323 Löwstädt-Löwy 324 tinget för perioden 1898-1900, men inträdde redan 17 febr. 1898 i Steens 2:a ministär som chef för arbetsdepartementet, en post, som han beklädde äfven i Blehrs ministär, 21 apr. 1902-22 okt. 1903. Efter sin afgång förblef han bosatt i Kristiania som medlem af direktionen för Norsk hovedjernbane, hvarjämte han återupptog .sin aldrig fullständigt afbrutna journalistiska verksamhet och bevarade också därigenom ett intimt samband med de ledande politiska vänsterkretsarna. Då Chr. Michelsen 11 mars 1905 bildade sin regering med unionsfrågans lösning som program, blef L. statsminister i Stockholm och chef för statsrådsafdel-ningen där; han kom alltså att förmedla de sista förhandlingarna mellan svenska och norska regeringen. Då Oskar II 27 maj 1905 vägrade sanktionera den af stortinget ånyo antagna lagen om eget norskt konsulatväsen, blef unionskrisen akut. L. med sina kolleger i statsrådsafdelningen vägrade kontrasignera konungens beslut, inlämnade omedelbart därpå sin afskedsansökan och afreste 29 maj från Stockholm. När stortinget 7 juni förklarade unionen upplöst och norskt utrikesdepartement s. d. upprättades, fick L. den nya portföljen och kom sålunda att få afgörande betydelse för organisationen af Norges utrikesstyrelse. Hösten 1905 var L. en af Norges delegerade vid underhandlingarna i Karlstad. Som utrikesminister började han genast arbeta på att afsluta freds- och skiljedomstraktater mellan Norge och en rad andra stater samt att förbereda den s. k. integritetstraktaten, som afslöts 2 nov. 1907 (se N o r g e). Få dagar dessförinnan hade Michelsen dragit sig tillbaka, och L. trädde då i spetsen för regeringen med bibehållande af utrikesministerportföljen. Samtidigt rekonstruerade han ministären i vänsterriktning. Icke desto mindre stötte han på många svårigheter i och utanför stortinget från sitt gamla parti, emedan man ansåg hans politik för ett fullföljande af Michelsens "samlingspolitik", om hvilken en stark fraktion menade, att den vid denna tid uppfyllt sin historiska och politiska mission. Förgäfves förklarade L. vid trontalsdebatten 15 febr. 1908, att ministären till sammansättning och öfvertygelse blifvit en vänsterregering; den radikala gruppen, den s. k. "konsoliderade vänstern", väckte dock förslag om omröstning, rörande otvetydigt misstroendevotum mot ministären. Fastän förslaget föll med 70 röster mot de konsoliderades 53, ansåg sig ministären böra ge vika, då den af stortingets 123 röster fick blott 60 för sin ståndpunkt (de 10 socialdemokraterna hade nämligen röstat för eget förslag om misstroendevotum), så att regeringen ansåg sig ha s. k. "negativ majoritet" af 63 röster mot sig. 18 mars 1908 atiöstes L:s ministär af G. Knudsens (se denne). L. utnämndes till "told-skriver" (tulldirektör) i Kristiania, hvilket 1912 omorganiserade ämbete han ännu innehar, men med titeln "toldkasserer". Hösten 1909 deltog han i valstriden på vänsterns sida utan att dock själf lyckas bli vald. Sedan 1910 är L. ordf. i en af regeringen tillsatt kommission till utredning af frågan om en revision af matrikellagstiftningen och om. särskild skatt på värdestegring af tomter (fast egendom); denna kommission har ännu (apr. 1912) ej af slutat sitt arbete. Han är led. af stortingets Nobelkommitté (sedan 1897) och ordf. i Nobelinstitutet (sedan 1904). Han har de senare åren energiskt agiterat för "maalsaken" (se Landsmål 1), hvars politiske ledare han är. L. är en framstående föredragshållare och folktalare samt fullföljer som politiker ihärdigt sina syften. K. V. II. Löwstädt. 1. Karl Teodor L., tecknare, f. 1789 i Stralsund, d. 1829 i Stockholm, var någon tid omkr. 1813 elev af konstakademien, egnade sig bl. a. åt miniatyrmåleri, var äfven ritlärare och utgaf ett litograferadt häfte Principritningar för barn från sex till tio års ålder. L. var ock en bland de förste, som begynte ett svenskt porträttgalleri i litografi, Porte-feuille för historiska teckningar (2 dlr, 1823-27), men det litografiska trycket var tämligen klent. Större verksamhet utvecklade han som karikatyrtecknare öfver dagens händelser och personer, hvilka han ibland kvickt, men ej sällan elakt och af personlig förföljelselusta framdrog till allmänt åtlöje. Dessa blad, färglagda och ibland åtföljda af text, äro alla anonyma. Nämnas må Scri-bleroscriblerus (mot Hammarsköld), Dr af-slottet, Lindwurms resa till Dr a]-slottet, Sol-gubben, med tillnamnet den röda (1825), Procentaridealet (s. å.), de båda sista små broschyrer till bilder, åtskilliga porträtt af Stockholms procentare m. fl. L. är representerad i Nationalmuseum. 2. Emma Hilma Amalia L., målarinna. Se Chadwick. 1. -m." Löwy, M. Se L o e w y.