maffia" (1892), Cutrera, "La m. e i mafiosi" (1900), och Alongi, "La maffia" (2:a uppl. 1904). (V. S-g.) Mafiosi [-åsi]. Se Mafia. Mafiti (M a v i t i, M a f i t u, M as i t u), en v. om Nyassasjön boende sulustam. Till mafiti räknas äfven y a o, som bor vid Rovuma, w a h e h e vid Ruahas och Urangos källor samt w a t u t a i Ugombo. Mafiti vandrade omkr. 1825 från sina sydliga boplatser öfver Sambesi och underkufvade folken på sin väg. Särskildt ha watuta utöfvat under 1800-talets sista årtionden stort inflytande på förhållandena i Ekvatorial-Afrika. De tågade ända upp emot ATictoria Nyansa, och sedan de under höfdingen Mirambo - bekant för sitt möte med Stanley - slagit sig ned i Ngomba, blefvo de det härskande folket i dessa delar af Afrika. De hotade de tyska stationerna i Usaramo, Khutu och Usagara och lyckades t. o. m. 1891 och 1892 förinta två tyska expeditioner, tills de 1897 på allvar betvingades af tyskarna. E- Rid. Mafitu, sulustam. Se Mafiti. Ma foi [-fwa7], fr. (eg. min tro), minsann, min själ, på min heder! Ma'fra, stad i portugisiska distriktet Lissabon (Estremadura), nära Atlantiska hafvet, 30 km. n. v. om Lissabon, på en torr högslätt. 4,794 inv. '1900). Stadnn är bekant för det af konung Johan V 1717 ')2 för en kostnad af 70 mill. kr. byggda klosterpalatset (se fig.), det portugisiska Escorial, en kolossal fyrkant af 251 m. längd och 221 m. bredd, med, som det uppges, 866 rum och 2,500 fönster. Midten upptages af en marmorkyrka, rikt prydd med statyer och andra konstverk. I slottet, uf hvilket en del nu användes till kadettskola, linnes ett bibliotek på 80,000 bd. Den egentliga klosterbyggnaden (som nu ej längre begagnas för ändamålet) innehåller 300 celler. (J. F. N.) Måg., förkortning för lat. magister (se d. o.) och magistratus (se Magistrat). Magaard [-går], U d ger Valdemar R a s-m u ss e n, dansk konstnär, f. 1864 i Köpenhamn, var till en början musiker, studerade måleri vid konstakademien och i Tuxens skola, målar i olja och akvarell motiv från det gamla Köpenhamn och från Rörvig samt bondemotiv. M. är ock en god etsare. G-g N. Magadha. det forna namnet på den del af västra Bengalen, som omfattar slättlandet på båda sidor om Ganges och motsvarar ung. det nuvarande Behar (se d. o.). M. är berömdt som buddismens vagga. Väl föddes Buddha utanför det egentliga M. (n. därom i närheten af Himalaya), men hela hans verksamhet var förlagd till M., där han vandrade omkring och predikade i M:s då förnämsta orter Räjagrha, i hvars närhet han under Bodbiträdet erhöll sin upplysning (nuv. Gaya), Benares (Väranasi), Käucämbhi, Qrävastl. M. är icke blott buddismens ursprungsland; det var under århundraden dess förnämsta säte. Därifrån utgick den buddistiska missionsverksamheten till Ceylon, Tibet, Kina, Turkestan och i andra riktningar, Hög-Asien och södra Europa o. s. v. M. var centrum i den äldsta större egentliga statsbildningen vi känna från Indien. Under Mäurya-dynastiens tid, särskildt under dess grundläggare, Chandra Gupta och dennes sonson Acoka (omkr. 259 -226), stod detta världsrike på höjdpunkten af makt och förenade till en politisk enhet nästan hela Indien. Äfven sedan donna enhet upphört, fortfor M. med Pätaliputra (nuv. Patna) som hufvudstad att vara den förnämsta staten i Indien ända till 5:e-6:e årh. e. Kr. Så småningom uppgick M. i andra statsbildningar, och 1202 eröfrades det af muhammedanerna; sedan dess har det under de politiska växlingarna varit närmast förbundet med Bengalen. Jfr bl. a. V. A. Smith, "Early history of India" (1908). K. F. J. Mägadhi, "Magadha-språket", det sanskritiska namnet på den prakritdialekt (se A r i s k a språk, sp. 1466, och Indiens språk och litteratur, sp. 545-546), som förutsattes ha varit landsspråket i landet Magadha (se d. o.) på Buddhas tid. Troligen var mägadhi det språk, hvarpå Buddha predikade och hvarpå de buddistiska kanoniska skrifterna urspr, voro al-fattade. Senare öfversattes de till olika dialekter, bl. a. päii, sanskrit, apabhramca o. s. v. Åtskilliga rester af detta äldsta mägadhi torde förefinnas särskildt i pälikanon. Annars är den äldsta form, som vi ha kvar, den dialekt, som förekommer i de flesta Acoka-inskrifterna (med undantag af versionerna från Girnär, Shähbäzgarhi och Man-sehra). Det mägadhl-prakrit, som i dem användes, torde böra betraktas som konung Acokas kanslispråk, hvaraf han betjänade sig vid sina påbud till folket i olika delar af hans stora rike, hvars centrum var Magadhalandet. I öfrigt har man blott ytterst sparsamma rester kvar af detta prakrit, t. ex. i vissa dramer, såsom Mrcchakatikä och Qakuntala, och där - något som gäller alla pra-kritdialekter i dramatiken - som ett konventionellt kast- eller yrkesspråk, som blott delvis kan göra anspråk att motsvara den talade landsdialekt, hvars namn det bär. De mest framträdande egen-domligheterna i mägadhi till skillnad från sanskrit och andra prakritdialekter är, att mot r och l i dessa svarar endast l i mägadhi samt ändeisen -e, där de andra språken ha -o, t. ex. mägadhi pulipe 'man, mannen' mot sanskr. purusö, päl. prakr. puriso o. s. v. - Med ardhamägadhi, "half-mägadhi", menas en språkform, som är använd i vissa dogmatiska skrifter tillhörande jäinasekten. Då jäinaläran liksom buddismen har Magadha till sitt ursprungsland, är det i och för sig sanno-