Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mac Dowell ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
359
Macer-Mach
360
förde han i mars 1895 en skara insurgenter till
Cuba och stupade 5 juli 1896 vid La Lama del Gato.
V. S-g.
Ma’cer. 1. C. Licinius M., romersk talare och
författare af annaler, d. 66 f. Kr. - 2. C. Licinius
M. C a l v u s, den föregåendes son, f. 82, d. 47,
vän till Catullus, talare och skald, en af de ledande
personligheterna i den s. k. ungromerska skolan (se
Latinska litteraturen, sp. 1320 f.). - 3. Aemilius
M., romersk skald från Verona, d. 16 f. Kr., vän
till Vergilius och Ovidius, författade lärodikter
efter bl. a. Nikandros’ från Kolofon förebild:
Ornithogonia, om fåglar, Theriaca, bl. a. om ormbett,
samt troligen en dikt om hälsobringande örter.
1-3. E. Tdh. (H. Sgn.)
Macerata [-tje-]. 1. Provins i mellersta Italien,
förr en del af Mark Ancona. 2,816 kvkm. 262,613
inv. (1911). Provinsen bildar ett naturskönt
berglandskap och är en af de bäst odlade och
bördigaste i hela Italien. – 2. Hufvudstad i nämnda
provins, 35 km. s. om Ancona, 23 km. från kusten och
vid järnvägen Porto Civitanova–Albacina, ligger på
ett 368 m. högt berg med fri och härlig utsikt åt
hafvet samt Potenzas och Chientis floddalar. 22,941
inv. (1911; i hela kommunen). Staden, som omges
af murar och torn, är säte för en biskop och har
ett universitet (grundlagdt 1290), som likväl har
endast en fakultet, för juridik, jämte specialkurser
i medicin, lyceum och gymnasium, tekniskt institut,
teknisk skola, bibliotek (50,000 bd) och museum;
tillverkning af tegel, kemikalier, tändstickor m. m. I
närheten ligga ruiner af det gamla Ricina, efter hvars
förstöring genom Alarik (408) M. och Recanati anlades.
1 o. 2. (J. F. N.)
Maceration. 1. Förfarandet vid macerering (se
Macerera). – 2. Bot., uppvärmning af växtdelar,
särskildt ved, i en blandning af salpetersyra och
kaliumklorat (Schultzes macerationsblandning),
hvarigenom midtlamellerna upplösas och cellerna
skiljas från hvarandra; en annan följd af macerationen
är, att ligninet i cellväggarna aflägsnas. Som
macerationsmedel användes äfven varm kalilut,
som ofta isolerar cellerna i örtartade väfnader.
2. G. L-m.
Macerera (lat. macerare), eg. göra mjuk eller mör,
upplösa; kem., utdraga lösliga ämnen ur växtdelar
m. m. genom dessas uppblötning och behandling
vid vanlig rumstemperatur med vatten eller andra
lösningsmedel; denna behandling kallas äfven
digerering; ur ett djurkadaver aflägsna de
organiska beståndsdelarna för att sedermera bevara
skelettet. Jfr Maceration. (H. E.)
Macfarren [mäkfä;ron], sir George Alexander, engelsk
musiker, f. 1813 i London, d. där 1887, blef 1829
lärjunge och 1837 lärare vid Royal academy of music. I
många år verkade han där, ehuru slutligen blind, samt
blef vid Bennetts död, 1875, professor i musik vid
universitetet i Cambridge, äfvensom doktor i musik och
direktör för ofvannämnda musikakademi. Han adlades
1883. M. anses vara den förnämste representanten
för den engelska nationaloperan. Mest kända äro hans
operor Robin Hood (1860) och Helvellyn (1864). Vidare
skref han oratorier (St John the baptist m. fl.),
kantater (bl. a. May-day, 1856,
och The lady of the lake, 1877), kyrkliga sångverk,
8 symfonier, uvertyrer, stråk- och pianosaker
m. m. samt utgaf Purcells "Dido and ^Eneas",
Handels "Belsazar", "Judas Maccabaeus" och "Jephta",
harmoniserade äldre melodier och författade Rudiments
of harmony (1860; många uppl.), Six lectures
ön harmony (1867; 3:e uppl. 1880), Counterpoint
(1879; 6:e uppl. 1886), analytiska konsertprogram
för Sacred harmonic society och Philharmonic
society m. m. Biogr, af H. C. Banister (1891).
A. L.*
Macg. Se M a c g i 11.
Mac Gee, eg. Mc G e e [megl’], Thomas D’Arcy,
irländsk-kanadensisk politiker och skriftställare,
f. 1825 på Irland, dödad af en fenisk lönnmördare i
Ottawa 1868, emigrerade 1842 till Amerika, återvände
1845 och verkade som politisk journalist och en
af de ledande inom "Nya-Irland-partiet" i London
till 1848, då han ånyo emigrerade till Förenta
staterna. M:s engelskhat förflyktigade med åren; han
öfverflyttade 1857 till Canada, blef 1858 medlem af
därvarande parlament, var 1862-63 medlem af ministären
Sand-field-Macdonald och 1864-68 jordbruksminister
(i flera ministärer). Han anslöt sig till rörelsen
för Brittiska Nord-Amerikas federativa förening
och blef 1867 medlem af Dominion of Canadas första
parlament. Mordet på M. lär ha föranledts af det
klander han uttalat mot det feniska försöket till
infall i Canada 1868. M. skref en mängd historiska
arbeten och ett par diktsamlingar (Canadian ballads,
1858, och Poems, 1869). Jfr biogr, af F. Taylor (1867)
och J. K. Föran (1904). V. S-g.
Macgill. 1. Macg., vid latinska djurnamn förkortning
för skotske zoologen William M a c-g i 11 i v r a y,
f. 1796, d. 1852 som professor i Aberdeen, författare
till A history of british birds (1837-52) m. m.
Macgillicuddy’s reeks [mogilikardis ri’ks], berg uti
irländska grefsk. K e r r y (se d. o.).
Macglllivray [magi’livri], W. Se M a c g i l L
Macgregor [mäk-gre’go], Robert, skotsk
hög-landsfribytare. Se Rob Roy.
Macgregor [mäk-gre’g8], John, engelsk resande och
skriftställare, f. 1825, d. 1892, blef 1851 advokat,
men egnade sig snart hufvudsakligen åt utländska
resor och filantropisk verksamhet. Särskildt
bekant blef M. genom sina kanotfärder på tyska
och franska floder, Östersjön, Röda hafvet, Jordan
o. s. v. Sina kanoter kallade han "Rob Roy", och
namnet öfvergick snart till honom själf. Inkomsten
af sina lifliga reseskildringar och föredrag
om resorna anslog han till sina .filantropiska
företag i London (trasskolor, "skoputsarbriga-den"
o. s. v.). Ytterst populär blef hans A thou-sand
miles in the Rob Roy canoe ön rivers and lakes in
Europé (1866; 18:e uppl. 1891). En resa till Sverige,
Norge och Danmark 1866 har han skildrat i The Rob
Roy ön the Baltic (1867; 9:e uppl. 1892). Jfr
biografi öfver M. af E. Hodder (1894).
^v. S-g.
Mach, Ernst, österrikisk filosof, fysiker, f. 1838
i Turas (Mähren), professor i fysik i Graz 1864
och i Prag 1867 samt professor i filosofi i Wien
1895-1902. Redan vid 15 års ålder studerade han Kants
"Prolegomena", som grundlade det kunskapsteoretiska
intresse och den subjek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
