oppositionen och utnämndes af nationalförsvarsregeringen 4 sept. 1870 till minister för handel och jordbruk med uppgift bl. a. att sörja för Paris' proviantering. I febr. 1871 valdes han till medlem af nationalförsamlingen och afgick från sin ministerpost; i dec. 1875 blef han senator för lifstiden. 1879-81 var han finansminister, 1881-97 guvernör för franska banken och tidvis en af senatens vice talmän. M. var moderat republikan. <tab>Magni'tskij. 1. Leontij Filippovitj M., rysk lärd, f. 1669, d. 1739, blef lärare i aritmetik vid den 1701 i Moskva inrättade skolan för matematik och navigation, författade den första aritmetiken på ryska (1703), omfattande äfven geometri och astronomi; dessutom öfversatte han från holländskan logaritmtabeller och en astronomisk handbok för sjöfarande. - 2. Michail Leontevitj M., rysk statsman, f. 1778, d. 1855, fick sin politiska utbildning under den reformvänlige Speranskij, men förvisades vid dennes störtande (1812) till Vologda. 1816 återkom han och blef genom Araktjejevs inflytande guvernör i Simbirsk (1819) och medlem af öfverstyrelsen för de ryska skolorna. Som inspektör af universitetet i Kazan föreslog han, att det skulle upphäfvas på grund af "försnillningar och gudlös undervisning"; detta afböjdes visserligen, men universitetet förlorade all själfstyrelse och vetenskaplig frihet. 11 professorer afsattes, och hela undervisningen fick en ortodoxteologisk prägel. 1823 upprättades en särskild professur för att bekämpa västerlandets "konstitutionella irrläror". M:s fördärfliga verksamhet upphörde 1826, då det befanns, att han själf förskingrat statsmedel. M. var äfven poet och filosofisk författare; som historiker prisade han Rysslands tatariska period som dess "räddning från Europa" och tsar Peters reform period som gagnelig för - Europa, som "därigenom blef bekant med Ryssland".<tab>l o. 2. A-d J. <tab>Magnoferrit, miner. Se Magnesioferrit. <tab>Magnolia L., bot., ett till fam. Magnoliaceæ hörande släkte af träd och buskar med vanligen

Blomma och blad af Magnolia conspicua. läderartade, helbräddade, stundom ständigt grönskande blad och stora, praktfulla, ofta välluktande, tvåkönade blommor. Foderblad 3, snart affallande; kronblad 6-12; karpellor små, spiralställda, oftast 2-fröiga, öppnande sig på yttre sidan och slutligen bildande en ax- eller kottelik fruktställning med uthängande röda, stenfruktlika frön. Släktet förekommer numera hufvudsakligen i östra Asien och Nord-Amerika, men hade under den tertiära tiden en cirkumpolär utbredning och var då representeradt såväl på Spetsbergen som på Grönland. Det synes ha uppträdt under kritperioden, och blad af detsamma äro funna i till denna period hörande lager såväl i Europa som på Grönland och i Nord-Amerika. För de praktfulla hvita blommorna odlas flera arter, såsom M. conspicua (M. yulan; se fig.) och M. obovata från Öst-Asien samt M. grandiflora och M. glauca (bäfverträd) från Nord-Amerika, i parker och trädgårdar i europeiska länder med mildt klimat.<tab>A. G. N. (G. L-m.) <tab>Magnoliaceæ, Magnoliacéer, bot., familj af träd och buskar af serien Ranales bland de frikronbladiga dikotyledonerna. Blommorna sitta vanligen ensamma, äro stora och vackra, med alla delar i spiral eller kransställdt hylle, aktinomorfa. Ståndare och fruktämnen äro vanligen talrika, de senare fria. Frukten är baljkapsel, bär eller nöt. Magnoliacéer finnas i tropiska och tempererade länder i alla världsdelar utom Europa och Afrika. Arter af släktena Magnolia och Liriodendron odlas som prydnadsväxter. Magnoliacéerna äro rika på bittra eller aromatiska ämnen och ha därför användning i medicinen i hemlandet (t. ex. barken af Drimys Winteri och Magnolia-arter) eller i likör och parfymfabrikationen (se Illicium).<tab>G. L-m. <tab>Magnoliacéer, bot. Se Magnoliaceæ. <tab>Magnor bro. Se Magnor skans. <tab>Magnor skans, i Norge, Eidskog socken, nära värmländska gränsen, byggdes af norrmännen våren 1644, och i juli s. å. uppkastade de ytterligare en liten skans vid den öfver Vrangsälfven ledande Magnor bro, där Eda glasbruk nu ligger; gränsen ansågs nämligen då gå häröfver. Sistnämnda skans intogs i sept. af svenskarna under G. Stake och raserades, men iståndsattes sedan åter af norrmännen. I slutet af maj 1645 ryckte G. 0. Stenbock efter norrmännens utdrifvande ur Värmland mot broskansen, hvars besättning då förstörde denna och drog sig till M., men då Stenbock genast följde efter, utrymde och raserade de äfven denna skans, som emellertid återställdes och för en tid besattes af svenskarna. 1808 anlade svenskarna befästningar vid bron och bestyckade dem med 6 st. 6-pundiga kanoner; i juli s. å., öfverrumplade öfverstelöjtnant Adlersparre midt på dagen en norsk postering vid Magnor by.<tab>L. W:son M. <tab>Magnskog. Se Mangskog. <tab>Ma'gnum bo'num (lat., stor, god), potatissort. <tab>Ma'gnum conci'lium re'gni. Se Parlament 1. <tab>Ma'gnus, lat., stor, den store. <tab>Magnus [magnus; eg. det latinska adj. magnus, "den store", som ingår i Karl den stores latinska namnform, Carolus Magnus, och hvilket antagligen af okunnighet upptogs i Norden som ett af den ryktbare kejsarens namn], svenska konungar: <tab>1. Magnus Nilsson. Se Magnus, danska prinsar 1. <tab>2. M. Henriksson, son af danske prinsen Henrik Skatelar och Ingrid Ragnvaldsdotter, som tillhörde Stenkils ätt, öfverrumplade 1160 konung