsteori. Se Arbetslön, sp. 1355. Lönegren. 1. Gustaf Valter Leopold L., ämbetsman, riksdagsman, f. 25 nov. 1828 i Landskrona, d. 21 febr. 1907 i Stockholm, blef student i Lund 1846 och ingick efter året därpå aflaed kameralexamen i tullverket, där hans arbetsamhet och duglighet gjorde honom snart bemärkt och 1863 föranledde hans befordran till tullförvaltare i Norrköping. Han representerade staden i Andra kammaren 1879-90 och var 1882-87 (januaririksdagen) medlem af bevillningsutskottet samt invaldes i utskottet äfven 1888, men måste afgå inom kort i följd af statsrådsutnämningen. Till sin politiska ståndpunkt var han konservativ och protektionist och uppträdde hufvudsakligen endast i tullfrågor, hvarvid hans lugna och sakliga sätt att debattera gjorde, att hans anföranden alltid aktningsfullt åhördes. Vid det nya systemets genomförande utnämndes han 6 febr. 1888 till konsultativt statsråd i Bildtska ministären, men afgick hösten s. å. för att efterträda Bennich som generaltulldirektör. Från denna befattning tog han afsked 1898. L. var medlem af tullkommittén (1879-82), kommittén ang. differentialtullar (1886) och den s. k. öfverskottsplaceringskommittén af 1888. -- 2. Ernst Fritiof L., den föregåendes son, biskop, f. 15 juli 1862 i Stockholm, blef student i Lund 1881, prästvigd 1887, fängelse-predikant i Linköping s. å., komminister i S:t Lars samt därefter kyrkoherde i öved, Lunds stift, 18J3, föreståndare för diakonissanstalten i Stockholm 1898 och e. o. k. hofpredikant 19G6 samt uppfördes 1907 på tredje förslagsrummet till biskop i Linköping och 1908 på första förslagsrummet till biskop i Härnösand, hvartill han utnämndes 1909. L. har af trycket utgifvit, utom predikningar samt betraktelser och andra uppsatser i det af honom 1899-1909 utgifna "Olivebladet" m. fl. tidskrifter, Förstår du hvad du läser? Liten bibelnyckel för gammal och ung (1897), Minnesskrift till svenska diakonissanstaltens femtioårsjubileum (1901), Luthers kyrka och kärlekens gärningar (1902) och Hur man blir diakonissa (1908). 1. T--s. 2. J. T. B. Lönekonventiön. Se Lönereglering. Lönelagen, Lassalies järnhårda. Se Arbetslön, sp. 1355, och Lassalle, sp. 1237. Lönereglering innefattar de åtgärder och beslut, som afse bestämmandet för en tjänstemannakår eller enskild tjänsteman af löneförmåner och de villkor, hvarunder dessa få åtnjutas. Genom löneregleringen åsyftas att bereda tjänstinnehafvaren ersättning motsvarande göromålens olika omfattning och vikt, de större eller mindre anspråk, som ställas på hans kunskaper och duglighet, samt graden af det ansvar, som hvilar på honom. För statens tjänstemän beslutes lönereglering af K. M:t och riksdagen; den återfinnes i den för hvarje verk eller myndighet utfärdade lönestat (förteckning öfver lönebeloppen) jämte tillhörande kungörelse ang. villkoren för åtnjutande af de anvisade löneförmånerna. I samband med lönereglering förekomma vanligen jämväl frågor om förenkling i statsförvaltningen och om indragning af öfverflödiga tjänster o. d. Lönereglering gäller i regel tills vidare och intill dess den på grund af förändrade förhållanden ersattes af ny, hvarvid förutvarande tjänstinnehafvare i allmänhet väl har rätt, men icke utan därom gjordt förbehåll skyldighet att öfvergå på den nya lönestaten. Anledningen till ny lönereglering har väl stundom varit minskad ekonomisk styrka hos staten, hvarpå exempel förekomma från löneregleringar på 1700-talet, eller ock vissa tjänstinnehafvares öfverflödigt höga löneinkomster, såsom förhållandet var med