J. E. Rosberg i "Finlands geografi i landskapsskildringar" (1911) och i "Lappi" (s. å.), O. I. J. E. R. Maaria [mā-]. Se Marie, Sankt. Maarianhamina [mārian-], fi. Se Mariehamn. Maarib (Arbith), hebreiskt namn för den israelitiska aftonbönen. Maartens [ma-], Mårten, pseudonym för den holländske författaren J. M. W. van d e r P o o r-ten-Schwartz (se d. o.). Maartind [mår-]. Se M a lan gen. Maartman [mårrt-], Elsa, tecknarinna. Se Beskow 4. Maas [mas], flod. Se Me u se. Maasbefästningarna [mas-]. Se Me u se befästningarna. Maaseyck [mäsejk], stad. Se Maeseyck. Maasin, stad på sydvästra kusten af ön Leyte bland Filippinerna. 21,638 inv. (1903). Export af hampa och copra. J. F. N. Maaslandsluis [maslandslöjs]. Se M a a s s l u i s. Maaslinjen_[mäs-]. Se Meuselinjen. Maass [mas], Alexander Edvard August Fredrik, skogsman, f. 3 april 1864, student 1883, utexaminerad från Skogsinstitutet 1887, blef extra jägmästare i Stockholms revir s. å. Efter att ha varit skogrättare vid Manna skogsskola och tjänstgjort i Öster-Dalarnas revir studerade han 1897 skogsmatematik vid Eberswalde forstakademi (Preussen) och utnämndes 1898 till lektor i skogshushållning och matematik vid Skogsinstitutet. 1902-C8 var M. föreståndare vid Statens skogsförsöksanstalt och utnämndes sistnämnda år till jägmästare i Stockholms revir. M. har publicerat uppsatser rörande skogsuppskattning och trädens tillväxt i "Tidskr. för skogshushållning", Meddelanden från Statens skogsförsöksanst >lt i "Skogsvårdsföreningens tidskr." och Tabell för träduppskattning (1908; 2:a uppl. 1911). G. Sch. Maassen [mas-], Karl Georg, preussisk statsman, f. 1769 i Kleve, d. 1834 i Berlin, utsågs 1816 till direktor för den nyinrättade generalförvaltningen för handel och näringar, inkallades 1817 i statsrådet, blef 1818 generalskattedirektor samt 1830 geheime stats- och finansminister. Han hade jämte J. A. F. Eichhorn mycken förtjänst om tillkomsten af den preussisk-tyska tullföreningen. Maassen [mas-], Friedrich, tysk rättslärd, f. 1823 i Wismar, d. 1900 i Innsbruck, blef 1849 advokat i Rostock, öfvergick 1851 till katolska läran samt blef 1855 e. o. professor i romersk rätt i Prag. 1856 öfverflyttade han till Innsbrucks och 1860 till Graz' universitet samt blef 1871 professor i romersk och kanonisk rätt i Wien och 1882 led. af högsta domstolen därstädes. Hans förnämsta arbete är Geschichte der quellen und der litteratur des kanonischen rechts (bd I, 1870). Maassluis [mas-slöjs] l. Maaslandsluis, stad i nederländska prov. Syd-Holland, vid den nya kanalen emellan Rotterdam och hafvet. 8,011 inv. (1903). Fiske och sjöfart. (J. F. N.) Maastricht [mās-], eg. Maastrecht, hufvudstad i nederländska prov. Limburg, ligger vid den trecht (lat. trajectum) l. korsväg vid Maas (Meuse), där romarna hade en militärpost vid vägen emellan Bagacum (Bavay) och Colonia Agrippina (Köln). 37,653 inv. (1910). Staden delas af floden i två delar, en större, det egentliga M., på vänstra, och en mindre del, kallad Wijk, på högra stranden, hvilka förenas genom en 1280--98 byggd, 1683 ombyggd stenbro. Den var fordom en af de starkast befästa städerna i Europa. Fästningsverken slopades först 1871--78 äfvensom det s. om staden på Pietersbergs norra sluttning belägna citadellet. M. är tämligen regelbundet byggdt och har åtskilliga märkliga gamla byggnader, såsom rådhuset (fullb. 1683) midt på torget, med en fornsakssamling, den gotiska domkyrkan (M. var förr biskopssäte), S:t Servaas (enligt en berättelse ombyggd på Karl den stores tid), med en af W. Geefs arbetad staty af Karl den store, Vårfrukyrkan (Lieve-Vrouwe-kerk), möjligen grundlagd under 500-talet, med ett vackert kor från 1000-talet, samt den forna minoritkyrkan (1200-talet, restaurerad 1889), nu inrymmande stadsbiblioteket och stadsarkivet. Limburgs riksarkiv har en särskild byggnad. Viktigaste industrigrenarna äro tillverkning af lergods och glas, af gevär, tapeter m. m.; dessutom drifver M. stark handel med jordbruksprodukter och har liflig sjöfart på Maas. Ofvannämnda Pietersberg är synnerligen märkvärdigt genom sina från urminnes tid ända till slutet af 1800-talet bearbetade ofantliga sandstensbrott med en labyrint af underjordiska gångar. -- M. (romarnas Trajectum superius, i medeltiden Trajectum ad Mosam) hörde under frankiska väldet till Austrasien och styrdes sedan gemensamt af hertigarna af Brabant och biskoparna af Liège. Under nederländska befrielsekriget intogs M. 1579 efter 4 månaders belägring af spanjorerna, hvarvid hela staden sköflades. Af senare belägringar äro följande de märkligaste, hvilka alla slutade med stadens eröfring: 1632 af prins Fredrik Henrik af Oranien samt 1673, 1676, 1701, 1748 och 1794 af fransmännen. 9 mars--10 april 1814 cernerades staden af de allierade (nordtyska arméns 3:e division under Sandels) och besattes 23 april som följd af konventionen. Under revolutionen 1830 var M. nästan den enda stad i södra delen af Nederländerna, i hvilken den nederländska besättningen höll stånd mot belgerna. (J. F. N. L. W:son M.) Maaswerk [mās-], ty., bygnk. Se Spröjsverk. Maasö [måsö], Norges nordligaste härad och socken i Finnmarken, n. ö. om Hammerfest. Omkr. 1,565 kvkm. 2,067 inv. (1910; år 1900 1,781), Af häradets areal äro omkr. 396 kvkm. öar; Rolfsö (den största), Hjelmsö, Ingö, Maasö samt västra delen af Magerö (se d. o.). Åker och skog finnas ej, blott få kvkm. ytterst mager äng. Främsta näringsgrenen är fiske. Norges nordligaste punkt, Knivskjærodden (på 71° 11' 8"), ligger inom häradets sfär. Här finns äfven landets och världens nordligaste fyr, Fruholmen, utanför Ingö; på denna ö ligger stationen för den 24 nov. 1911 öppnade trådlösa telegrafförbindelsen Spetsbergen--Norge. Socknens hufvudkyrka ligger på ön M. K. V. H. Maa-t. Se Maa. Maatjes [mātjes] l. Maatjes-sill. Se Sillsläktet. Maatschappij [matʃape'j], holl. (af maat, kamrat, och schappij, suffixet "-skap"), sällskap, samfund, förening, bolag, i synnerhet handelsbolag.