funnit äfven i den omständigheten, att gog redan i Amarnabrefven förekommer som beteckning på ett i n. beläget, aflägset barbariskt land, ungefär med samma klang som skyterna hade för grekerna. I nyaste tid ha emellertid H. Gressmann och J. Hermann sökt påvisa, att profeten Hesekiel i kap. 38 f. arbetar med ett gammalt mytologiskt traditionsmaterial och att det följaktligen här mindre kommer an på historisk-geografiska bestämningar än på eskatologiska hufvudtankar; den sistnämnde vill samtidigt göra gällande, att den af Hesekiel åsyftade historiska makten skulle vara ingen annan än Babel, som profeten på grund af sin och sina medfångnas läge ej kunde beteckna på annat sätt än genom användning af de mytiska namnen gog och magog. I Uppb. 20: 8 ha gog och magog tjänat endast som ett bekant eskatologiskt staffage och i öfverensstämmelse därmed fritt behandlats som två folk. Den hufvudtanke, som upptar Hesekiels profetia om ett i ändens tid företaget angrepp på Juda och Jerusalem, som för vederbörande aflöper med ett afgörande nederlag, återkommer sedan ofta ej blott i efterföljande kanoniska skriftstycken (t. ex. Sak. 12 o. 14), utan ock, och framför allt, i de senare apokalypserna. E. S-e. Magonia, bot. Se Barbasco. Mago'ten, zool. Selnuus ecaudatus. Magpump, med., ett oegentligt uttryck för den apparat, som användes dels till magsäckens ren-sköljande eller applikation (anbringande) direkt i densamma af medikamentösa ämnen, dels till upphämtande af maginnehållet i diagnostiskt syfte. Den viktigaste beståndsdelen af detta instrumenta-rium är den mjuka magsonden, som 1869 infördes i medicinen af A. K u s s m a u l (se denne) och som af honom först användes vid den utspända och förslappade magsäckens rensköljning irån gammalt innehåll. L e u b e och andra ha sedermera utvidgat dess användning till undersökningar af ventrikelns funktion. Numera användes vanligen den s. k. Jaquéska patentgummisonden af 70-§0 cm. längd och omkr. 12 mm. diameter samt ofvan den blindt slutande, afrundade ena ändan försedd med två ovala öppningar, den ena något ofvan den andra, på ömse sidor af slangen. En dylik sond föres genom munnen, svalget och matstrupen ned i ventrikeln till minst 40, vanligen 60 cm. längd nedanför tandraden. Maginnehållet kan därefter antingen aktivt utdrifvas (genom kräkningsrörelse) af den sonderade själf eller utan Jaquéska magsonden förenad med glastratt. -den sonderades egen ansträngning uttagas medelst en sugpump. Det senare tillvägagångssättet, som gett anledning till benämningarna magpump och pumpning, användes numera sällan på grund af Tryckt den 10/5 12 den därmed förenade risken (sårande af magslem-tiinnan genom insugande af densamma i någon af sondens öppningar). Är det fråga om ett renspolande af magsäcken, t. ex. vid förgiftningar, oförmåga hos densamma att på normalt sätt tömma sitt innehåll i tarmen (se ofvan Kussmauls första användning af magsonden) o. d., plägar man medelst ett kort glasrör förena sonden med en glastratt, hvars pip försetts med en slang af samma vidd som magsonden (se fig.). Genom att fylla glastratten med lämplig spolningsvätska (vatten eller medi-kamentslösningar o. d.) och genom att därefter omväxlande höja och sänka densamma öfver och under ventrikelns nedre nivå åstadkommes en häf-ert, medelst hvilken det utspädda maginnehållet kan upphämtas. Detta förfaringssätt har numera nästan h. o. h. utträngt de i äldre tider rikligt använda emetiska medlen (se E m e t i c a). Den geniala upptäckten af magsonden och dess användning på magsjukdomarnas område betecknar ett stort framsteg på den interna medicinens område och har möjliggjort senare tiders förbättrade diagnostik af magsäckens sjukdomar. I- H. Magra, socken i Älfsborgs län, Bjärke härad. 4,541 har. 1,023 inv. (1911). Annex till Stora Mellby, Skara stift, Väne kontrakt. Magre [mägrj, JanePauleRachel. Se Dieulafoy 2. Magre [mägr], Maurice, fransk författare, f. 2 mars 1877 i Toulouse, där han redan vid 17 års ålder började en litterär tidskrift, skref 1898 diktsamlingen La chanson des hommes, 1902 versdramat L'or och 1903 sagosamlingen Histoire mer-veilleuse de Claire d'Amour. Diktsamlingen Les lévres et les secrets (1906), versdramat Velléda (1908) och den lyriska tragedien La fille du soleil (1909) m. fl. arbeten visa hans poetiska begåfning i utveckling. Magsaft, fysiol., en vätska, som afsöndras af körtlar, belägna i magens slemhinna. Den innehåller saltsyra, omkr. 0,5 proc., samt två ferment, pepsin och lipas. Pepsinet i förening med saltsyran förvandlar koagulerade och nativa ägghvitekroppar till lättlösliga peptoner. Lipasen klyfver emulge-radt fett (t. ex. mjölkfettet) i fettsyra och glycerin. Man har dessutom antagit ett särskildt ferment, löpe, som skulle koagulera ostämnet (kaseinet) i mjölken. Undersökningar på senare tiden synas emellertid utvisa, att löpet i själfva verket ej är något annat än pepsin. I fastande tillstånd är magsäckens insida öfverdragen med ett alkaliskt slem, som afsöndras af epitelet å slemhinnans fria yta. Afsöndring af magsaft inträder i sammanhang med intagandet af föda. Förloppet härvid utreddes af den ryske fysiologen P a vi o v (1889). Vid födans tuggande och nedsväljning utlöses en retning, som på reflexväg genom nervus vagus öf-verföres till cellerna i magslemhinnans körtlar. Pavlov kallade denna reflex aptitreflexen, emedan dess utlösning i väsentlig mån är beroende på individens aptit. Inträffar något, som stör aptiten, hämmas magsaftafsöndringen för någon tid. Födans smakliga anrättning och servering äro af stor betydelse, särskildt i fråga om personer med nedsatt matlust. - Pavlov uppvisade den s. k. aptit-reflexen genom följande experiment på hund. Två fistlar anlades, den ena å matstrupen, den andra 17 b. 17