467 Magister admissionum-Magistrat titeln tillägges promoverade filos, licentiater). - Vid "simpromotioner" i Sverige utdelas magistertiteln ("simmagister") som den högsta belöningen för skicklighet. Se Doktor och Kandidat. J. C. MagPster admissiönum, lat. Se Magister. Magi'ster a'rtium liberälium, lat. Se Artium liberalium magister och Fria konster. MagPster bursärum. Se E o m m u n i t e t, sp. 683. Magister convivii, lat. Se A r b i t e r. Magi'ster dokens, lat. Se Docent och Magister. Magi'ster DosPtheiis. Se D o s i t h e u s. Magi'ster e'quitum. Se Diktator och Magister. MagPster generälis. Se Dominikanorden, sp. 665. Magi'ster Islebius, tysk teolog. Se A g r i-c o l a, Johan. Magiste'rium (af lat. magifster, mästare, således "mästerstycke"), kem., var hos alkemisterna benämning på ett ämne, som skulle förvandla oädla metaller i guld, således liktydigt med "de vises sten". Sedermera har namnet öfverflyttats på åtskilliga kemiska och farmaceutiska preparat (t. ex. TO. bismuthi, basiskt vismutnitrat), hvilkas beredande ansågs som ett mästerstycke eller hvilka utmärktes af kraftiga medicinska verkningar. P.T.C." MagPsterkonferensen. Se Köpenhamns universitet, sp. 668. Magister matheseos, lat., "matematikens mästare", kallas, till följd af sin vikt, den matematiska sats (Euklides* Elementa I, 47), som lär, att summan af kvadraterna på kateterna är lika stor med kvadraten på hypotenusan. Efter sin upp-hofsman benämnes den äfven pythagoreiska lärosatsen. Magi'ster militum (TO. miWtice), lat. Se Magister. Magister mörum, lat. Se Magister. Magi'ster novitiörum, lat. Se Jesuitorden, sp. 1388. Magi'ster officiorum, lat. Se Magister. Magi'ster po puli, lat. Se Diktator och Magister. MagPster principälis. Se Klosterskolor. Magisterpromotion. Se Magis ter. MagPster sacri palatii [-a'tsii], lat., "palatsmästare", urspr, lärare och rektor vid den 1218 inrättade Schola palatina vid påfvehofvet. Ämbetets förste innehafvare var Dominicus den helige. Med få undantag har ock platsen rekryterats från domi-nikanorden. Läroämnet bestämdes af Urban IV till filosofi. Bland innehafvarna må nämnas den från processen mot Luther (se d. o.) bekante Silvester Prierias. Än i dag gäller "palatsmästaren" som påfvens hofteolog, är själfskrifven konsultor åt inkvisitions- och indexkongregationerna och censor öfver alla i Rom utgifna böcker. Nuv. (1912) innehafvare Alberto Lepidi. Hj. H-t. MagPster scholärum, lat. Se Magister. MagPster scriniörum, lat. Se Magister. MagPster sententiärum, lat. SePetrusLom-bardus. MagPster universalis. Se A l a n u s. Magistral. Se Mist ra 1. Magisträlformel (af lat. magi'ster, mästare, lärare), farm., kallas hvarje i en farmakopé intagen föreskrift rörande beståndsdelarna och beredningen af ett sammansatt läkemedel, som fått sig tillagdt ett särskildt namn, under hvilket det af läkare föreskrifvits, t. ex. Pulvis magnesice cum Rheo, Pilulce myrrhce ferratce o. s. v. Dylika "magistralformler" medföra lättnad för läkaren, som, då han skrifver sitt "recept", endast behöfver skrifva formelns namn i st. f. att uppskrifva alla beståndsdelarna och sättet för läkemedlets beredning. Jfr Officinell formel. O. T. S.* Magisträllinje, befästningsk., kallas den linje å en fästnings eller ett fältverks planform, som är bestämmande för de öfrigas läge (däraf namnet; se Magister) och därför först af alla utstakas. Vid fältverk väljes härtill vanligen vallens högsta krönlinje, den s. k. eldlinjen, vid fästningsverk innerbrantens murkrön. O. A. B.* Magisträt (af lat. magisträtus, se d. o.). De svenska städernas styrelse utgjordes enligt stadslagen (från 1350-talet) af borgmästare och rådmän jämte konungens fogde. Dessa handhade dessutom den högre dömande myndigheten under namn af rådstufvurätt, vid hvars sida fanns en lägre polisrätt, "rätten ute å torgeno" med två rådmän och en "byfogde" (se d. o.) som bisittare. Som utöfvare af administrativ myndighet började stadens råd benämnas "magistrat" i samband med dess förvandling till en statsligämbetsmyndighetoch städernas strängare underordning under statsmakten under Gustaf II Adolfs och Kristinas regering. Denna åtskillnad emellan magistraten som förvaltningsorgan och rådstufvurätten som domstol har också bibehållits, ehuru båda kollegierna bildas af ungefär samma bisittare. I magistraten, som i allmänhet är b\slutmässig med tre ledamöter, sitta nämligen borgmästaren och en eller flera rådmän, i enlighet med särskilda anordningar för hvarje stad, jämte magistratssekreteraren, då sådan finnes. Borgmästaren är magistratens ordf., så snart icke K. M:ts befallningshaf vande är närvarande och för ordet i underlydande magistrat, hvilken bestämmelse dock numera saknar hvarje praktisk betydelse. I förhållande till stat och kommun har däremot magistratens ställning väsentligen förändrats. Från att i äldre tider nästan uteslutande vara ett kommunalt organ, i hvars hand förvaltningen af stadens kommunala angelägenheter hvilade, indrogs nämligen fr. o. m. 1600-talet magistraten bland statsförvaltningens organ, likasom rådstufvurätten blef statsdomstol för staden, hvaremot den kommunala myndigheten steg för steg flyttades öfver till andra kommunala institutioner, såsom stadens äldste, allmän rådstuga och stadsfullmäktige. Som statsförvaltningsmyndighet har magistraten att ombestyra, att domar och utslag bringas till verkställighet, att i städer, som ej lyda under landsrätt, vara öfverexekutor, då detta värf icke af K. M:t anförtrotts åt viss led. af magistraten eller tills vidare åt K. M:ts befallningshaf vande, att handha uppbördsväsendet och allt hvad till säkerhets-, ordnings-, sundhets- och sedlighetspolisen hör, då icke åt särskilda poliskamrar omsorgen härom öfverlämnats, att förrätta riksdagsmanna-och borgmästarval m. m. d. samt att öfva en viss