under Serafimerordensgillets direkta styrelse och förvaltning, men 1825 öfverlämnades åt en särskild direktion under landshöfdingens ordförandeskap; 1864 likställdes sjukhuset med öfriga länslasarett, och 1877 öfvertogs det h. o. h. af Stockholms läns landsting. Anstalten är belägen i Hammarby socken, Vallentuna härad, Stockholms län, invid stora landsvägen mellan Stockholm och Uppsala, ungefär 3 km. från Väsby järnvägsstation. Urspr. innehöll sjukhuset blott tre små sjukrum med plats för 6 ä 8 sängar jämte kök och betjäningsrum; i sjukhusets öfre våning hade läkaren sin bostad. 1851 vidtogs en väsentlig omändring af byggnaden, hvarigenom sjukplatsernas antal ökades till 16. Sedan landstinget öfvertagit anstalten, har densamma ytterligare vid flera tillfällen utvidgats, särskildt 1902--03, så att f. n. sjukplatsernas antal uppgår till 54. Hufvudbyggnaden, ny. utgöres (se fig.) af ett 21 m. långt 3-våningshus, sammanbyggdt i rät vinkel med den gamla sjukhusbyggnaden; hufvudsakligen äro sjukrummen numera förlagda till nybyggnaden och ekonomirummen m. m. till det äldre huset. Å andra sidan landsvägen, å särskild tomt, ligger läkarbostaden (uppförd 1879). R.W. Lövenörn. 1. Poul L., dansk militär, diplomat, f. 5 apr. 1686, d. 27 febr. 1740, blef 1705 student och studerade teologi, men drog 1707 till Ryssland och var först informator hos furst Mensjikov, befordrades kort därefter till officer och redan 1708 till kapten. Han utmärkte sig i fälttåget mot Lewenhaupt, var Mensjikovs adjutant i slaget vid Poltava och förde därefter underhandlingarna med de svenske generalerna om kapitulationen vid Perevolotjna. Till belöning blef han tsar Peters generaladjutant och sändes i diplomatiska värf 1710 till Fredrik IV af Danmark. Denne önskade tillförsäkra fäderneslandet hans tjänster, adlade honom 1711 under namn af L. (han hette förut Vendelbo) och gjorde honom till sin generaladjutant. Som sådan skickades han 1712 till tsar Peter i Mecklenburg, men fick där sådan ovilja mot denne, att han allt framgent var fientligt stämd mot Ryssland. L. var 1714 dansk underhandlare vid M. Stenbocks kapitulation i Tönning och 1719-20 vid fredsslutet med Sverige samt 1722-26 sändebud i Berlin, öfverallt blef han omtyckt för sin vänlighet och nobless. Efter att ha varit stiftsamtman i Aalborg 1726-30 blef han generalsekreterare för hären (d, v. s. krigsminister; till 1735 därjämte för flottan) samt bibehöll denna post till sin död. 1731 blef han geheimeråd och 1738 general. 2. Poul L., den föregåendes sonson, f. 1751, d. 1826, blef 1770 löjtnant i flottan och tjänstgjorde 1776-81 i franska marinen under d'Estaing, tog 1784 initiativet till upprättande af sjökartarkivet, hvars chef han var till sin död, samt ledde många sjömätningar och kartläggningar. 1796 erhöll han dessutom ledningen af lotsväsendet och organiserade 1809 äfven färjväsendet. 1812 blef han konteramiral. l-2. E. Ebg. Löwes färgringar, fysiol. Se Färgringar. Lövetand, Radix Taraxaci, farm. Se Kaffesurrogat, sp. 543, och Maskros. Lövgren, Nils, biskop, f. 29 mars 1852 i Kila, Karlstads stift, blef student i Uppsala 1874, filos, licentiat 1881 och, befriad från teol. examina, prästvigd 1886, utnämndes till lektor 1883 i Umeå, 1884 i Örebro, 1885 i Uppsala samt till kyrkoherde i Gäfle 1889, till kontraktsprost 1898 och till biskop i Västerås stift 1900. Som valdt ombud deltog han i kyrkomötena 1883 och 1898. Under sin Gäfletid gjorde L. en stor insats i församlingslifvets organisation och har sedermera fullföljt dessa intentioner, bl. a. genom att arbeta för diakonistyrelsens inrättande. Sedan 1897 är han teol. doktor. Bland utgifna skrifter märkes Kyrkohistoria till skolornas tjänst (1888; 10:e uppl., omarb. af H. Levin, 1910). E. M. H. Löwig, Karl Jakob, tysk kemist, f. 1803 i Kreuznach, d. där 1890, blef professor 1833 i Zürich, 1853 (Bunsens efterträdare) i Breslau. Utom en mängd monografier öfver mineralvatten, de organiska rnetallradikalerna m. m. skref L. några större arbeten, bland dem Grundriss der organischen chemie (1852), i hvilket verk han ang. de organiska kropparnas konstitution uttalar åsikter, som i mycket antecipera på den s. k. moderna kemiens teorier. L. hade äfven stor förtjänst om den kemiska industriens utveckling i Schlesien. Löwigit Mitscherlich, miner., mörkt halmgula, i saltsyra lösliga runda massor af sammansättningen K₂0, 3 Al₂O₃, 4 S0₃, 9 H₂O; bekant t. ex. från Schlesien. A. Hng. Lövland, Jörgen Gunnarson, norsk statsman, f. 3 febr. 1848 i Evje, Setesdalen, tog afgångsexamen från Holts seminarium 1865, var 1866-78 lärare vid Kristiansands folkskola, sedan 1872 samtidigt en af föreståndarna för ett privat lärarinneseminarium där och 1878-84 föreståndare för amtsseminariet i Nedenes. 1884 flyttade han tillbaka till Kristiansand, öfvertog redaktionen af "Christiansands stiftsavis" och kom 1885 in i stadens kommunalstyrelse. Han var stortingsman för Kristiansand 1886-88 och 1892-97 samt var hela denna sista tid president i odelstinget. 1897-98 var han medlem af 3:e unionskommittén, där han tillhörde den norska minoritetsfraktion, som föreslog särskild utrikesstyrelse och särskildt konsulatväsen för hvartdera riket. Han återvaldes till stor-