Måcha-Machairodus 362 tiva riktning i uppfattningen, hvilka framgent tryckt sin prägel på hans tänkande. Hans studier inom fysiken och dess historia ledde honom icke från denna tankeriktning, men förde honom från Kants ståndpunkt till en sensualistisk positivism, som förnekar "tinget i sig" och fattar all verklighet endast som ett helt af sensationer. Det finnes enl. M. inga kroppar, som orsaka våra sinnesförnimmelser, utan kropparna äro intet annat än komplexer af förnimmelser. Vetenskapens uppgift är endast att lämna en beskrifning af dessa förnimmelsefakta, hvarvid en användning af funktionsbegreppet, medelst hvilket man konstaterar regelbundna förhållanden mellan de enskilda fakta, möjliggör en tänkandets ekonomi, så att man kan nå fram till en relativ fullständighet i uppfattningen. Liksom M. upplöser kropparna i sinnesförnimmelser, så erkänner han heller icke något ursprungligt "jag", utan fattar äfven jaget blott som en starkare sammanhängande grupp af sinnesförnimmelser, hvilkas sammanhang med element, tillhörande andra grupper, är svagare. M:s första arbeten behandla delar af naturvetenskapernas historia: Die geschichte und die wurzel des satzes von der erhaltung der arbeit (1872), Die mecha-nik in ihrer entwickelung (1883; 5:e uppl. 1904) och Die principien der wärmelehre (1896; 2:a uppl. 1900). Filosofiskt innehåll ha Die analyse der empfindungen (1886; 5:e uppl. 1906) och Er-kenntnis und irrtum (1905). Därjämte har han ut-gifvit Populärwissenschaftliche vorlesungen (1896; 3:e.uppl. 1903). M:s filosofiska teorier ha väckt mycket uppseende och flitigt diskuterats inom facklitteraturen. Höffding behandlar dem i "Möderne filosofer" (1904), och inom den tyska litteraturen ha monografier öfver M:s filosofi utgetts af R. Hönigswald och T. Beer (1903), B. Hell (1907) och F. Reinhold (19C8). S-c. Måcha. K a r e l H y n e k, tjechisk skald, f. 1810 i Prag, d. 1836, studerade vid universitetet i Prag 1831-36 och fick sedermera anställning på en advokatbyrå i Leitmeritz. Oregelbunden i sina vanor, gjorde han under studietiden vidsträckta fotvandringar i Böhmen, som han utsträckte ända till Venezia (1835). Byron fick ett afgörande inflytande på hans diktning, på samma gång som han dock förstod att ge den tjechiska byronismen nationell färg. Detta inflytande spåras redan i prosaskissen Krkonosska pout' (Resa till Riesenge- birge) och är förhärskande i hans poetiska berättelser Mnich (Munken) och Maj (svensk öfv. i "Ur Böhmcns moderna diktning", 1S94). "Maj" anses som hans betydelsefullaste alster och är, trots den sentimentala tonen och den onaturliga inre motiveringen, mycket betydande genom sin starka känsla och den varma naturmålningen. Efter titeln på detta diktverk ha flera litterära kalendrar i Böhmen uppkallats, liksom ock den 1887 bildade tjechiska författarföreningen i Prag. Högst står M. som lyriker, och hans betydelse för den ny-tjechiska romantiken har varit synnerligt stor, om ock först på senare tid fullt uppskattad. Bland hans arbeten på prosa märkes den af Scott och Byron påverkade fantastiska äfventyrsromanen Cikdni (Zigenarne, tr. 1851). M:s samlade skrifter utgåfvos 1862 (senaste uppl. i 2 dlr 1905, 1907). Tjechiska monografier öfver M. af Arbes (1886), Flaj.shans (1905), Vobornik (1907) och den polske litteraturhistorikern prof. M. Zdziechowski i "Byron i jego wiek" (1894). På tyska finnas "Ausgewählte gedichte" (1862) i of vers. af A. Waldau. - Jfr A. Jensens "Måcha och den tjechiska romantiken" (i "Finsk tidskr.", 1895) samt ett par diktprof i "Svithiod" (1894). A-d J. Machacha, sannolikt den näst högsta toppen i södra Afrika, 3,350 m., i Basutoland, mellan Oranje och dess biflod Caledon. J- F. N. Machädat cAbära. Se Be t a bara. Machado [-ja'do], Bernardino Luis M. G u i m a r ä e s, portugisisk universitetsman och politiker, f. omkr. 1850, var en kortare tid 1893- 94 minister för allmänna arbeten i den konservativa ministären Hintze Ribeiro, men ansågs redan då företräda en liberal åskådning. Från 1903 framträdde M., som till 1907 innehade en professur i antropologi och paleontologi vid universitetet i Coimbra, öppet som republikan, blef snart en af det republikanska partiets inflytelserikaste ledare och vid statshvälfningen 5 okt. 1910 utrikesminister i den provisoriska republikanska regeringen. Han var vid det första presidentvalet i den nya republiken, 24 aug. 1911, den radikala riktningens kandidat, men erhöll i den väljande nationalförsamlingen blott 86 röster mot 121 för kompromisskandidaten M. de Arriaga. M. har sedan dess jämte A. Costa ledt de radikale republikanerna, tidtals i opposition mot regeringen. V. S-g. Machäirium Pers., bot., ett släkte af träd och högt klättrande buskar med pardelade blad hörande till fam. Leguminosce, afd. Papilionatce, uteslutande förekommande i tropiska Amerika. De flesta trädformiga arterna, i Brasilien kallade j a c a-randa, lämna värdefullt virke; af M. firmum erhålles röd jakaranda, af M. legale svart jaka-randa. Af M. Schomburgkii i Guyana erhålles ett ebenholts, kailadt tigerträ. G. L-m. Machserodus 1. Machairodus (af grek. ma'cJiaira, kroksabel, och odiis, tand), paleont., fossilt rofdjurssläkte af kattfamiljen med mycket stora, sammantryckta, sabelformiga hörntänder, som ofta äro fint sågade i kanten. Arter af detta släkte, af hvilka somliga ha uppnått tigerns storlek, finnas i yngre tertiära och i kvartära bildningar i Europa, Asien och Amerika (Brasilien. Pampas)^ B. L-n.» MachaTrodus, paleont. Se Machserodus.