salter. I mineralriket förekommer magnesia (periklas) kristalliserad i oktaedrar i de lösa block på Monte Somma, hvilka blifvit utkastade af Vesuvius. - Magnesians hydrat, Mg (OH)₂, äfven kalladt magnesiumhydroxid, förekommer i mineralriket (brucit) och utgör, med konst framställdt, en geléartad hvit fällning. Hydratet kan erhållas äfven genom inverkan af vatten på oxiden ; och om denna är af någorlunda kompakt natur (sådan, som den erhålles, t. ex. om dolomit glödgas), hårdnar blandningen af magnesia och vatten till en kristallinisk massa, lika fast som marmor. 2. Med., magnesiumpreparat, som användas vid vissa mag- och tarmåkommor samt vid åtskilliga förgiftningar m. m. Hydratocarbonas magnesicus, magnesiumhydratokarbonat (äfven magnesia, magnesia alba, hvit magnesia), ett hvitt, mycket lätt pulver, nästan olösligt i vatten, men lösligt i syror under afgifvande af kolsyra, utgöres af en blandning, i växlande proportioner, af magnesiumkarbonat med magnesiumhydrat och vatten. Medlet ges vid "magsyra", som alstrar sura uppstötningar och halsbränna, beroende på en för riklig afsöndring af saltsur magsaft eller, ej sällan, på jäsning af maginnehållet med utveckling af mjölksyra e. d. Magnesian mättar därvid syran under bildning af magnesiumsalt, hvarvid kolsyra frigöres och afgår genom uppstötningar (s. k. vapörer, rapningar). Vid förgiftningar med syror ges ibland magnesia för att neutralisera syran. Den starka kolsyreutvecklingen kan dock härvid vålla obehag, t. o. m. fara för bristning af magsäcken, om denna är skör genom syrans etsande verkan. Intages en större mängd magnesia, kan en del däraf öfvergå i tarmen och bilda magnesiumbikarbonat, som i likhet med engelskt salt verkar afförande (se Afförande medel). Magnesia ingår f. ö. i flera sammansatta pulver och i vissa piller, delvis som formgifvande beståndsdel, så t. ex. i pulvis magnesiæ cum Rheo, barnpu1ver, som ges vid mag- och tarmåkommer åt mindre barn, i det med vinsyra försatta pulvis magnesiæ tartaricus, fräspulver (se d. o.), äfvenså mag- och laxermedel, i pulvis magnesiæ aromaticus (p. m. compositas), Roséns ammpulver (se d. o.), afsedt att binda syra i magen och förbättra matsmältningen där. Magnesian nyttjas slutligen äfven utvärtes som tillsats till tandpulver och till ströpulver på hudåkommor m. m. - Under benämningen magnesia användes vidare magnesiumoxid, dels s. k. "lätt magnesiumoxid" (oxidum magnesicum leve, lätt bränd magnesia), som f ramställes genom varsam upphettning af magnesiumhydratokarbonat, till dess nästan all kolsyra utdrifvits, dels "tung magnesiumoxid" (oxidum magnesicum ponderosum), som erhålles genom upphettning af neutralt magnesiumkarbonat. Båda äro hvita pulver, det förra lättare och luckrare än det senare, nästan olösliga i vatten, lösliga i utspädda syror, hvilka de mätta, naturligtvis utan att afge kolsyra. Den tunga oxiden användes till god del i samma syften som hydratokarbonatet för att mätta syror i magen samt för att laxera. Den lätta oxiden har på grund af sitt högre pris en mera inskränkt användning, nämligen som motgift vid förgiftningar med syror, diverse metallföreningar (sublimat, kvicksilfveroxid, kopparsalt), vissa alkaloider samt framför allt arse-niksyrlighet, på grund hvaraf den lätta oxiden äfven kallats antidotum arsenici (albi). Vid användningen utröras 1-3 gr. af den lätta oxiden med 20-50 gr. ljumt vatten till en mjölklik blandning, som tages på en gång; vid behof upprepas dosen. Som "antidotum arsenici" betecknades äfven det förr officinella preparatet Hydras ferrico-magnesicus, som beredes af 7 dlr lätt magnesiumoxid, 23 dlr järnklorid och 270 dlr vatten, en rödaktig, gelélik massa, hvaraf ges 2-5 matskedar åt gången först 2-4 gånger i timmen, sedan mera sällan. - Om magnesia alltför länge dagligen begagnas till afföring, kan det hända, att småningom bildas fasta, hårda konkrement (af magnesia, sammanhållen af organiska ämnen) i tarmkanalen, hvilka kunna förorsaka mycket allvarsamma olägenheter. - Ang. Magnesia animalis se Album græcum. 1. P. T. C.* 2. C. G. S. Magnesia. 1. I forntiden östligaste landskapet i Tessalien, en halfö n. och ö. om Pagaseiska viken (Voloviken) omkring bergen Ossa och Pelion, ingår nu i grekiska nomos M., 2,034 kvkm. 102,742 inv. (1997). Hufvudstad är Volos. - 2. (Lat. M. ad Sipylum) Stad i Lydien, vid foten af berget Sipylos och södra stranden af floden Hermos, bekant genom romarnas seger öfver Antiochos III (190 f. Kr.). Omkr. 6 km. s. om staden ser man ännu vid Sipylos (nu Sipuli-dag) på en med konst arbetad och glättad klippvägg af gul, magnesiahaltig kalksten i en 11 m. hög nisch i hög relief gestalten af en sittande kvinna, hvilken i forntiden betraktades som den förstenade, evigt gråtande Niobe, men som urspr, sannolikt framställde den af Pausanias (III, 22,4) omtalade kultbilden af den frygiska gudamodern Kybele. Staden heter nu Manisa (se d. o.). - 3. (Lat. M. ad Mæandrum) Stad i Jonien, vid en liten å, Lethaios, som rann till Maiandros, 15 rom. mil (22 km.) från Miletos och något mindre från Efesos. Enligt traditionen var den anlagd af kolonister från M. i Tessalien, med hvilka förenade sig kretensiska nybyggare. (M. hade fortfarande förbindelser med Kreta, såsom där funna inskrifter visa.) Det var således icke egentligen en jonisk stad och var ej intagen i Joniska stadsförbundet, ehuru i rikedom och makt Öfverlägsen de flesta medlemmarna i detta förbund. Den förstördes af cimmerierna vid dessas inbrott i Mindre Asien, men vardt snart återuppbyggd och återvann småningom sitt förra välstånd. Det var en af de städer, som Artaxerxes anvisade Themistokles till underhåll. Hans staty restes sedan på torget. Spartanen Thibron öfvertalade magnesierna att lämna sin obefästa och osunda stad (399 f. Kr.) och flytta till Leukofrys, en timmes väg högre upp för Lethaios, vid foten af Thorax, ryktbar för sitt tempel åt Artemis Leukofryene, som enligt Strabon öfverträffade det i Efesos i sin arkitektur, ehuru underlägset i storlek och rikedom. Af den gamla staden finns intet spår. Det yngre M:s ruiner utgräf-des af K. Humann ("M. am Mäander", 1904) för Konstantinopels museum 1891-93, men en stor del af frisen (se fig.) på templet, framställande en amasonstrid, hade redan förts af