Mage tämligen tunna vägg (2-3 mm.) är sammansatt af fyra olika, på hvarandra hvilande skikt, nämligen 1) ytterst bukhinnan (lat. serosa; se fig. 11,4), därinnanför 2) en muskelhinna (lat. tunica mus- Fig. II. Tvärsnitt af rnngvitggen. efter inikrofotografi af författaren. (Nära ;V/u ggr nät. storl.) cularis; se fig. 11,3), 3) innerst en slemhinna (lat. membrana mucosa; se fig. 11,1) samt 4) ett bind-väfslager (lat. membrana submucosa-, se fig. 11,2), som förbinder slemhinnan med muskelhinnan. Inom pylorusdelen är hos människan muskelhinnan tydligt delad i två skikt, nämligen ett inre ringskikt och ett yttre och svagare längsskikt. Inom magens öfriga regioner är anordningen af muskulaturen mera oregelbunden och komplicerad. Inom portvalveln är ringmuskellagret starkt förtjcckadt Fig. III. Tvärsnitt af iTiagslernhhman, efter mikrofotografi af författaren. (:J7 ggr nät. storl.) 4 submucosa (sphincter pylori). Slemhinnans (fig. III) yta ut-klädes af ett enkelt lager slemproducerande epitel-celler (se fig. 111,5; vid l å samma fig. är ett slemlager på magslemhinnans insida). Detta ytcpitel bildar på magens hela insida tätt bredvid hvarandra stående trattlika gropar 1. kryptor, joveolw gastricce (fig. 111,2), i hvilkas botten utmynna slangliknande körtlar (lat. glandulce gastricce; se fig. 111,3). Dessa magkörtlars byggnad och fysiologiska betydelse äro olika inom olika regioner eller zoner af manslem-hinnan. Inom kardiadelen afsöndra körtlarna slem och ett amylolytiskt (stärkelse sönderdelande) förment. Magkroppens och magbottriens körtlar bilda saltsyra och pepsin (ett proteolytiskt, d. v. s. ägg-hvita omvandlande, ferment); och pylorusdelens körtlar producera slem samt, ehuru i relativt ringa mängd, äfvenledes pepsin. Dessa afsöndringar jämte lipas (fottsönderdelande ämne) utgöra m a g s a f-t e n s (se d. o.) specifika beståndsdelar. -Magslem-hinnan är synnerligen rikligt försedd med täta nät af blodkapillärer; särskildt gäller detta magkrop-pen och magbcttnen, där saltsyra afges. För saltsyreberedningen hämta nämligen körtelcellerna klo-riderna från blodet. - Den lefvande protoplas-man kan icke digereras eller sönderdelas af mag-saftens ägghvitelösande substanser, hvarför mag-slemhinnan under fullt lifskraftigt tillstånd undsår sjitlfdigestion genom magsaften. Nedsättes eller häfves däremot vitaliteten på något ställe af mag- Fig. IV. Snitt genom magvHgg med magsår, efter mikro-fotografi af författaren, l slemhinnan, 2 bindväfslagret (submucosa), 3 niuskelhinnan. (4,5 ggr nät. storl.) slemhinnan (t. ex. genom rubbningar i slemhinnans blodcirkulation och därmed i ämnesomsättningen), så kunna denna och ei sällan äfven underliggande väfnader hemfalla till magsaftens di-gererande, upplösande inverkan. Ett ' rpM<jsår'' uppstår, ofta åtföljdt af blodkräkningar, till följd af de sönderfrätta blodkärlen inom det angripna slemhinnepartiet. Mikrofotografien fig. IV återger ett snitt genom ett sådant magsår från människa. Det kraterformigt sönderfrätta stället af magväg-gen har här gripit öfver äfven på muskelhinnan. 2. Zool. Hos några af de lägsta ryggradsdjuren (lansettfisken, rundmunnarna, lungfiskarna, flera benfiskar o. a.) företer visserligen tarmkanalens främre afdelning mellan matstrupe och gallgångens inmynningsställe i så måtto en differentiering, att den är mer eller mindre utvidgad; som emellertid denna utvidgade dels slemhinna ej är försedd med de för magsäcken i egentlig mening kännetecknande körtlarna, kan densamma ej betraktas som fullt likvärdig med högre formers magsäck. Andra fiskar (hajar, ganoider och flertalet benfiskar) ega en verklig magsäck, hvilken är antingen mer eller mindre långsträckt eller ock U-formigt krökt, så att de båda skänklarna motsvara den ena kardia-,