515 Magsjukdomar 516 å magsäcken. Vid djurets utfodring föll födan ut genom fisteln å matstrupen, under det att magsaft började flöda ut genom magfisteln. Efter dubbelsidig afskärning af nervus vagus uteblef magsaft-afsöndringen vid dylik utfodring. Pavlov visade vidare, att vissa ämnen, särskildt de s. k. extrak-tivämnena i köttet, utlösa magsaftsekretion genom inverkan direkt på magslemhinnan. Denna sekretion börjar emellertid, först sedan födan legat en tid i magsäcken. Fettet i födan utöfvar en hämmande inverkan på magsaftafsöndringen. Denna verkan utlöses emellertid ej från magslemhinnan, utan först efter det fettet inkommit i tolffingertar-men. - Yid det nyssnämnda experimentet kunde Pavlov erhålla ren magsaft. Under vanliga förhållanden blandas magsaften med den nedsväljda spotten och födan. Emellertid sker icke, såsom man förr antagit, en fullständig omblandning af innehållet i magsäcken. Den fasta födan blir liggande som en klump omsluten af magväggen, och endast det lager, som ligger intill magslemhinnan, utsattes för magsaftens inverkan. - För undersökning af magsaften hos en människa låter man personen i fråga förtära en s. k. prof måltid. Efter viss tids förlopp upphämtas maginnehållet med en slang, som personen får svälja. Innehållet filtreras, och man undersöker filtratets syregrad och dess förmåga att digerera ägghvita. Filtratet från maginnehållet skiljer sig väsentligt från den rena magsaften. Saltsyran har till en del neutraliserats genom spottens alkali. Vidare bindes densamma, såsom S j ö q vist visat (1894), till ägghvitekrop-parna i maginnehållet. Yid sjukliga förändringar af magslemhinnan kan saltsyran h. o. h. saknas. - Man uppskattar mängden magsaft, som en frisk människa afsöndrar per dygn, till l,5 1. med 7 gr. klor som saltsyra. J- E. J-n. Magsjukdomar i egentlig mening äro endast de sjukdomar, som beröra själfva magsäcken 1. ventri-keln (se Mage). Sjukdomssymtom från och utbildade sjukdomar i denna kunna förekomma af flera olika slag och anledningar. Man måste härvid skilja mellan sekundära sjukliga rubbningar i ventrikeln, beroende af och åtföljande andra sjukdomstillstånd i kroppen, och sådana sjukdomar, som primärt, d. v. s. i första hand, ha sitt säte i själfva magsäcken. Som exempel på det förra slaget kunna anföras den aptitlöshet, som åtföljer en del akuta och kroniska infektionssjukdomar, magsymtomen vid en del kroniska sjukdomar, som medföra s. k. kakexi, d. v. s. allmän nedsättning af kroppens normala funktioner, såsom ägghvitesjukdomar, höggradiga former af blodbrist, anemi samt sjukliga rubbningar från magsäcken vid åtskilliga nervsjukdomar, speciellt af neurastenisk art (nervsvaghet). Yid en del af dessa sjukdomar inträda förändringar i magsaftens (se d. o.) sammansättning så att de vid dess digestionsarbete verksamma beståndsdelarna, fermenten och saltsyran, minskas i mängd, och magsaften därigenom blir svagare. Det kan t. o. m. gå så långt, att alls icke någon magsaft längre afsöndras, ett tillstånd, kalladt achylia gastrica, hvarvid hela digestionsar betet måste öf-vertagas af tarmen. Denna förekommer som ett ytterst vanligt symtom vid höggradiga anemier och vid s. k. magneuroser eller neurasteniska tillstånd hos ventrikeJn. Dessa magneuroser spela öfver huf- vud taget en mycket stor roll bland magsjukdomarna. Motsatserna till brist på magsaft, s. k. öfverproduktion af saltsyra i magsaften (hyperaci-ditet) eller öfver hufvud taget af magslemhinne-sekret (hy p er sekretion), äro ock nervösa fenomen från magslemhinnan och kunna äfven framkalla sjukliga rubbningar med en ganska växlande symtoinatologi. Utom dessa s. k. sekretionsneuroser, d. v. s. sjukliga, af nervsystemet föranledda förändringar i magsaftens sammansättning, finna: från ventrikeln flera andra nervösa fenomen, t. ex. förändringar i afseende på dess motilitet 1. peri-staltiska rörelseförmåga. Detta kan yttra sig som kramp med smärtor vid magsäckens ingångsport (kardia), s. k. kardialgi, eller utgångsmynning (pylorus), såsom nervösa uppstötningar af luft eller föda (kräkningar) o. d., eller ock som en af muskelslapphet eller svaghet i ventrikelväggen orsakad brist på förmåga af normal tömning. Härigenom stannar maginnehållet för länge i magsäcken. Detta tillstånd åtföljes af en slapp förstoring af densamma, s. k. magatoni. Äfvenså kan en viss grad af slapphet (inkontinens) i utförsportens slutmuskel förefinnas. Härvid tömmes återigen magsäckens innehåll ovanligt hastigt ut i tarmen. Flera af dessa tillstånd äro förenade med vissa för den sjuke oroande symtom, smärtor, spänningar i maggropen, kräkningar, oförmåga att fördra vissa födoämnen, och kunna leda till sjukdomsbilder, som för läkaren erbjuda diagnostiska svårigheter och hvilka både hos den sjuke själf och hos hans omgifning kunna framkalla misstanken om, att ett allvarligt organiskt maglidande föreligger. I dessa tillstånd finna kvacksalfvare ett rikt tillfälle till lyckade "kurer". Bland sjukdomar, som primärt ha sitt säte i själfva magsäcken och framkallas af akuta eller kroniska förändringar där, äro de vanligaste de s. k. magkatarrerna (gastritis). Den akuta magkatarren, som framkallas af dietfel eller ock uppträder sekundärt vid diverse infektionssjukdomar, är utmärkt därigenom, att själfva magslemhinnan blir mer eller mindre akut inflammerad, rodnad, svullen och slemafsöndrande. Den yttrar sig genom aptitlöshet, äckel och kräkningar af föda och slem, sveda och ömhet i maggropen, dålig smak i munnen, hufvudvärk och allmänt illamående. Stundom finnes äfven feber. I det stora flertalet fall blir äfven tunntarmen angripen, och det utbildar sig då en s. k. gastroenterit, som utom ofvannämnda symtom ger sig till känna äfven genom diarré. Magsaften är vid den akuta magkatarren svagare, med nedsättning af saltsyrehalten och ökad mjölk- och fettsyrejäsning. Den akuta magkatarren går vanligen lätt till hälsa genom svält och därefter en lätt diet, renspolning af magsäcken med alkaliska, slemlösande mineralvatten (vichy etc.), event. medikamentösa ämnen för lindrande af plågorna, kräkningsrörelserna etc. S u p-purativ 1. flegmonös gastrit (gastritis phlegmonosa 1. purulenta) är en ytterst häftig akut magsäcksinflammation med varbildning i magsäckens väggar, beroende merendels på allmän var-blodförgiftning, septikopyemi, eller andra svåra infektionssjukdomar. Under stark feber, smärta i maggropen, yrsel och vanmakt inträder döden inom några dagar. Den af starka gifter, såsom koncen-