333 Mab-Mac 334 Mab [mä'b], forniriska Medb (jfr Iriska litteraturen, sp. 847), ett namn på älfvornas drottning hos engelska skalder (Spenser m. fl.). I Shaksperes "Romeo och Julia" skildrar Mercutio drottning Mab ("älfvors jordegumma") som en liten, späd, luftig varelse, som bringar de sofvande människorna drömmar. "Queen Mab" är titeln på en filosofisk ungdomsdikt af Shelley. Maba Först., bot., ett släkte af träd och buskar hörande till fam. tibenacece. Kärnveden är mörk-färgad, hård och tung och användes därför till gagnträ. Frukterna äro äggformiga, guldgula bär, som ha ett ätbart, mjöligt och slemhaltigt kött. De omkr. 60 arterna förekomma uteslutande i tropikerna. O. T. S. (G. L-m.) Maba, invånarna i Wadai (se d. o.). MabéVn (arab.; mellanrum), eg. den mellan harem och mottagningsrummen, selamlyk, liggande delen af ett turkiskt hus, till hvilken äfven främlingar kunna erhålla tillträde; i allmänhet motsvarande hvad vi kalla "det inre", de inre rummen af ett hus. M. - i-h u m a j u n (kejserliga M.), sultanens audienssal. K. V. Z. Mabella, astron.., en af småplaneterna. Mabellini, T e o d u l o, italiensk tonsättare, f. 1817 i Pistoja, d. 1897 i Florens, där han blef hofkapellmästare och 1867 kompositionsprofessor, var uppburen som kompositör af operor, bl. a. Rolla (1840), // renturiero (1851) och Fiametta (1857) samt oratorier, kantater och kyrkliga sångverk. Biografi af Giannini (1899). E- F-t. Mabille [-bi'l], trädgård i Paris med en praktfull offentlig danslokal, länge den mest besökta och beryktade i sitt slag. Den undanröjdes vid en gatureglering i början af 1880-talet. Mabillon [mabijå'], Jean, fransk häfdafor-skare, f. 23 nov. 1632 i S:t Pierremont (Champagne), d. 27 dec. 1707 i Paris, inträdde 165.3 som novis i mauriiikongregationen af benediktin-orden, aflade 1654 sina munklöften, fick 166') sin verksamhet förlagd till S:t Denis och 1664 till S:t Germain des Prés, maurinernas vetenskapliga hufvud-härd, där han var cTAchery behjälplig vid utgifvande! af de sex sista banden af "Spicilegium". M:s egentliga vetenskapliga lifsuppgift blef emellertid utforskandet af hans egen ordens historia, till hvilken d'Achery samlat ett rikt material. A et a sanctorum ordinis sancti Benedicti (8 bd föl., 1668-1701), skildrande benediktiner-nas historia till 1100, vittna om hans enastående lärdom och stora kritiska begaf ning. M:s hufvudverk är emellertid Annales ordinis S. Benedicti (bd 1-4, 1703; bd 5 och 6, omfattande tiden t o. m. 1157, ut g. 1713 och 1739 af Massuet och Marténe). Jesuiten Papcbrochs angrepp (i '2:a apriltomen af "Acta sanctorum") 1675 på nästan alla de äldsta klosterprivilegiernas äkthet föranledde från M:s sida eu vederläggning i den för den moderna diplomvetenskapen grundläggande klassiska skriften De re diplomatica libri VI (1681; med tillägg 1704), tillegnad Colbert, hvari M. uppställde fasta och bestämda regler för urkundernas kritiska behandling och som därigenom utöfvat ett bestämmande inflytande på historieforskningens utveckling. På resor i Burgund (1682), Tyskland (1683) och Italien (1685-86) insamlade M. ett rikhaltigt material af urkunder och böcker; en del af hans skörd offentliggjordes i Museum italicum (2 bd, 1687-89) och i Vetera analecta (4 bd, 1675 -84). Af M:s öfriga arbeten må nämnas det viktiga verket De liturgia gallicana libri 111 (1685). Ourrages posthumes de Mabillon et de Ruinart (3 bd, 1724) innehåller bl. a. en mängd af M:s bref. En annan del af hans brefväxling utgafs af Valery, Correspondance inédite de Mabillon et de Mont-jaucon arec Vitalie (3 bd, 1846); en fullständig uppl. förberedes af Stein. Litt.: Ruinart, "Abrégé de la vie de M." (1709), Broglie, "M. et la so-ciété de 1'abbaye S:t Germain-des-Prés, 1664- 1707" (2 bd, 1883), Bäumer, "Joh. M." (1892), och Bresslau, "Handbuch der urkundenlehre", I (2:a uppl. 1912). T. H-r. Mabinogion [mäbinåu'gi9n], plur. af mabinogi (se Bard, sp. 910), en samling fornwalesiska hjältesagor, som bevarats i ett manuskript från 1300-talet, den s. k. Red book of Hergest, och offentliggjordes 1838 af lady Charlotte Guest. I sv. öfv. af Harald Heyman meddelades 19C6 ett väsentligt urval jämte inledning. Jfr Walesiska språket och litteraturen. Mably [-bli], Gabriel Bonnot de, abbé, fransk skriftställare, f. 1709, d. 1785, äldre broder till filosofen Condillac. Hans äldsta arbete, Paralléle des romains et des francais (1740), är ett försvar för en-våldsmakten samt ett förhärligande af industrien, handeln och lyxen (i ny uppl. ut-| gifven af Guizot 1823 -24 och 1840). I sitt ryktbaraste verk, Entre-i liens de Phocion sur le rapport de la morale et de la polilique (1763; sv. öfv. 1766) prisade han den spartanska samhällsordningen. M. författade flera andra politisk-filosofiska arbeten, hvilkas inflytande på sin tids politiska uppfattning täf-lade med Montesquieus och Rousseaus och i vissa fall blefvo bestämmande för revolutionens lagstiftning. Han visar sig i ett af dem, De Vétude de Vhistoire (förf. troligen 1767; tr. 1778), som en j stor beundrare af Sveriges författning under fri-| hetstiden. M:s samlade skrifter utkommo 1789, i 1795, 1797 och 1818, M:s efterlämnade skrifter j 1797. Se biogr, af Guerrier (1886). Jfr S. Boe-thius, "Den franska revolutionen" (sid. 65-67, 142-143). Mabocj, syriska namnet å Hierapolis (se d. o.). Mabug, stad. Se Karkemisch. Mabuse [mabys], Jan van. Se Gossar t. Mac [ma']*], förk. M' och Mc, ett i skotska och