mountains under 63° 3' 56,83" n. br. och 151° 41,31" v. lgd och har en höjd af 6,187 m., enligt bestämning, som 1909 gjordes af U. S. Coast and Geodetic survey. Redan de ryske nybyggarna, som för mer än 100 år sedan slogo sig ned vid öfre ändan af Cook inlet vid Alaskas sydkust, lade märke till ett norrut därifrån liggande väldigt berg, som de kallade Bolsjaja. 1896 besöktes dessa trakter af en amerikan W. Dickey, som beskref berget i tidskr. "Sun" och kallade det M. K. Sommaren 1898 beräknades bergets höjd trigonometriskt af en afdelning af Geological survey, dock på långt afstånd, till 6,241 m. 1906 påstod sig den ökände nordpolsfararen F. A. Cook ha bestigit dess topp, hvilket senare visat sig vara osanning. Däremot bestegs berget 3 april 1910 af fyra grufarbetare, bland dem en svensk, Peter Andersson, hvilka hissade stjärnbaneret på den norra af bergets två toppar. J. F. N. Mac Kinley, eg. Mc Kinley [mǝki'nli], William, president i Nord-Amerikas förenta stater, f. 29 jan. 1843 i Niles, Ohio, d. 14 sept. 1901 i Buffalo, tillhörde en skotsk-irländsk, till Nord-Amerika på 1740-talet invandrad släkt, var vid inbördeskrigets utbrott 1861 posttjänsteman, gick ut som frivillig och erhöll för kallblodig tapperhet i slaget vid Antietam officersfullmakt (sept. 1862). Yid krigets slut 1865 hade M. avancerat till major vid de frivillige; han egnade sig nu åt juridiska studier, blef 1867 advokat, tog ifrigt politiska agitation och valdes 1876 till medlem af kongressens representanthus. M., som snart blef den ledande bland republikanerna i sin hemstat Ohio, återvaldes ständigt, trots demokraternas försök att genom omläggning af valkretsarna, försvåra hans val, tills en dylik manöver 1890 beröfvade honom hans kongressmandat. I kongressen var han en slagfärdig och ihärdig förkämpe för de protektionistiska strömningarna inom industrikretsarna, valdes 1889 till ordf. i Committee of ways and means och framlade som sådan 16 april 1890 det förslag till starkt skyddsvänlig tulltariff, som efter honom fick namnet Mac Kinley-billen. Billen hade föregåtts af ett omfattande förslag till reform af tullförvaltningen med stränga bestämmelser mot sviklig förtullning och rörande enhetligt förtullningsförfarande. Detta genomdrefs 10 juni 1890, och M:s tariffbill blef efter häftiga debatter i något modifierad form antagen i båda husen och stadfäst af presidenten (1 okt. s. å.). Den nya tariffen innehöll många ytterligt höga, i några fall rent af prohibitiva tullsatser och afsåg att främja uppkomsten och utvecklingen af amerikanska industrigrenar, som dittills lidit genom särskildt engelsk, tysk, fransk och österrikisk konkurrens. Å andra sidan underlättades införseln af vissa förnödenhetsvaror, t. ex. af socker, och lagens ömsesidighetsklausul föranledde - sedan i Europa tanken på bildandet i repressaliesyfte af en mot Förenta staterna riktad tullunion uppgifvits - afslutandet af ömsesidighetsfördrag med Tyskland, Frankrike, Italien och Belgien, hvarigenom exporten af amerikanskt fläsk till dessa länder underlättades. M. var 1892-95 guvernör i Ohio, påtänktes såväl 1888 som 1892 till republikansk presidentkandidat och nominerades som sådan 1896. Valstriden gällde dels tullfrågan, dels och förnämligast den demokratiske motkandidaten W. J. Bryans projekt om fri utmyntning af silfver (se Bryan). Efter en synnerligen häftig kampanj, hvari "sund myntfot" samt "Bill Mac Kinley and the Mac Kinley bill" voro republikanernas fältrop, segrade M. med 271 elektorsröster mot Bryans 176 och 600,000 rösters majoritet bland urväljarna. Han tillträdde sitt ämbete 4 mars 1897 samt omvaldes 1900 (med 292 elektorsröster mot 155). M:s ämbetstid som president kom väsentligen att upptagas af Förenta staternas ingripande, först i form af underhandlingar och sedan (1898) genom öppet krig, i striden mellan Spanien och dess upproriska undersåtar på Cuba (se därom Cuba, sp. 939- 941, och Nord-Amerikas förenta stater. Historia). Genom freden i Paris (10 dec. 1898; ratificerad af amerikanska senaten 6 febr. 1899) afträddes till Förenta staterna Porto Rico och Filippinerna, hvarjämte Cuba ställdes under amerikansk jurisdiktion, tills en oberoende republikansk regering där hann upprättas. Kriget med Spanien betecknade Förenta staternas definitiva framträdande som en "imperialistisk" stormakt. Detta accentuerades ytterligare af M. genom annekteringen af Hawaiiöarna (1898), deras organisering som amerikanskt territorium (april 1900) och amerikanska truppers deltagande i den väpnade internationella aktionen i Kina (s. å.). Under 1900 års valstrid angreps M:s politik häftigt af demokraterna såsom dels imperialistisk, dels alltför kapitalistisk och trustvänlig. M. besökte i sept. 1901 panamerikanska utställningen i Buffalo, där han i ett märkligt tal (5 sept.) bebådade en väsentligt modifierad tullpolitik. Dagen därpå blef han vid en mottagning utsatt för ett attentat af en fanatisk polskfödd anarkist, Leon Czolgosz (6 sept.); en revolverkula, som inträngt i underlifvet, vållade 8 dagar senare hans död. - M. var ingen stor ledarpersonlighet, men han hade fint öra för folkmeningens skiftande kraf och förstod som administratör att med godt omdöme åt sig utse skickliga medhjälpare. Hans Speeches and addresses utgåfvos i 2 samlingar (1893, 1901). Jfr biografier af Fallows (1902) samt af Halstead och Munson (s. å.). V. S-g. Mac Kinley-billen [mǝki'nli-]. Se Mac Kinley. Mackintosh [mä'kintåʃ], sir James, skotsk moralfilosof och historisk skriftställare, f. 1765, d. 1832, blef 1788 läkare i London och 1795 advokat samt intog en bemärkt ställning i tidens politiska och litterära kretsar, sedan han fäst uppmärksamheten vid sig genom sin 1791 som svar på Burkes arbete "Reflections on the revolution in France" utgifna försvarsskrift för revolutionen, Vindiciae gallicae, som erhöll nästan lika stor framgång som hans vältalige motståndares verk. M.