Lönereglering 270 skilliga biskopar, i hvilka fall de nya löneregleringarna alltså inneburit en lönereduktion. I allmänhet föranledas de dock af inträdande dyrare lefnadskostaader och penningvärdets fall och åsyfta följaktligen löneförbättring. Af dessa senare skäl ha under loppet af senaste hundra år allmänna löneregleringar, efter verkställda kommittéutredningar och föregången provisorisk lönereglering eller tillfällig löneförbättring (dyrtidstillägg, se d o.), flera gånger viiltadts för flertalet grupper statstjänstemän, hvarvid början gjorts vid riksdagarna 1859-60, 1876 och 1907, hvilken sistnämnda dock ej ännu (1912) utsträckts att omfatta alla kårer. Lönerna för statens tjänstemän ha i forna tider - förutom i jordagods, vanligen afsedda att tillika användas som boställe (se d. o.), den äldsta aflö-ningsforrnen (jfr L ans väs e n)-ofta och särskildt för tjänstinnehafvare i landsorten varit bestämda i "persedlar" (jfr J o r d e b o k s pe r sedlar). Bland dessa löner voro de s. k. indelta lönerna, bestående af den från vissa hemman och lägenheter utgående ränta (skatt) och kronotionde, hvilken löntagaren egde att af den skattskyldige jordega-ren själf uppbära. Till andra löner har varit anvisad s. k. oindelt spannmål. I persedlar bestämd lön har, alltefter skilda bestämmelser för olika fall och olika tider, utbetalats antingen in natura eller i penningar genom persedlarnas inlösande efter markegångspris, i vissa fall med tillagd forsellön (se d. o.). Numera äro lönerna beräknade i penningar. Mera undantagsvis ha boställen bibehållits, hvarvid boställsförmånen uppskattats till visst värde, hvarmed den beräknade lönen minskas. I enstaka fall förekomma fortfarande säregna af-löningsformer, såsom ved in natura och den i vissa teol. professors- och lektorslöner ingående, till bestämda penningbelopp uppskattade afkomsten af prebenden (se d. o.). Inkomsterna af tjänsten äro enligt senaste årens löneregleringar i regel bestämda i lön och tjänstgöringspenningar samt i vissa fall i orlstillägg. Lönen och tjänstgörings-penningarna äro i allmänhet lika för tjänster af enahanda vikt, om ock åtskilliga variationer förekomma. Ortstillägget är förenadt med tjänster i orter, där lefnadskostnaderna äro högre. Därtill komma vanligen ett eller flera ålderstillägg, som räknas till lönen och utgå efter viss tids med godt vitsord fullgjord tjänstgöring. Såsom normaltyp betraktas den 1907 fastställda staten för Statskontoret - det första nu nyreglerade verket -, hvilken stat innehåller bl. a. följande lönesatser (ålderstillägg oberäknade): generaldirektör 11,000 kr., statskommissarie (3:e lönegr.) 8,100 kr., sekreterare m. fl. (2:a lönegr.) 5,800 kr., revisorer m. fl. (l:a lönegr.) 4,000 kr. Anmärkas bör, att från lönebeloppen afgå ej oväsentliga belopp som bidrag till egen pensionering. (Specificerade uppgifter rörande tjänstemännens löner återfinnas i "Svensk rikskalender".) Lön och ortstillägg få i allmänhet uppbäras äfven vid tjänstledighet; tjänstgöringspenningarna åter skola afstås till vikarien vid annan ledighet än semester, där sådan förekommer, då vikarien i stället åtnjuter särskildt anvisad vikariatsersättning. Förutom de ord. löneförmånerna åtnjuta vissa tjänstemän e. o. löneinkomster af flera slag, sportler (se d, o.), numera väsentligt reducerade mot förr. Särskildt äro hä-radshöfdingarnas inkomster till ej ringa del baserade på sportler. Lönerna utgå i regel af statsverkets allmänna medel; vid statens affärsverk, såsom post- och telegrafverken, järnvägarna m. fl., pläga de anvisas att utgå direkt af dessa verks egna medel. F. ö. kan som en egendomlighet anmärkas förhållandet vid universiteten i Uppsala och Lund, där lönerna bestridas genom räntekammaren medelst de universitetet anvisade medlen, bestående af dels statsanslag till visst belopp, dels afkomst af universitetets egna tillgångar, såsom arrenden, skogsförsäljningsmedel o. d., dels stu-dentinskrifningspenningar m. m. För indelta arméns befäl med vederlikar voro som afiöningstillgångar intill 1876 anvisade boställen (se d. o.), vissa vakansafgifter samt arrenden, hemmansräntor och kronotionde, dessa senare vid riksdagen 1850-51 förändrade till oindelt spannmål. Då lönerna 1833 reglerades, uppgjordes på grund af aflöningstillgångarnas beräknade penningvärde s. k. normalstater, å hvilka innehafvare af hvarje särskild grad uppfördes till en viss i penningar bestämd lön. Med undantag af afkast-ningen af de af löntagarna disponerade boställena uppburos samtliga ett indelt regementes inkomster af regementsskrifvaren och ingingo till regementets löningsdirektion, som hade att, sedan naturapersedlarna blifvit förvandlade till penningar, fördela det uppkommande beloppet mellan löntagarna. Företrädesvis genom ökade arrenden af de för regementena utarrenderade boställena plägade af-löningsmedlen i själfva verket öfverskjuta lönernas belopp enligt normalstaterna, hvilket öfverskott, benämndt lönevinst, proportionsvis fördelades mellan löntagarna. Vid riksdagen 1875 afskaffades det indelta aflöningssättet och förbyttes till vissa i penningar bestämda löner. Sedan vid riksdagen 1901, samtidigt med nya härordningens genomförande, underofficerarnas löner reglerats, sedan tid efter annan jämkningar vidtagits, företogs 1902 lönereglering för officerskårerna med vederlikar, hvarvid tillika förenkling i härens aflöningssystem genomfördes. - Hvad flottan angår, företogos löneregleringar vid riksdagarna 1876 och 1902. Af-löningen för arméns och flottans (marinens) befäl och vederlikar är nu bestämd i lön och dagaf-löning, hvartill komma inkvarterings- och servisbidrag. Högsta lönebelopp (oafsedt den beriden officer tillkommande hästgodtgörelse) äro exempelvis för general 12,055 kr., för öfverste 9,390 kr., för kapten 5,360 kr. och för underlöjtnant 2,215 kr. Biskoparnas löner ha 1869-82 reglerats på grundvalen af 1859-60 års riksdags beslut och K. M:ts i Öfverensstämmelse därmed 15 juni 1861 utfärdade bref. Enligt detta skulle biskoparna, jämte fri bostad, tilldelas löneinkomster till vissa i brefvet andfna belopp, näml. i Uppsala 16,000 kr., i Lund 15,000 kr., i Göteborg 14,000 kr., i Linköping 13,000 kr., i Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö, Karlstad och Härnösand 12,000 kr. samt i Kalmar och Visby 10,000 kr. Löneinkomsterna bestå af afkastning' af löneboställen, kronotiondo jämte forsellön, behållning af prebenden samt slutligen i vissa fall lönefyllnad från nedannämnda s. k. biskopslöneresrleringsfond. Efter utredning | och förslag af enligt k. förordn. 11 juli 1862