349 Macdonald-Mac D o w el l 350 Brittiska Nord-Amerikas olika delar; för deras inbördes sammanhållning och orubbliga lojalitet mot riket verkade M. under sin långa statsmannabana med okullig energi och mästerlig förmåga att till samverkan ena de mest olikartade element. Han adlades 1867 och blef 1872 medlem af Privy coun-cil; efter hans död erhöll hans änka titeln baro-nessa. Statyer öfver M. ha rests i många af Ca-nadas städer. Jfr biografier öfver M. af hans privatsekreterare J. Pope ("Memoirs of the Rt. Hon. sir J. A. M.", 2 bd, 1894), E. D. Biggar (1891) och G. R. Parkin (1907; ny uppl. 1909). V. S-g. Macdonald [mokdå'nold], George, engelsk författare, f. 1824, d. 1905, var i sin ungdom en tid präst, men måste lämna sin tjänst på grund af sjuklighet. M. var en fantasifull och fängslande berättare och lyriker, som framför allt i sina tidigare arbeten hänförde genom frisk humor och sympatisk människoskildring. Af hans berättelser må nämnas David Elginbrod (1862), Adela Cathcart (1864), Alec Forbes (1865), Robert Falconer (1868) och The seabord parish (s. å.), af hans dikter Poetical works (2 bd, 1893). M. skref äfven ungdomsböcker, öfversatte Novalis, utgaf flera samlingar predikningar m. m. Mac Donald [mokdå'nold], James W i l s o n Alexander, amerikansk skulptör, f. 1824, d. 1891, studerade från 1849 i New York, där han 1854 utställde en allmänt beundrad byst af statsmannen Thomas Benton samt en byst af Jeanne d'Are och en stod af Italia. Han bosatte sig i New York och har där utfört flera porträttbyster och stöder, hvaribland en ryttarstod af general Nathaniel Lyon (13F8). Dessutom har han i olja målat porträtt och landskap samt skrifvit uppsatser om amerikanska konstnärer och om människokroppens anatomi. (G-ff N.) Macdonald [mokdå'nold], sir H e c t o r, brittisk general, f. 1852 i grefsk. Ross i Skottland, var son till ett fattigt torparfolk och först anställd som bodbiträde i Dingwall, tog 1870 värfning vid Gordon-höglandsregementet, tjänade sig upp till sergeant och utmärkte sig genom glänsande tapperhet i Afganistan 1879, där han vann befordran till officer genom ett djärft anfall på en skara afganer, som lågo i bakhåll för den engelske öf-verbefälhafvaren, general Roberts. Som underlöjtnant stred M. 1881 mot boerna vid Majuba, togs till fånga, men återfick sin värja af general Jou-bert som tecken till fiendernas beundran för hans tapperhet. M. deltog från 1885 i fälttågen i Egypten och Sudan, anförde en egyptisk brigad i Don-golaexpeditionen 1896 och tillbakaslog som brigadchef i det blodiga slaget vid Omdurman 1898 mah-disternas ursinniga anlopp. Han blef 1899 generalmajor och erhöll ett högt befäl i Indien samt kallades i dec. s. å. till Syd-Afrika att öfvertaga befälet öfver den i slaget vid Magersfontein hårdt medtagna Höglandsbrigaden. M. anförde den sedan till boerkrigets slut, blef svårt sårad vid Paardeberg (febr. 1900), men hann likväl deltaga i lord Roberts' marsch mot Bloemfontein (mars s. å.) och erhöll 1901 knishtvärdighet. 1902 blef M. militärbefäl-hafvare på Ceylon. Anklagelser för sedlighetsbrott förmådde honom att begå själfmord, i Paris 25 mars 1903. Ett monument öfver M., i form af ett högt torn, restes i Dingwall 1907. v. S-g. Macdonald [mokdå^old], James Ramsa y, engelsk arbetarledare och politiker, f. 1866 i Los-siemouth i Skottland, var först liksom sin fader kroppsarbetare, blef sedermera agitator och journalist och var 1900-11 sekreterare i "kommittén för arbetarrepresentationen" (Labour representation committee; se Labour party). Därjämte var M.,som sedan 19C6haft plats i underhuset, 1906 -09 ordf. i det brittisk-socialdemokratiska partiet (Independent labour party), och sedan 1911 är han ordf. för underhusets arbetarparti, Labour party. 1901--04 var han medlem af Londons grefskaps-råd. M. har i underhuset gjort sig bemärkt som ledig och gärna hörd talare samt har genom sina goda förbindelser med radikala liberaler ibland utöfvat ganska stort inflytande på ministären Asquiths politik. Bland M:s skrifter märkas Socialism and society (1905), Socialism (1908), Socfa-lism and government (1909) och The socialist morement (1911). V. S-g. Macdonell [mokdå'nl~], Arthur Anthony, engelsk indolog, f. 1854 i Indien, idkade universitetsstudier 1875-84 i Tyskland och har sedan dess verkat i Oxford bl. a. som lektor i tyska och "deputy professor" i sanskrit 1888-99, sedan 1399 hufvudlärare och "Boden professor" i sanskrit och föreståndare för Indian institute där. M. har utgett "Sarvänukramani" till Rigveda (i "Anecdota Oxoniensia", 1886), Sanskrit gr ammar (1886), Sanskrit-enylish dictionary (1893), Vedic mythology (1897), History of sanskrit litteratur e (1900), A new sanskrit grammar (1901), Vedic gr ammar (1910) samt utgifvit och öfversatt "Brhad-devata" (2 bd, i "Harvard sanskrit series", V, VI, 1904). K. F. J. Macdonnell [mokdå'nl], Antony Patrick, baron M. of S w i n f ord, irländsk och anglo-indisk statsman, f. 1844, blef 1865 ämbetsman i Indien, 1889 t. f. regeringskommissarie i Burma och 1891 styresman ("chief commissioner") öfver Centralprovinserna. 1893 blef M. t. f. viceguvernör öfver Bengalen, var 1893-95 medlem af vice-konungens råd samt 1895-1901 viceguvernör öfver Nordvästprovinserna och styresman i Oudh. M. erhöll 1893 knightvärdighet (sir Antony M.), blef 1902 medlem af Privy council och af indiska rådet samt utsågs s. å. till understatssekreterare för Irland. Som sådan var han öns egentlige styresman under flera år framåt och verkade energiskt for den irländska frågans lösning genom införande af begränsad själfstyrelse, delvis efter planer från den indiska administrationen. Dessa planer på s. k. "devolution" utsatte ministern för Irland, Wyndham, för skarpa angrepp i underhuset och föranledde dennes afgång ur Balfours ministär (mars 1905). M. kvarstannade som understatssekreterare vid ministärförändringen i dec. s. å. och afgick först 1908, hvarvid han upphöjdes till peer. Han räknas till öfverhusets förnämsta auktoriteter i irländska frågor. V. S-g. Mac Dowell [mokdäVl], Patrick, engelsk skulptör, f. 1799, d. 1870, studerade i Paris och i London och utförde idealfigurer och grupper i antikiserande stil. Bäst är han i studier och porträttbyster (Pitt och lord Chatham i Westminster abbey, Turner i S:t Paul). G-g N. Mac Dowell, eg. Mc Dowell [mokdau'1],