- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
489-490

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnetisk sömn - Magnetisk teodolit - Magnetiskt fält - Magnetiskt magasin - Magnetiskt moment - Magnetiskt tillstånd - Magnetism

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

[bildtext] Magnetiska paralleller och meridianer för år 1885 (efter Neumayer). Magnetisk sömn. Se Animal magnetism och Hypnotism. Magnetisk teodolit, fys., Se Jordmagnetism, sp. 145, och Teodolit. Magnetiskt fält, fys., det område, inom hvilket en magnet utöfvar sin verkan. Se vidare Magnetism. Magnetiskt magasin, fys. Se Magnetism. Magnetiskt moment, fys. Se Jordmagnetism och Magnetism. Magnetiskt tillstånd. Se Animal magnetism, sp. 1036. Magnetism (af magnet, se d. o.). 1. Fys., ett särskildt fysikaliskt tillstånd, som antingen [bild med bildtext] Fig. 1. Naturlig magnet med armering. finnes hos vissa kroppar i naturen (naturliga magneter) eller kan genom konst bibringas dem (konstgjorda magneter) och som visar sig däri, att de ega förmåga att på afstånd draga till sig järn. 1. Naturliga och konstgjorda magneter. Magnetisk järnmalm 1. svartmalm (Fe3 O4), som förekommer rikligt äfven i Sverige, är ofta magnetisk. Denna dess egenskap var känd redan under forntiden. Dess magnetism är emellertid i allmänhet tämligen svag, men kan i någon mån förstärkas genom armering (se d. o. 2 och vidstående fig. 1). På grund af sin ringa styrka äro naturliga magneter föga användbara, utan ersättas af konstgjorda. Dessa förfärdigas af härdadt stål, som man genom magnetisering (se d. o.) bibringar kraftiga magnetiska egenskaper och som man kan ge olika form alltefter olika ändamål. De göras ofta i form af cylindriska eller prismatiska stänger, af platta, långsträckta, tillspetsade lameller (lamellarmagneter) eller nålar (magnetnålar) eller af hästskor (hästskomagneter, se fig. 2). Magnetnålarnas dimensioner variera alltefter det ändamål, hvartill de skola användas. Den vanligaste formen är en parallellepiped af ringa höjd; de horisontella sidoytorna bilda romber, med två mycket spetsiga vinklar vid nålens ändar och två mycket trubbiga vid dess midt. Nålens längd bör ofta tagas så stor som möjligt, dock så, att den icke böjes; dess öfriga dimensioner få sedan rätta sig efter längden. Lamont uppger, att bredden lämpligen kan tas lika [Bild med bildtext] Fig. 2. Hästskomagnet enligt Jamin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 10 18:54:50 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbq/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free