föregångare Militz (Milec; d. 1374) i Prag inrättade s. k. "Lilla Jerusalem", som underhölls genom gåfvor samt skänkte vård och undervisning åt 200 fallna kvinnor. Det var dock först under loppet af 1600-talet, som dessa anstalter erhöllo större betydelse. Till de mångfaldiga barmhärtighetsverk, som den store människovännen Vincent de Paul skapade i Frankrike, må räknas äfven de många stiftelser, som under hans ledning inrättades i Paris och andra städer med bestämmelse att vara tillflyktsorter för ångerfulla synderskor eller ur fängelse frigifna kvinnor. Samtidigt upprättades särskilda hem för yngre brottslingar. Med de franska anstalterna som förebild uppstodo sedermera liknande stiftelser i de flesta länder i Europa. De ha numera utvidgat sin verksamhet till Amerika och andra världsdelar. -- Inom den protestantiska världen ha högst lofvärda försök blifvit gjorda att skapa räddningshem. Den äldsta anstalten af detta slag är det i London 1758 stiftade hemmet för fallna kvinnor. Men det är hufvudsakligen från Tyskland och Holland, som den kraftiga rörelse utgått, hvilken gett upphof till protestantiska anstalter såväl i Europa som i Amerika. Ett mäktigt stöd ega dessa hem i diakoniss-stiftelserna. -- Magdalenahem finnas äfven i Danmark, Norge och Sverige. Det äldsta i vårt land är "Magdalenahemmet i Stockholm" (se nästa art.). Några andra anstalter med liknande verksamhet ha på senare tider blifvit inrättade bl. a. i Stockholm, Jönköping, Norrköping, Uppsala och Göteborg. J. M-r. Magdalenahemmet i Stockholm kallades en af enskild välgörenhet upprättad och underhållen räddningsanstalt "för fallna och ur fängelser frigifna kvinnor intill en ålder af omkring 40 år". Det började sin verksamhet 1852 (på Kungsholmen), men måste redan fyra år senare af bryta densamma af brist på lämplig personal och passande lokaler för ett dylikt hem. Men 1857 åtog sig diakonissanstalten detta barmhärtighetsverk, och Magdalenahemmet öppnades ånyo i en af staden upplåten afdelning af stora gäldstugan vid Besvärsgatan. Dessa lokaler befunnos emellertid högst olämpliga för ändamålet, hvarför diakonissanstalten 1862 inköpte egendomen vid Stora Ersta på Söder, dit hemmet året därpå flyttades och där för detsamma 1877 öppnades en ljus och rymlig nyuppförd byggnad. Ditintills hade äfven yngre vanvårdade eller vilseledda flickor upptagits och vistats i ständigt umgänge med de äldre. Olägenheterna af en dylik nödtvångsåtgärd afhjälptes nu därigenom, att i det nya hemmet inrättades en särskild afdelning för barn, nämligen skyddshemmet, afsedt att mottaga och vårda okonfirmerade flickor mellan 12 och 15 år. Bägge hemmen förestodos af diakonissor och förvaltades af en styrelse, bestående af sex manliga och sex kvinnliga ledamöter. Stadgar för hemmen utfärdades 1879. I anstalten upptogs en kvinna endast för så vidt hon frivilligt sökte inträde där, ett barn däremot, om dess föräldrar eller målsman gjorde anhållan därom. Kvinnan kunde lämna hemmet, när hon det önskade, men barnet endast med målsmans medgifvande. Dessa bestämmelser utesluta hvarje tanke på tvång. Men för att anstalten ej måtte bli en tillfällig tillflyktsort, utan ett verkligt räddningshem, förutsatte stadgarna, att en i anstalten upptagen kvinna stannade där minst ett år och barnet, tills det blifvit konfirmera dt. Skyddslin-garna sysselsattes med vanliga husgöromål, såsom tvätt, bakning, väfning, stickning m. m.; äfven de yngre skulle deltaga i dessa göromål, men åtnjöto därjämte nödig skolundervisning. Då antalet kvinnor småningom minskades, utvidgades i mån af utrymme afdelningen för barn. 1888 upphörde Magdalenahemmet. Men uppgiften att från sedligt för-därf rädda unga kvinnor återupptog diakonissanstalten 1904, då den af styrelsen för "Hemmet Fristad", i Spånga socken, Stockholms län, mottog vården och ledningen af en där 1902 öppnad anstalt, afsedd "att uppfostra unga kvinnor, hvilka från ett sedeslöst lif vilja återgå till en hederlig vandel". (Se under Fristad.) Skyddshemmet däremot fortsatte sin verksamhet vid Ersta till 1903, då byggnaderna på grund af Stadsgårdshamnens utvidgning måste rifvas. Hemmet förlades vid den tiden till den synnerligen vackra lägenheten S j ö t o r p, i Huddinge socken, Stockholms län. Enligt det af K. M:t 1903 fastställda reglementet är hemmets ändamål att i enlighet med lagen ang. uppfostran af vanartade och i sedligt afseende försummade barn till kristlig vård och uppfostran mottaga vanartade flickor af 10 -15 års ålder, hvilka på ansökan af barnavårdsnämnd eller enskilda öfverlämnas till skyddshemmet. Antalet i hemmet samtidigt intagna skydds-lingar beräknas till 25 och får icke of verstiga 30. För att bereda vård och uppfostran åt minderåriga kvinnliga förbrytare, som af lagen dömts till tvångsuppfostran i st. f. fängelsestraff på högst 6 månader, anlades 1906 och 1909 af diakonissanstalten två särskilda vårdhem å Viebäck i Almesåkra socken i Småland. Hvart och ett af dessa hem kan emottaga 12 skyddslingar mellan 15 och 18 år.^ J. M-r. Magdalenamässan, marknad i Beaucaire (se d. o.). Magdalenanunnor (ty. magdalenen-nonnen, magdalenerinnen), namn på kvinnliga ordensföreningar, som ha till syfte att föra fallna kvinnor från lastens väg eller ock bestå af dylika kvinnor, som önska upprättas ur sitt fall, men därtill behöfva gemensam eggelse och uppmuntran. Sådana föreningar inrättades flerstädes under medeltiden, särskildt under 1300- och 1400-talen, men gingo snart tillbaka; nu finnes blott ett par kloster kvar. Liknande mål fullföljde de 1618 i Paris stiftade Madelonnettes, hvilken kongregation nu alldeles utslocknat. 1866 stiftades en kongregation af Heliga Maria Magdalenas dominikannunnor i Frankrike, nu med ett par kloster i Belgien. Litt.: Th. Schäfer, "Die weibliche diakonie" (1879 ff.), Erren, "Unschuld und busse als schwestern" (19U7), och Heimbucher, "Die orden und kongregationen" (2:a uppl., II, 1907). Hj. H-t. Magdalenaviken, en fiskrik, af hvalfångare ofta besökt vik på sydvästra kusten af halfön Baja Cali-fornia (Nedre Kalifornien), genom den höga ön Santa Margarita skild från Stilla hafvet. Den är 90 km. lång. J- F. N. Magdalenaöarna (eng. Magdalen islands), en till prov. Quebec hörande ögrupp i S:t Lawrenceviken. 220 kvkm. Gruppen består af 13 glest skogbeyuxna