anledning därtill. Löpsedel utfärdades ock i vissa fall postanstalterna emellan vid förutbeställning af diligensbiljetter. Allmännast betecknade emellertid benämningen löpsedel sådan reklamationshandling, som på vederbörande afsändares eller adressats begäran och mot särskild afgift utfärdades rörande postförsändelse, som saknades eller framkommit senare, än ske bort. De postanstalter, som försändelsen skolat passera, fingo i tur och ordning förse handlingen med anteckning om tillgängliga upplysningar, hvarefter löpsedeln blef till den postanstalt, hvarifrån den utgått, återsänd för att delgifvas reklamanten. Benämningen är aflyst, men tillvägagåendet vid reklamation af postförsändelser är ännu, i vissa fall, likartadt. K. L-n Lördag (se Dag), den kristna veckans sjunde (sista) dag, har, i olikhet med de öfriga dagarna, ej någon mytologisk härledning. Ordet har i Norden (da. löverdag) gått en alldeles själfständig väg. Fsv. löghardagher (fnod. laugardagr, äfven Þváttdagr, "tvättdag") har nämligen fått sitt namn af de i äldre tider på veckans sista dag brukliga tvagningarna och baden (jfr Badstuga), som urspr, hade religiös betydelse. I de flesta öfriga kulturfolks benämningar på lördagen ingår det gammaltestamentliga ordet "sabbat" (hebr. sjabthaï), t. ex. lat. dies sa'bbati (som utträngde det hednisk-romerska dies Saturni), it. sabbato, sp. och port. sabado, fr. samedi, ty. samstag (en benämning, som brukas i södra Tyskland, hvaremot sonnabend, "aftonen före söndagen", är det häfdvunna nordtyska namnet). Äfven de ryska och polska benämningarna på lördagen (resp. subbota och sobota) utgå från sabbat. Däremot äro eng. saturday (angls. sâteresdag) och holl. zaturdag l. zaterdag bildade af det nyssnämnda lat. Saturni dies, Saturnus' dag. Påsklördagen kallades fordom "stora sabbaten". - Se vidare Bönedagar och Jungfru Marie bebådelsedag. R.G. Lördagsföreningen. Se Kristliga studentvärldsförbundet, sp. 1441. Lördags-Magasin, Nytt, en litterär tidskrift af blandadt innehåll, hvaraf fyra årgångar utkommo 1860-63 i Stockholm, bestående hvar och en af 48 à 52 n:r i tvåspaltig oktav. Dess ansvarige utgifvare var först Ph. J. Meyer, sedan bokhandlaren P. A. Huldberg och slutligen Aug. Th. Paban. B. L.* Lördags-Magasinet, en illustrerad populär tidskrift, hvaraf utkommo 1836-38 samt 1842 på L. J. Hiertas förlag årligen 50 nummer (om 8 sid. i tvåspaltig, stor oktav). Dess ansvarige utgifvare var e. o. kammarskrifvaren J. Lind. B. L.* Lördagssällskapet kallades en våren 1830 af ett antal framstående unga män vid universitetet i Helsingfors bildad sammanslutning för samkväm och fri diskussion af litterära spörsmål. Bland stiftarna voro J. L. Runeberg, J. J. Nervander och J. J. Nordström de förnämste; inom kort slöto sig till dem F. Cygnæus, J. V. Snellman, G. Rein, M. A. Castrén, E. Lönnrot m. fl., så att sällskapet kom att omfatta nästan hela det "unga Finland". Snart behandlades äfven politiska och kulturella frågor, och sällskapet kan betraktas som den nya nationella patriotismens vagga. En direkt frukt af dess verksamhet var ett privatlyceum, grundadt på moderna pedagogiska principer. Men också tanken på Finska litteratursällskapets bildande utgick från denna krets. Sitt organ kan det sägas ha haft i "Helsingfors morgonblad", som redigerades af Runeberg. Efter dennes flyttning till Borgå 1837 bortdog sällskapet småningom, så att efter 1838 några spår af detsamma ej mer skönjas. T. C. Lörenskogen, härad och socken i Akershus amt, ö. om Kristiania, Norge. 65,27 kvkm. 1,252 inv. (1910). L. är ett rikt jordbruks- och skogsdistrikt och har fabriksindustri, särskildt koncentrerad kring stationen Strömmen. Hufvudjärnvägen till Eidsvold går genom L. K. V. H. Lörrach, hufvudstad i badensiska kretsen L. (960 kvkm.; 104,453 inv. 1900), 9 km. n. ö. om Basel. 14,756 inv. (1910), sedan därmed 1908 inkorporerats kommunen Stetten. Realgymnasium med progymnasium, högre flick- och handelsskola. Stort ylle- och bomullstryckeri (1,400 arbetare), stor klädesfabrik, siden- och bomullsväfverier, mekaniska verkstäder och annan industri. Frukt- och vinodling. (J. F. N.) Lösa boliner, sjöv. Att "segla för lösa boliner" betecknar detsamma som att segla för god vind. Loss bolinerna öfverallt! är ett efter längre tids kryssning eller bidevindssegling mycket välkommet kommandoord, enär det innebär, att vinden nu är "god", så att fartyget kan "styra kurs" (i st. f. att styra så nära vinden som möjligt). L. H.* Lösande medel, med. Se Afförande medel. Lösbref, postv., sådana bref, som från inlämningspostanstalten skickades "lösa" med posten - antingen styckevis eller inneslutna i lösväska (se d. o.) - för att under färden till nästa postanstalt af postiljonen eller postföraren tillställas adressaterna eller lösväskegarna, eller ock sådana bref, som i omvänd ordning på enahanda sätt fortskaffades för att genom postanstalt utdelas. Befordringsafgiften, fastställd genom k. br. 19 febr. 1812 till 1 skilling banko och genom k. br. 23 febr. 1858 till 3 öre, tillföll postförvaltaren. Ännu 1867 beräknades lösbrefvens antal för året till bortemot 1/2 mill. Allteftersom de med 1860-talets början inrättade poststationerna tillväxte i antal, och än mer sedan 1877 landtbrefbäring börjat anordnas, minskades lösbrefvens antal. Med 1884 blef lösbrefvens egenskap att utgöra ett särskildt slags postförsändelser upphäfd, och portot indrogs till postkassan. Härmed blef ock själfva benämningen afskaffad. Därefter betraktas och taxeras de f. d. lösbref, som utväxlas i lösväska, hvilken fortskaffas af egarens bud och ej med post, som lokalbref, alla öfriga däremot som i vanlig ordning postbefordrade bref. - Ofta nog användes, i tal och skrift, benämningen "lösbref" som motsats till värdebref. Detta är oriktigt. Postverket har fastställt beteckningen vanliga för sådana bref, beträffande hvilka icke begärts rekommendation, assurans eller postförskott. R- L-n. Löscher, Valentin Ernst, tysk luthersk teolog, f. 1673 i Sondershausen, d. 1749 i Dresden, studerade vid det mot pietismen fientliga universitetet i Wittenberg, blef 1698 pastor och super-