öar af sandsten, hvilka under ebbtid vanligen hänga ihop med hvarandra. Den största är Coffin Island, den viktigaste Amherst. Invånarna (omkr. 5,000) äro mestadels af fransk börd och lefva af fiske och något jordbruk. J. F. N. Magdalinus, zool. Se Viflar. Magdeburg. 1. Regeringsområde i preussiska prov. Sachsen, är indeladt i 17 kretsar och har en areal af 11,519 kvkm. med 1,248,990 inv. (1910). -- 2. Hufvudstad i prov. Sachsen och i nämnda reg.-omr. samt fästning, ligger till större delen på vänstra stranden af Elbe, som där är delad i 3 armar, och består af den egentliga (gamla) staden och 5 förstäder: Sudenburg och Buckau i s., Neustadt i n., Wilhelmstadt i v. samt Friedrichstadt i ö., på högra stranden af Alte Elbe. I midten, på en ö, ligger det 1683--1702 uppförda citadellet. Gamla staden, som förr var omgifven af vallar, är, sedan dessa efter 1866 slopats, nu genom ett bredt glacisområde skild från de nya stadsdelarna. En del af de gamla befästnings- och glacisområdena har förvandlats till parker, såsom Friedrich Wilhelmgarten i s., där det 1810 upphäfda klostret Bergen låg och där nu ligga ett af Grusons arfvingar till staden skänkt stort växthus och ett akvarium, och Königin Luisengarten (med marmorstaty af drottningen) i n. Med undantag af Kaiserstrasse och Breiterweg, stadens viktigaste samfärdsleder, som gå genom staden i n. och s., äro gatorna i gamla staden smala och krokiga. Viktigaste byggnaden i

Fig. 1. Domkyrkan i Magdeburg.

M. är domkyrkan (fig. 1; byggd 1208--1363, sedan en äldre af Otto den store byggd kyrka nedbrunnit), med Ottos och hans gemål Edithas grafvar samt en vacker grafvård öfver ärkebiskop Ernst af Sachsen (d. 1513), ett mästerverk af Peter Vischer i Nürnberg. Den katolska Vårfrukyrkan (förr klosterkyrka) är en korsformig basilika, påbörjad omkr. 1070, omkr. 1240 delvis ombyggd i gotik. Af det forna, 1015 grundlagda, 1129 med premonstratensmunkar besatta klostret (nu pedagogium) återstå refektoriet och östra gafveln. De förnämsta världsliga byggnaderna äro börsen och rådhuset (byggdt 1691, tillbyggdt 1865), vid Alte markt (på hvilket torg står en ryttarstaty af Otto den store från slutet af 1300-talet), den nya stadsteatern (bronsbyst af K. Immermann) och Kaiser-Friedrich-museum (fullb. 1906, bronsstaty af kejsar Fredrik) vid Kaiserstrasse, regeringsbyggnaden och öfverpresidentens bostad vid Domplatz, justitiepalatset i Sudenburg, generalkommandot och centralbangården. Monument utom de nämnda finnas öfver kejsar Vilhelm I (på Kaiser-Wilhelm-platz), furst Bismarck, borgmästaren Otto von Guericke (nära Altmarkt) och Luther (framför Johanneskyrkan). M. är en af de förnämsta handelsstäderna i Tyskland. Dess sockermarknad är den största i riket, och dessutom har det stor omsättning af boskap, spannmål, kol, järn- och kolonialvaror, surkål m. m. Äfven industrien är mycket betydande och omfattar tillverkning af maskiner och metallvaror, sprit, socker, cement, tobaksvaror, kemikalier, bomulls- och sidenvaror m. m. Största industrianläggningen är firman Krupps Grusonwerk i Buckau (se Gruson), som sysselsätter 4,000 arbetare. M. är ock en viktig järnvägsknut. Det är säte för 4:e armékårens generalkommando, provinsens appellationsdomstol och förvaltande myndigheter, ett lutherskt konsistorium och två generalsuperintendenter för den evangeliska kyrkan, har pedagogiskt seminarium, fyra gymnasier (af hvilka ett, pedagogium, med kandidatkonvikt för utbildning af religionslärare, i det forna premonstratensklostret), realgymnasium med högre realskola, realskola, konst- och tekniska skolor af flera slag, två musikkonservatorier, fyra teatrar, ett ortopedisk-kirurgiskt institut, konst- och konstindustrimuseum (Kaiser-Friedrich-museum), ett naturhistoriskt museum, stadsbibliotek och de därmed förenade lärarbiblioteket och historiska föreningens bibliotek, statsarkiv och stadsarkiv. Bland stadens tidningar är den 13 ggr i veckan utkommande nationalliberala "Magdeburgische zeitung" (hvars äldsta bevarade nummer härrör från 1626) mest känd. Invånarantalet var 1910 279,629 pers., de fleste protestanter. Historia. M. var en liten handelsplats redan i början af 800-talet, men erhöll sin egentliga uppkomst genom kejsar Otto den store (936--937), som där 937 grundlade det ofvannämnda benediktinklostret Bergen. 968 blef staden säte för en ärkebiskop, hvilken fick värdigheten af Tysklands primas och sträckte sin myndighet öfver stiften Meissen, Merseburg, Naumburg (Zeitz), Havelberg, Brandenburg samt till slutet af 1100-talet äfven öfver Lebus och Posen. Under 1200-talet hade M. blifvit en blomstrande handelsstad och en viktig medlem af hansan. Dess tidigt inrättade "schöffenstuhl" stod i stort anseende under medeltiden, och dess stadsrätt var antagen i många delar af Tyskland, Polen och Böhmen. Vid slutet af 1400-talet hade staden gjort sig nästan oberoende af ärkebiskoparna, men blef aldrig fri riksstad. Den omfattade reformationen 1524 och styrdes därefter af protestantiska ärkebiskopar eller, såsom de efter 1566 kallades, administratörer. Då borgarna vägrade antaga "Interim", förklarades staden i akt och belägrades i flera månader (1550--51) af kurfurst Morits af Sachsen samt intogs nov. 1551. I Trettioåriga kriget besattes M. 1626 för en kort tid af Wallenstein, belägrades af honom förgäfves i 28 veckor 1629 och ånyo 1630 af Pappenheim, med hvilken Tilly i mars 1631 förenade sig. Staden, hvars kommendant var den af Gustaf II Adolf ditsände