517 Magsjukdomar 518 trerade syror (i synnerhet svafvelsyra), alkalier, arsenik, sublimat o. d., förorsakade magsäcksinflam-mationen, gastritis toxica, har ett liknande, hastigt förlopp. En vanskött eller ofta upprepad akut magkatarr kan småningom öfvergå till kronisk form. Den primära kroniska gastritens vanligaste orsak är eljest under lång tid upprepade dietfel och speciellt alkoholmissbruk. Vid denna sjukdom kan den specifika, magsaftafsöndrande apparaten i ventrikelns slemhinna småningom atrofiera, och afsöndringen i ventrikeln består då till största delen af ett för digestionsarbetet värdelöst eller snarast skadligt slem. En kronisk katarr förekommer ock som sekundär till andra ventrikellidanden, speciellt kräfta, eller svårare kroniska rubbningar i ventrikelns motilitet. Den kroniska katarren har vanligen ungefär samma symtom som den akuta, ehuru naturligtvis ej af så häftig art. Feber saknas sålunda i regel. Ett vanligt symtom af den kroniska gastriten äro slemkräkningar på fastande mage på morgonen (s. k. vomitus matutinus), hvaraf ofta just alkoholister beröras. Till dessa kräkningar bidrager säkerligen ofta den samtidigt med magkatarren ofta förefintliga kroniska svalgkatarren med dess slembildning i den del af svalget, hvarifrån kräkningsrörelserna lättast utlösas. Den kroniska katarren är ofta svårbotlig, beroende på, att förändringen af magslemhinnan hunnit långt utvecklas, innan en rationell behandling igångsatts. Behandlingen består hufvudsakligen i skonsam diet, mineralvattenkurer, eventuellt magsköljningar (se Ma g p u m p). Magsåret (ulcus ventriculi) är en af mag-slemhinnans vanligaste sjukdomar. Dess uppkomstsätt är ännu oklart. Sannolikt framkallas det genom en lokal nutritionsrubbning på ett ställe af slemhinnan, hvilket orsakar ett lokalt sönderfall (jfr Mage, sp. 458 och fig. 4). Såret fortskrider sedan genom digestion af magsaften. Utom dylika sår, som utmärkas genom rundad kant och kraterliknande form, kunna i magsäcken förekomma dels små slemhinnesår, s. k. erosioner, i de flesta fall utan större patologisk betydelse, dels äfven kräftsår i sönderfallande kräftsvulster. Från alla dylika sår kunna blödningar uppkomma. Det enkla magsåret har en viss tendens att fortskrida och obenägenhet att läkas och kan, om det försummas, leda till ytterst allvarliga följder samt medföra död genom förblödning eller därigenom, att såret genomborrar magsäcken. I sistnämnda fall medför det i bukhålan inkommande maginnehållet lätt allmän bukinflammation och död, om operation icke kan företagas. Det vanliga magsåret är emellertid vanligen icke någon dödlig sjukdom. Det yttrar sig genom häftig smärta i maggropen, ofta nog utstrålande åt ryggen, mellan nedre delen af skulderbladen, ömhet i maggropen, ventrikelns oförmåga att fördraga viss föda samt kräkningar. Äro dessa blodförande och härvid ofta kaffesumpliknande (hcematemesis), stöder det i hög grad misstanken om, att magsår föreligger. Afföringarna äro då ock svarta, tjär-liknande. Vid det vanliga magsåret visar magsaften i de flesta fall hög, mer än normal saltsyrehalt. Magsåret anträffas dubbelt så ofta hos kvinnor som hos män och endast högst sällan hos barn under 10 år samt hos gamla. Det har en viss benägen- het att recidivera och måste underkastas noggrann behandling, längre tids sängläge, svält och sedan systematisk diet. För att minska magsaftens syre-grad ger man gärna alkaliska medel (mineralvatten, bikarbonat etc.). För undvikande af recidiv äro drickkurer af mineralvatten (i Karlsbad, Vichy etc.) af god verkan. Magsåret läker sig medelst ärr i ventrikelslemhinnan. Sitta dessa, såsom ofta är fallet, intill magsäckens utförsmynning (pylo-rus), kan följden lätt bli en ärrig förträngning af denna. Detta åter hindrar födans passage ut till tarmen, kan medföra dess stagnation i magsäcken och orsaka en magsäcksutvidgning (dilation, gastro-ektasi) och s. k. motorisk insufficiens hos magsäcken. Denna magsjukdom har en särskild symtombild, hvars mest karakteristiska drag äro voluminösa kräkningar flera timmar efter måltid. Tillståndet kan så skadligt inverka på organismens tillgodogörande af födan, att en operation måste göras, vid hvilken ventrikel och tunntarm sys samman och en ny öppning göres dem emellan (gastroenterosto-mi). Utom magsäcksutvidgning kunna andra form-och lägeförändringar af magsäcken åstadkomma sjukliga symtom, t. ex. den s. k. timglasventrikeln, där magsäcken är liksom hopdragen på midten, eller magsäckssänkningen (gastrop to sen), som äfven förekommer tillsammans med en utvidgning af ventrikeln. Magkräfta 1. ventrikelkräfta (cancer ventriculi), som nästan alltid är primär i detta organ, finnes af flera slag, såsom den hårda (skir-ren), den mjuka (märgkräftan) och den gela-tinösa. Kräftan har oftast sitt säte närmare pylorus (pyloruskräfta), där den ofta ringformigt utbreder sig och medför förträngning i ventrikelns pylorusdel. Därnäst ofta förekommer den utefter curvatura minor och vid magmunnen (cardia). Den har benägenhet att breda ut sig öfver hela ventrikeln (oftast blir dock fundus förskonad) och infiltrerar småningom alla lager i magväggen, som i skirren blir sammandragen, hård och betydligt för-tjockad. Medullärkräftan (märgkräftan) faller lätt sönder, öfvergår till kräftsår och medför blödningar. Den medför ock lätt sekundära kräftaflagrin-gar (kräftmetastaser) i buken, lefvern, lungorna m. fl. ställen. Symtomen af magkräfta, som mera tillhör den mognare åldern (sällan före 30 år), likna i början dem af magkatarr, sedan dem af magsår (genom smärta och blödningar). Vid ven-trikelkräftan uppträder vanligen snart s. k. kakexi, men diagnosen hör ofta till läkarens svåraste uppgifter, i det att intet symtom är säkert bevisande. Vid kräfta minskas ofta magsäckens motoriska sufficiens (se ofvan) och afföringen blir trög. Saltsyrehalten är ofta ringa eller saknas. Vid pylo-rusförträngning genom kräfta förekomma vanligen kräkningar några timmar efter måltiderna. Vid kräfta i magmunnen inträder svårighet att få ned maten i ventrikeln, och äfven magsonden möter då motstånd. Någon specifik orsak till magkräfta är ännu icke funnen. Den kan stundom uppträda flera gånger i samma familj och i vissa trakter mera än i andra. På flera platser i de varmare länderna är den sällsynt, i Schweiz, Holland och Förenta staterna särskildt vanlig. Landtbefolkning synes nästan mera utsatt än städernas invånare. Mag-kräftan är obotlig och förlöper vanligen dödligt,