förste hvite man, som gjort denna färd - öfver Klippbergen till Stilla oceanen, som han nådde vid Kap Menzies (52° 21' n. br.). M. förvärfvade genom pälshandel stor förmögenhet, adlades 1802 och tillbragte sina sista år i Skottland. Hans reseskildring Voyages - - to the frozen and pacific oceans (1801) innehåller äfven värdefulla upplysningar om pälshandeln och indianernas lefnadssätt. V. S-g. Mackenzie [mǝke'nsi], William Lyon, kanadensisk politiker, f. 12 mars 1795 invid Dundee (Skottland), d. 28 aug. 1861 i Toronto, emigrerade 1820 till Canada, där han 1824-34 utgaf oppositionstidningen "Colonial advocate" och 1828 valdes till medlem af öfre Canadas lagstiftande församling. M. var 1834-35 mayor i Toronto, framlade 1835 som ordförande i lagstiftande församlingens besvärsutskott ett liberalt reformprogram och knöt s. å. förbindelser med de missnöjde franske liberalernas ledare i Nedre Canada, Papineau. 1836 började M. utge tidningen "The constitution" med republikanskt program och påyrkade efter liberalernas nederlag vid valen helt öppet i våldsamma tal uppror mot England. Han bildade (25 nov. 1837) en provisorisk regering, anryckte (4 dec.) med en sammanrafsad skara på 800 man mot Toronto, men blef (7 dec.) i grund slagen af regeringstrupperna och måste fly till Förenta staterna. Därifrån sökte han organisera en invasion i Canada af en skara äfventyrare, men häktades (1839) och hölls nära ett år i fängelse för neutralitetsbrott. Upproret i Öfre Canada liksom Papineaus resning i Nedre Canada hade emellertid påskyndat införandet af parlamentarisk själfstyrelse (1840) i de båda samtidigt till en koloni sammanslagna länderna (se därom Canada, sp. 1078, och Lambton 2). M. fick 1849 amnesti, återvände till Canada och var 1851-58 medlem af kanadensiska parlamentet. De missförhållanden han bekämpade voro verkliga och hans reformuppsåt ärligt, men hans agitatoriska läggning dref honom från lagens väg in på obetänksamma våldsåtgärder, och som revolutionsledare var han misslyckad. Jfr hans måg Ch. Lindseys "Life and times of W. Lyon M." (2 bd, 1862; förkortad uppl. i "Makers of Canada series", 1909), J. C. Dent, "The canadian portrait gallery", II (1881), och Bourinot, "Canada under british rule" (1900). V. S-g. Mackenzie [mǝke'nsi], Alexander, kanadensisk politiker, f. 28 jan. 1822 i Perthshire, d. 17 april 1892 i Toronto, var först stenhuggare i sin hembygd, emigrerade 1842 till Canada, där han arbetade sig upp som murare och byggmästare samt 1852 började utge en liberal tidning. Han blef 1861 medlem af Canadas parlament, invaldes 1867 i den nya federationens första parlament och blef där ledare för den liberala oppositionen. M. var dec. 1871-okt. 1872 medlem af Blakes liberala ministär i prov. Ontario och var nov. 1873-. sept. 1878 premiärminister i Dominion of Canada, sedan han lyckats störta ministären Macdonald på grund af dess bristande kontroll öfver oegentligheter i samband med den kanadensiska pacifikjärnvägens anläggning. I sin tur störtades M. af Macdonald genom dennes protektionistiska valseger 1878. M. afgick 1880 från ledarskapet i Canadas liberala parti. Han var baptist och en typisk representant för den skotska medelklassliberalismen. M. utgaf 1882 en biografi öfver sin i Canada berömde partivän George Brown (se d. o., sp. 306). Jfr W. Buckingham och G. Ross, "Life and times of A. M." (1892). V. S-g. Mackenzie [mǝke'nsi], sir More11, engelsk läkare, f. 7 juli 1837, d. 3 febr. 1892, blef 1862 med. doktor i London, införde användningen af larynxspegeln i England, grundlade 1863 ett sjukhus för strupsjukdomar och utgaf ett stort antal arbeten inom laryngologien. Mest bekant har han blifvit genom sin olyckliga behandling af kejsar Fredrik. III:s sista sjukdom. (Om striden emellan M. och E. von Bergmann rörande densamma se A. Buchholtz, "Ernst v. Bergmann", 1911.) R. T-dt. Mackenzie [mǝke'nsi], sir Alexander Campbell, skotsk tonsättare, f. 1847 i Edinburgh, blef 1865 musiklärare där och 1888, efter Macfarren, direktör för k. musikakademien i London samt dirigerade 1892-99 filharmoniska sällskapets konserter. Han adlades 1894. M. har gjort sig känd som kompositör af operor (Colomba, 1883, The troubadour, 1886, den komiska operan His majesty, 1897, m. fl.), oratorier (bl. a. The rose of Sharon, 1834, och Bethlehem, 1894), orkester- och kammarmusik, sånger m. m. Han blef 1897 led. af Mus. akad. i Stockholm. A. L.* Mackeprang, Adolf Henrik, dansk målare, f. 1833 på Langesö vid Odense, d. 1911, målade landskap och framför allt djur - storkar, räfvar, hästar, åsnor. M. är representerad i danska konstmuseet (Rådjur) och i Hirschsprungska galleriet af den stora parisbilden Vid Pont d'Iéna 1870 (med dragande hästar). G-g N. Mackeprang, Karl Mouritz Clod, dansk historiker, f. 28 dec. 1869 i Sundeved i Slesvig, blef filos. doktor 1900 och efter anställning 1897 vid nationalmuseet 1910 direktör för dess andra afdelning (rörande medeltiden och perioden till 1660). Skrifter: Dansk kjöbstadstyrelse fra Valdemar Sejr til Kristian IV (1900) och Nordslesvig 1884-1909 (1910). E. Ebg. Mackinac 1. Mackinaw [mä'kinå], en naturskön ö i nordöstra ändan af sjön Huron midt emot Mackinaw city vid Michiganhalföns nordspets, ön, hvars ena hälft är förklarad för nationalpark, har en massa stora hotell och besökes mycket af sommargäster. Af ön har M. - sundet sitt namn, hvilket förenar Michigansjön med Huronsjön. Det är 60 km. långt, omkr. 6 km. bredt och 77 m. djupt. Från dec. till slutet af april är det isbelagdt. J. F. N. Mackinac-sundet [mä'kinå-]. Se Mackinac. Mac Kinlay 1. M'Kinlay [mau'nt mǝki'nli], John, skotsk upptäcktsresande, f. 1819, d. 1872, utvandrade 1836 till Nya Syd-Wales och lefde där som "squatter". 1861 ställdes han i spetsen för den expedition, som från Syd-Australien utsändes för att uppsöka Burke och Wills. I Barcoo-creeks mynningsland, ö. om Lake Eyre, vann han underrättelse om den saknade expeditionens undergång, men fortsatte sin färd och framträngde tvärs öfver kontinenten till Carpentariaviken. 1865 och 1870 gjorde han resor i Nordterritoriet. Mac Kinley, Mount [maVnt makFnli], Nord-Amerikas högsta bergstopp, ligger i Alaska