Madsen 426 95 öfverste i artilleriet. 1863 författade han i "Annaler for nordisk oldkyndighed og hisL" en afh. om Sjcellandske stedsnavne, hvari påvisades, att många af dem leda sitt upphof från själfva de lokala förhållandena, och 1871 i "Tidsskr.for land-ökonomi" en annan om Höjdeforholdene paa den sjcellandske og fynske ögruppe, bägge frukter af hans uppmätningsarbeten. 1898-1901 författade han i "Militaert tidsskr." Studier över Danmarks hcervcesen i 16:e aarh. och 1907-12 i "Geografisk tidsskr." Oversigter över de vigtigste rejser og forskninger, som af danske ere foretagne i arkti-ske egne (bd 19), i Asien (bd 20) och i Amerika (bd 21). E. Ebg. Ma;dsen, Peder, dansk teolog, f. 25 aug. 1843, d. 7 aug. 1911, var bondson från Vestjyl-land, blef 1868 teol. kandidat och 1879 teol. doktor. 1875 professor vid Köpenhamns universitet och 1910 biskop öfver Själlands stift. Som professor ådagalade han stor lärdom och grundlighet, var utprägladt konservativ och mycket vaksam mot nya idéer, äfven gentamot den nyare bibelkritiken ; de unge studenterna omfattade han med stor välvilja och lämnade dem både hjälp och vägledning. Af hans skrifter må nämnas De kristnes almindelige prcestedömme (1879), Fortolkning af Johannes' aabenbaring (2 bd, 1885-87, 2:a uppl. 1896) och Det kirkelige embede (1890) och Embedets og menighedens samrirken i det kirkelige arbejde (1895). Efter M:s död utkom 1912 hans tolkning af Paulus' "Epistel till Kolosserna", och äfven hans omfattande lärobok i dogmatik väntas utkomma i en nära framtid. Han tog äfven verksam del i utarbetningen af den nya textserien (1879-81) och af ändringarna i den liturgiska delen af gudstjänsten. 1884-86 var han led. af kyrkorådet (en rådgifvande församling af biskopar och två professorer) och 1905-07 af kyrkoutskottet (en provisorisk representation för folkkyrkan af företrädesvis valda ledamöter för att afge betän-kanden i kyrkofrågor) samt fullbordade som sådan ett utkast till ny kyrkoordning. 1880 blef han medlem af och var 1899-1905 ordf. i styrelsen för Kirkelig förening for indre mission i Kjöbenhavn. Dessutom deltog han i de s. k. Bethesdamötena (1886-1904), där präster och lekmän af skilda kyrkliga riktningar sammanträffade, och var sedan 1899 dessas ledare. Motvilligt utbytte han sin professur mot biskopsstolen. E. Ehg. Mardsen. 1. Vilhelm Herman Oluf M., dansk officer, minister, f. 11 apr. 1844, blef 1861 löjtnant och deltog i 1864 års krig, öfvergick 1868 till artilleriet samt avancerade 1903 till generalmajor. 1868-96 var han lärare vid krigsskolan i matematik och artillerivetenskap, utgaf förträffliga läroböcker i dessa ämnen och författade lärda afhandlingar i "Mathematisk tidsskr." (redan 1866 vann han Videnskabernes selskabs guldmedalj för besvarandet af en prisfråga). M. var äfven framstående praktisk konstruktör (af bl. a. en distansmätare för Köpenhamns sjöfort, 1870, och ett automatiskt verkande rekylgevär, 1885, som sedan 1896 användts i Danmark; se Kulspruta, sp. 2L1). Han anlitades äfven för många viktiga militära kommittéer, bl. a. 1881 om införande af ett nytt gevär i armén. 1901 utnämndes M. till krigsminister, utverkade som så- dan inköp af nytt fältartilleri och en förbättring af underofficerarnas löner. Han sökte äfven förbättra de meniges villkor, bl. a. genom att införa natura-förplägning, och att göra hären omtyckt af folket, men lyckades ej åstadkomma ny lönelag för officerarna. Fastän som politiker vänsterman, var han dock afgjord anhängare af tanken på Köpenhamns fullständiga befästande och hoppades främja denna saks afgörande genom tillsättandet af försvars-kommittén 1903. Striden härom med sjöministern Jöhncke ledde till ministärens upplösning i jan. 1905 och hans egen afgång som minister. 1908 blef han direktör för gradmätningen och invaldes 1909 i folketinget, men återvaldes ej vid nyvalen 1910. Hans korta riksdagsmannabana gaf honom dock tillfälle att utarbeta ett förslag om införande af proportionella val i enmansvalkretsar. - 2. ThorvaldJohannesMariusM., den föregåendes son, dansk läkare och bakteriolog, f. 18 febr. 1870 i Frederiksberg, blef student 1886, med. doktor 1896, föreståndare för danska statens seruminstituts laboratorium 1902, institutets direktör 1909 och därjämte s. å. Sundhetsstyrel-sens konsulent i bakteriologi och epidemiologi. M:s förnämsta vetenskapliga forskning rör serum-immuniteten. Hit höra Experimentelle undersögel-ser om difterigiften (1896), Om difterigiftens konstitution (1899), m. fl. bemärkta arbeten (en del af dessa tills, med K. J. Salomonsen, G. Dreyer o. a.). Särdeles uppmärksammadt blef M:s i samarbete med Arrhenius utförda arbete Physical che-mistry applied to the study of toxins and anti-toxins (i festskrift vid invigningen af danska statens seruminstitut, 1902), hvarvid den fysikaliska kemiens metoder först pröfvades i tillämpningen på serumterapien. M. är icke blott en auktoritet inom det danska medicinalväsendet, utan ock en framstående ledare af vetenskaplig produktion vid se-ruminstitutet, sorn besökes af forskare från alla länder. Från institutet utges årligen "Contributions de L'Institut sérothérapeutique de 1'état danois". M. är led. af Sv. läkarsällskapet (1903) och Fysiogr. sällskapet i Lund (1911). 1. E. Ebg; 2. C. S-jr. Ma'dsen, Hans Theo dör, norsk författare, f. 14 jan. 1858 i Bergen, uppfostrades i Nordland, hvars väldiga natur gjorde ett outplånligt intryck på honom. M., som sedan 1872 varit anställd på kontor i Bergen - med undantag af åren 1880-84 -, är sedan 1896 därjämte lärare vid ett handelsinstitut i sin födelsestad. - Hans böcker äro få, men ha satt märke i 1890-talets norska litteratur. Efter många svårigheter lyckades han 1890 få ut den bredt anlagda samhällsromanen / drift, en bjärt naturalistisk, psykologiskt analyserande skildring af själfupplösningsprocessen hos en dekadentnatur. Klarare äro romanen Guds finger (1893), ett olyckligt äktenskaps historia med djup uppfattning af de moraliska grundvärdena, och det fast utformade skådespelet Marionetter (1894). M:s mest betydande verk är romanen Under kundskabens tr& (1897), en grubblares djupt disharmoniska historia. M:s senare arbeten utgöras väsentligen af ur iacksynpunkt förträffliga böcker i handelslära. M. står i Norges litteratur jämte Amalie Skräm som obevekligt öfvertygad naturalist och determinist. Hans romaner vittna i hög grad om författarens blick för de mänskliga