433 Maes-Maeterlinck 4.M 'enligt traditionen 1235) inom en flamländsk släkt, d. efter 1291 (möjligen 1300), tillbragte en del af sin ungdom i Holland, i Maerlant (nu Brielle) på ön Voorne, där han synes ha innehaft en kyrklig befattning som "coster" och där han skref några af sina tidigare verk, med säkerhet Historie van Troyen (utg. senast 1891), sedan, enligt eget vittnesbörd, bofast i Damme (nära Brtigge) i Flandern, såsom traditionen uppger, i egenskap af "scepenclerc" (stadsskrifvare). M. anses ligga be-grafven i Damme. M. skattade först åt tidens smak för riddarromaner och sammanskref efter kända förebilder utom sin långa Trojaroman (efter Bé-noit de S:t More och antika källor) andra dikter behandlande ämnen ur den klassiska eller breton-ska sagokretsen, om Alexander, Merlijn, Graal och Toroc. Redan i dessa dikter framträder starkt det didaktiska element, som sedan blir det förhärskande, då skalden, med ogillande af den romantiska riktningen, i den latinska medeltidslitteraturen söker stoff för trovärdiga och sanna dikter med undervisande och upplysande syfte och skänker sitt modersmål en rad af populärvetenskapliga, teologiska och historiska verk i versifierad form. Bland dessa märkas Naturen bloeme (utg. senast 1878), Scolastica 1. Rijmbijbel (fullb. 1271, utg. 1859), S:t Franciscus' leven (utg. 1848) och främst Spie-ghel historiael (ofullb.; förf. omkr. 1283-89, utg. senast 1863), som skrefs på uppdrag af och till-egnades Floris V af Holland, närmast en öfv. och bearbetning af Vincent de Beauvais' latinska världs-krönika, men med själfständigt värde och ansatser till historisk kritik. Poetiskt vida högre än detta verk stå hans strofiska dikter, bland dem särskildt Wapene Martijn (uppkallad efter begynnelseorden), en lärodikt i dialogform, behandlande olika spörsmål, mest af religiös och etisk art, samt diktarens "svanesång", korstågsdikten Van den lande van Oversee (förf. efter S:t Jean d'Acres fall 12 maj 1291). M:s verk ega sin förnämsta betydelse som en trogen och sannfärdig afspegling af samtidens religiösa, politiska och borgerliga idéer. Trots sin didaktiska och teologisk-skolastiska prägel äro några af dem nog för att tillförsäkra honom rangen af en verklig skald. För den populära uppfattningen förkroppsligar M. den flamländska nationalitetens själfständighetssträfvanden och dess andliga och språkliga egenart. Redan af sin samtid räknades han som "de vader der dietschen dich-teren". Belgiska regeringen lät 1860 i Damme resa ett monument öfver M. - Se J. te Winkel, "Maerlant's werken beschouwd als spiegel van de 13. eeuw" (2:a uppl. 1892), och G. Kalff, "Geschie-denis der nederlandsche letterkunde". Jfr Holländska litteraturen. Hj. r-r. Maes [mas], Nicolaes, holländsk figurmålare, f. omkr. 1632 i Dordrecht, d. 1693 i Amsterdam, tillhörde det stora antalet af Rembrandts elever och studerade sannolikt 1648-52 på den store mästarens ateljé. Han är en af Rembrandts bästa lärjungar och utförde under 1650-talet en rad af genrebilder, i hvilka färgens must och djupa guldton komma lärarens nära. Några af dessa bilder, såsom Den gamla spinnerskan (i Amsterdams Rijks-museum) och Gammal, i en länstol sittande dam försänkt i tankar, Läsande gumma (båda i Bruxel-les' museum), präglas af en innerlighet, som ofel- bart meddelar sig åt åskådaren, och andra, såsom Den lata kökspigan, som somnat från diskarna (i National gallery i London), ha en starkt humoristisk grundton. I Amsterdams museum ses äfven af hans hand en stor duk med Sex medlemmar af kirurg-sällskapet, målad med stor bravur. Talrikast äro dock hans enstaka porträtt; han blef en porträtter på modet efter återkomsten från en vistelse i Ant-werpen 1660-65, under hvilken han öfvergaf Rembrandts maner och anslöt sig till den flamska skolan. Från denna period af M:s konst härstammar ett porträtt af en Ung, förnäm dam (dat. 1666) i Stockholms högskolas samling. I von Schinkelska samlingen på Tidö ses 4 af M. utförda porträtt, nämligen Förnäm herre med sin maka, i helfigurer | (dat. 1685), Ung man och Ung dam (motstycken) ! samt ännu ett porträtt af en Ung man. O. G-g. Mäesa Forsk., bot. Se Myrsinacese. Maeseyck 1. Maaseyck [mäsejk], flarn. Maas-eik, arrondissemangshufvudstad i belgiska prov. Limburg, vid Maas ooh flera järnvägar. 4,634 inv. (1904). Blind- och döfstumanstalt. Där föddes sannolikt bröderna van Eyck, åt hvilka ett vackert marmormonument restes 1864. -T- F. N. Maestå [maistä], it., majestät, användes i konsten som teknisk term för den på en tron sittande frälsaren. Maesteg [måYsteg], stad i engelska grefsk. Glamorgan (södra Wales), i en på stenkol rik bidal till Ogmore. 15,012 inv. (1901). Järnverk. J. F. N. MaesteYtius [mas-], Jakob, nederländsk jurist, f. 1610, d. omkr. 1658, studerade i Bruxelles och Louvain samt blef 1637 e. o. och 1639 ord. professor i Leiden. Flera svenskar, såsom Johan Marquard Stiernhielm (Georgs son) och sedermera kungl. rådet Ehrensteen (se d. o.), studerade för M. Maestlin [mä;st-] 1. M o e s 11 i n, M i c h a e l, tysk astronom, f. 1550 i Göppingen, d. 1631, studerade matematik under Philip Apianus, blef 1571 magister och 1580 professor i Heidelberg samt efterträdde 1584 som professor i Tubingen sin lärare. M. var Keplers lärare. Denne och, som det säges, äfven Galilei inhämtade af M. sin första kunskap om det kopernikanska systemet. Sedermera stod han som en trogen vän vid Keplers sida under dennes skiftesrika lefnadslopp. Han var f. ö. en förtjänstfull skriftställare och observatör. Han var den förste, som förklarade det askgråa ljuset på månen vid tiderna kort före och efter nymåne. K. B. j Maestoso [maiståså], it., mus., majestätiskt. | Maestro [måYstrå], it. (af lat. magirster), lä-, rare, mästare (i synnerhet på musikens område); j maestro di cappella, kapellmästare; m. della näve, lots; m. di späda. Se F ä k t k o n s t, sp. 211. - M. är äfven namnet på den nordvästliga vinden i trakterna af Adriatiska hafvet. Maeterlinck [mäterlink], Maurice, belgisk skald, f. 29 aug. 1862 i Gent, studerade jurfdik l vid universitetet i sin födelsGstad, där han en kort l tid äfven verkade som advokat. Men han passade l icke för yrket och beslöt i stället att uteslutande | egna sig åt skönlitteraturen, begaf sig till Paris, i lefde där en tid med i den litterära bohemen och i utvecklade under några år ett rastlöst arbete. Hans j litterära debut, en liten symbolistisk diktsamling, Serres chaudes (1889), blef obeaktad, men redan samma år slog han sitt första betydelsefulla sl;i^