riksdag bidrog M. verksamt till att tillförsäkra ständerna rätten att med obundna händer uppgöra konstitutionen, innan riksföreståndaren, hertig Karl, erhöllo kronan, och framstod därjämte som en af det "gustavianska" partiets hufvudmän. Men det var icke på politikens fält, som M. skulle utföra sin egentliga lifsgärning. Sedan han nämligen 1782, efter en morbroder, ärft det stora godset Svaneholm, i Skurups socken af Malmöhus län, satte han som sitt mål att grundligt förbättra det bedröfliga tillstånd, som rådde där, likasom i allmänhet vid de skånska herrgårdarna. Med omedelbart inhämtad kännedom om landtbruket i England, Skottland och Holland gick M. till sitt värf. Det för underhafvandenas såväl ekonomi som moraliska själfkänsla fördärfliga hofverisystemet afskaffades, godsets egor, hvilka på M:s tid utgjordes af 51 1/4 mtl, med en sammanlagd jordrymd af 3,400 har, underkastades enskifte, och jordens häfdande medelst växelbruk föreskrefs. Från 1783 till 1786 enskiftades sålunda 36 1/2 mtl, hvaraf bildades 73 arrendegårdar. Bönderna, som förut bott tillsammans i fyra stora byar, måste utflytta till de för hvarje åbo uppförda nya lägenheterna. Det var den första jord i riket, som enskiftades. Arrendena skulle betalas icke i säd - uteslutande sädesproduktion borde motarbetas -, än mindre i dagsverken och körslor, utan i penningafgift, hvilken dock till en början sattes mycket låg. Trots sina egna landbönders samt de skånske jorddrottarnas allmänna misstro till företagets framgång fullföljde M. sin plan med oförtröttad energi, ehuru till en början under stora uppoffringar. Äfven själfva hufvudgårdens egor skiftades, och å en del däraf anlades sex utgårdar, hvilka en tid brukades som mönstergårdar för godsets underhafvande. Det nya systemet visade efter hand de bästa verkningar: i mån af arrendatorernas stigande välmåga kunde arrendena höjas till skälig storlek, hvarefter de bortlämnades på längre tid, t. o. m. på arrendators lifstid. Och då 1785 endast 700 människor funnits på godset, hvilka med möda kunde lifnära sig, hyste det 25 år senare inemot dubbelt så många personer, alla i goda omständigheter. Äfven åt sina underhafvandes intellektuella och moraliska uppfostran egnade M. stor omsorg. Så t. ex. lät han inhämta närmare kännedom om schweizaren Pestalozzis uppfostringsprinciper samt tillämpa dem i två folkskolor, som han anlade och underhöll. M:s förbättringar i landthushållningen vunno omsider efterföljd på flera håll och hade sin andel i tillkomsten af de strax i början af 1800-talet utfärdade allmänna författningarna om enskiften. Han rönte ock slutligen flera bevis på erkännande för sin gagnande verksamhet; bl. a. blef han led. af Vet. akad. (1812) och hedersled, af Landtbruksakad. (s. å.). Han var den siste af sin ätt. En skrift, som M. författat och påbjudit till efterrättelse å sin egendom, Lärobok i landtbruket för Skurups socken, utgafs från trycket 1844 (2:a uppl. 1845). - M:s broder frih. Gustaf M., f. 1744, d. 1804, öfverste i armén och kammarherre hos hertig Karl af Södermanland, delade M:s politiska tänkesätt och var den förste, som följde föredömet af hans landthushållning. (L. S.) Maclear [mǝkliǝ'], sir Thomas, engelsk astronom, f. 17 mars 1794 i Tyrone, Irland, d. 14 juli 1879, var först läkare och egnade sig därefter åt astronomien. Sedan han under några år varit sysselsatt med astronomiska observationer på ett litet honom tillhörigt privatobservatorium i Biggleswade, var han 1834-70 Hendersons efterträdare som "astronomer royal" och direktor för observatoriet i Kapstaden. Han utförde där omfattande geodetiska arbeten, fixstjärnobservationer (bl. a. bestämningar af fixstjärnparallaxer), observationer af ett flertal kometer och af planeterna Uranus, Neptunus och Mars m. m. Större delen af dessa arbeten är offentliggjord i Royal astronomical societys "Memoirs" och "Monthly notices". B-d. Macleod [mǝklau'd], lord. Se Mackenzie, John, sp. 371. Macleod [mǝklau'd], Norman, skotsk prästman, f. 1812, d. 1872, blef 1838 präst i en skotsk församling (i Ayrshire), verkade sedan 1851 i Glasgow samt utnämndes 1857 till hofpredikant. Han utöfvade ett starkt religiöst inflytande i Skottland, bl. a. genom den af honom sedan 1860 utgifna månadsskriften "Good words", och var outtröttlig i kyrkligt social verksamhet. M:s Reminiscences of a highland parish (1867) anses vara hans bästa arbete. Jfr D. Macleod, "Memoir of Norman M." (1876). V.S-g. Macleod [mǝklau'd], Henry Dunning, brittisk nationalekonom, f. 1821 i Edinburgh, d. 1902 i London, blef advokat, men egnade sig en tid åt bankverksamhet och sedermera h. o. h. åt nationalekonomiskt skriftställeri. Särskildt verksam som författare på kredit- och bankväsendets område, tilldrog han sig uppmärksamhet genom sin teori, att krediten bildade ett nytt kapital och sålunda utgjorde en själfständig produktionsfaktor (penningen vore ett positivt, krediten ett negativt kapital). Denna teori har skarpt kritiserats af bl. a. Knies och Bohm von Bawerk. M. införde 1858 i den nationalekonomiska litteraturen termen "Greshams lag" (se d. o.). Nationalekonomien var för M. läran om bytet, och efterfrågan utgjorde värdets "orsak och källa". Mot den klassiska skolans uppfattning om värdets förhållande till produktionskostnaderna gjorde han redan före 1870 invändningar, som i viss mån anteciperade en senare framförd kritik. Af M:s arbeten märkas The theory and practice of banking (1856; 5:e uppl. 1893), Elements of political economy (1858; 3:e uppl., Elements of economics, 2 bd, 1886), The theory of credit (2 bd, 1889, 3:e uppl., l bd, 1898) och History of economics (1896). Af hans lofvande Dictionary of political economy utkom endast en volym (A-C, 1863). E. H. T. Macleod [mǝklau'd], Fiona. Se Sharp, William. Maclise [mǝkli's], Daniel, engelsk målare, f. 1811 i Cork på Irland, d. 1870, studerade i sin födelsestad och vid akademien i London och uppträdde äfven som tecknare och poet. Han vann 1831 medalj för Herkules vid skiljevägen och blef högt ansedd af sina samtida under en långvarig, oförtröttad och mångsidig verksamhet. Han målade historiska ämnen, äfven väggtaflor, såsom Blüchers och Wellingtons möte vid Waterloo och Nelsons död, romantiska genrebilder, scener ur