481 Magnesiaglimmer- Magnesium 482 Texier (1843) till Louvre, och andra fragment ha kommit till Pergamonmuseet i Berlin. Templet var byggdt på en äldre grund af Hermo-genes från Alabanda i slutet af 3:e årh. f. Kr. i jonisk stil, en pseudo-dipteros, omgifven af 8 : 15 pelare af nära 12 m. höjd. Framför västra fasaden Magnesiahydrät, kem. Se M a g n e s i a 1. Magnesian limestöne [mägni'J8n låYmst£un], eng. Se Kalksten, sp. 644. Magnesiaoxid, kem. Se Magnesia 1. Magnesioferrit 1. Magnoferrit, miner., en vulkanisk magnetit från Yesuvius med den verk- stycke af relieffrisen (amasonstrid) från västfasaden af Artemistemplet i Magnesia vid Maiandros. (Nu i Louvre, Paris.) stod ett stort offeraltare, smyckadt med mer än 3 m. höga reliefer. Sedan år 2C6 f. Kr. firades vid templet hvart 5:e år en mycket besökt fest, Leuko-fryena. Från romartiden härstamma de murar och doriska hallar, som omge helgedomen utom i v., och sannolikt äfven den Joniska propylon, som förenade den med agora (torget), en rektangel af 95 m. bredd och 188 m. längd, som rundt omkring var omgifven af 13 m. djupa hallar och på hvilket låg ett litet joniskt tempel åt Zeus Sosipolis. S. och v. om agora finnas många andra lämningar af den romerska staden, bl. a. af en teater (utgräfd af Hiller von Gärtringen), ett stadion, odeion, gym-nasion, och äfven den 2,3 m. tjocka stadsmuren är delvis väl bibehållen. Järnvägen från Smyrna stryker tätt förbi och har användt åtskilligt af stenen. 189-133 f. Kr. tillhörde M. riket Pergamon och var då en af dess mest blomstrande städer. Det motstod 87 f. Kr. Mithridates' anfall, hvarför det af Sulla fick romersk medborgarrätt. På mynt från Gordianus' tid kallar M. sig den sjunde staden i Asien. Senare var det biskopssäte. Platsen är nu så osund, att de tjerkesser, som efter 1878 bosatt sig i den närbelägna byn Tekke, nästan alla dött eller utflyttat. l o. 2. (J- F. N.) 3. Wbg. Magnésiaglimmer 1. Biotit, miner., ett sam-manfattningsnamL för vissa i allmänhet mörka glinimerarter, såsom a n o m i t, manganofyl-1 i t, m e r o x e n, p h l o g o g i t (se Biotit, Enaxig glimmer, Glimmergruppen). Den ingår som primär beståndsdel i de flesta erup-.tiva bergarter (graniter, kvartsporfyrer, lipariter, syeniter, trakyter, dioriter, porfyriter, andesiter, diabaser, basalter o. s. v.); vid metamorfos af dessa bergarter öfvergår i många fall magnesiaglimmern oförändrad i omvandlingsprodukten, eller också kan dennas glimmer vara rent sekundär, uppkommen på bekostnad af något eller några af den ursprungliga bergartens mineral. Vid omkristalli-seringen i följd af pressning anordna sig glimmer-f jällen parallellt med hvarandra och vinkelrätt mot tryckriktningen, hvarigenom den nybildade bergarten får en skiffrig textur. Längs skiffrighets-planet är kl y f barheten hos bergarten störst. Äfven de ljusa glimmerbladen i en sand kunna utgöras af magnesiaglimmer, som dock genom utlakning förlorat sin järnhalt och därigenom blifvit urblekt. A. Hns. Tryckt den 3/512 liga magnetitens Fe O ersatt af Mg O, således = Mg O, Fe2 03 eller Mg (Fe 02)2. Se S p i n e 11. A. Ung. Magnesit Leonhard, miner., Magnesium-karbonat (Mg C03), dock ofta med isomorf inblandning af kalcium-, mangan- och järnkarbonat, i romboedrar liksom kalkspaten, af hvit, gul, brun eller gråsvart färg. Från kalkspaten skiljes mag-nesiten lättast genom större motståndskraft mot syror, som endast i värme påverka magnesiten. Hårdhetsgraden = 4-4,5 mot kalkspatens, som är = 3; eg. vikt = 2,9-3,i (kalkspatens = 2,6-2,s). Sénarmont framställde magnesit genom att låta lösningar af magnesiumsulfat och natrium-karbonat under längre tid och vid 160° C. inverka på hvarandra i slutet kärl. Magnesiten förekommer under form af romboedrar inväxta i metamorfa bergarter, men bildar också större eller mindre lins-formade lager af en finkornig eller grofkornig, stundom tät, hvit massa vid Veitsch i Steiermark, flerstädes i Ungern och Grekland samt vid Tarrekaise inom Kvikkjokk i Norrbotten (påvisadt 1892 af F. Svenonius) i bergarter tillhörande amfibolit-gruppen. Enär magnesiten har viktig användning vid den basiska götjärnsmetoden, blef förekomsten vid Tarrekaise föremål för en noggrannare undersökning, af hvilken synes framgå, att magnesit-mängden inom fältet i fråga uppgår till ung. 500,000 ton oskrädd eller enligt annan beräkning till 360,000 ton skrädd råmagnesit. A. Ung. Magnesium, kem., ett grundämne, den metalliska radikalen i magnesta (se d. o.)- Sedan Davy lärt känna magnesians natur af oxid, föreslog han för dess metalliska radikal namnet magnium, under det brunstenens metall erhöll namnet magnesium. I st. f. det senare namnet använde man ofta förkortningen mangan, hvarefter det blef brukligt att kalla magnesians metall magnesium. Metallen framställdes först af Bussy, 1828, genom upphettning af klormagnesium med kalium. Sedermera förbättrades metoden för metallens framställande af Caron och Deville samt af Wöhler. För framställande af metallen smälter man på elektrisk väg vattenfri karnallit, K Mg C13, i järndeglar, hvarvid kol användes som anod, degeln som katod; vid den förra afskiljer sig klor, vid den senare metalliskt magnesium, till dess smältan har blifvit alltför rik på kalium. Den erhållna metallen omsmältes under ett lager af koksalt och klorkalium. Magne- 17 b. 16