487 Magnetiseringskonstant-Magnetisk storm 488 nedsattas. De mjuka järnstyckena kunna ock ersättas af stålstänger, i hvilket fall alla fyra stängerna samtidigt bli magnetiserade. Äfven stålstycken i hästskoform kunna göras magnetiska genom strykning med magnetstänger, antingen från den ena ändan till den andra utefter hela hästskon gång på gång, men alltid i samma led, eller med en sydpol från kröken mot ena skänkelns ända och samtidigt med en nordpol från kröken mot den andra skänkelns ända eller ock, omvändt, hvarje skänkel med sin pol från den fria ändan mot kröken. I st. f. två magneter kan man äfven använda en hästskomagnet af ungefär samma dimensioner som den, hvilken skall magnetiseras, och stryka med den från kröken mot skänklarnas fria ändar eller tvärtom. Om det hästskoformiga stålstycket förses med ett ankare (se d. o. 2) af mjukt järn, eller om två hästskoformiga stålstycken läggas med skänklarna vända mot hvarandra, låter äfven cirkelstrykning använda sig. Af hvad slag strykningen än må vara, bör den alltid verkställas på stångens eller hästskomagnetens båda bredsidor, ty därigenom blir denna starkare magnetisk. - En stålstång kan magnetiseras äfven därigenom, att en elektrisk ström ledes i en spiral rundt omkring densamma (se Elektromagnetism). Ett järnstycke kan magnetiseras äfven genom influens (induktion, fördelning), d. v. s. den företeelse, att ett järnstycke blir magnetiskt genom inverkan på afstånd af en magnet i dess grannskap. Äfven jordmagnetismen (se d. o.) verkar inducerande på järn. - I olika kroppar är det förenadt med olika stor svårighet att åstadkomma magnetiseringen. Den kraft, som härvid tankes göra motstånd, kallas koercitiv kraft. Hos kolfat-tigt järn är denna kraft svag; starkare verkar den hos stål. - Hos en magnetiserad staf inverkar polernas magnetism afmagnetiserande. Hos en dylik mycket långsträckt magnet kan man ofta bortse från denna ajmagnetisering. Hos en magnet, som har formen af en rotationsellipsoid, kan den afmagnetiserande kraften beräknas. Genom användning af bl. a. ringformiga magneter kan man göra sig fri från densamma. 2. Se Animal magnetism och H y p-notism. 1. D. S-t. Magnetiseringskonstant, fys. Se P e r m e a-bilitet. Magnetiseringskurva, fys. Se Permeabili-tet. Magnetisk, som hör till eller innebär magnetism (se d. o.), verkande genom eller beroende på magnetism; tilldragande, starkt fängslande. Magnetiska ekvatorn, fys. Se Jordmagne-t i s m, sp. 149. Magnetiska järnmalmer, bergsv. Se Järnmalmer. Magnetiska kraftlinjer, fys. Se K r a f 11 i n-j e r och Magnetism. Magnetiska kurer. Se Animal magnetism. Magnetiska legeringar, fys. Högg fann 1892, att en legering af 10,so proc. järn, 54,86 proc. mangan och 25,32 proc. aluminium samt dessutom kol, kisel, fosfor, svafvel och koppar visade kraftiga ferromag-netiska egenskaper (se Magnet). 1900 fann Heusler (upptäckten offentliggjordes först 1903), att den omagnetiska legeringen 30 proc. mangan och 70 proc. koppar från Isabellenhiitte i Dillen-burg nära Wiesbaden blir magnetisk, om man till densamma sätter någon af metallerna aluminium, tenn, antimon eller vismut. D. S-t. Magnetiska meridianplanet, fys. Se J o r d m a g-n e t i s m och Magnetiska paralleller. Magnetiska observatorier, fys. För mätning af de magnetiska elementen (se Jordmagne-t i s m) konstruerade Gauss goda apparater, och tills, med Weber och A. v. Humboldt lyckades det honom bilda en Magnetisk förening, som arbetade efter en gemensam plan. Humboldt hade efter sin resa till Ural och Altai förmått vet. akad. i Petersburg att anlägga magnetiska och meteorologiska observatorier på en mängd platser inom ryska riket. Numera finnas 85 magnetiska observatorier spridda öfver hela jordklotet. De mest kända torde vara Richmond i England, Potsdam och Scddin vid Berlin, Pavlovsk vid Petersburg, Val-Joyeux i Frankrike, Tokyo i Japan, Lu-Kia-pang i prov. Kiang-su i Kina och Cheltenham i Nord-Amerika. Litt.: E. Merlin och 0. Som ville, "Liste des obser-vatoires magnétiques et les observatoires séismolo-giques" (1910). D. S-t. Magnetiska paralleller, fys., kallade Duperrey ett system af kurvor, dragna vinkelrätt mot de af honom införda magnetiska meridianer (se J o r d-magnetism), med hvilka han på sin karta öfver jordmagnetismen representerade kompassnålens olika ställningar på olika delar af jorden. De magnetiska meridianerna och parallellerna ge en tydligare föreställning om jordmagnetismens natur än isogonerna (se J o r d m a g n e t i s m, sp. 149-150). De magnetiska meridianerna äro konstruerade så, att de för hvarje ort tangera riktningen för jordmagnetismens horisontala komposant. De äro den horisontala magnetiska kraftens kraft-linjer, och de magnetiska parallellerna äro samma krafts ekvipotentiallinjer eller linjer för lika potential. Fig. å sp. 489-490 åskådliggör läget hos de magnetiska parallellerna och meridianerna för år 1885. De streckade linjerna ange nollisogonernas läge. D. S-t. Magnetiska poler, fys. Se Jordmagne-t i s m, sp. 150 ff. Magnetisk armatur, fys. Se Armering 2. Magnetisk asimut. Se Asimut-kompass. Magnetisk axel. Se Axel, fys., och Jord-må g n e t i sm, sp. 144. Magnetisk energi, fys. Se Energi. Magnetisk hammare, fys. Se Neefs hammare. Magnetisk hyste'resis, fys. o. elektrot. Se Hysteresis. Magnetisk induktion, fys. Se Magnetism och Magnetisering. Magnetisk kurs. Se Kurs l, sp. 322. Magnetisk potential, fys., i en punkt i ett magnetiskt fält är lika med det arbete, som de magnetiska krafterna uträtta på en magnetisk enhetspol, då denna flyttas från nyssnämnda punkt till en oändligt aflägsen punkt (jfr Elektrisk potential och Magnetism). D. S-t. Magnetisk separering, bergsv. Se Anrikning. Magnetisk storm, meteor., en förr mycket använd benämning på starka och vidt utbredda sto-ringar (pcrturbntioner) i jordmagnetismen (se d. o.).