ofta under svårt lidande för den sjuke inom ett eller par år. I sällsynta fall kan det lyckas att tidigt diagnosticera lidandet och medelst operation fullständigt aflägsna det onda. Bland de i vanligt språkbruk använda magsjukdomsbenämningar, hvilka dock ej beteckna någon bestämd sjukdom, märkes magsyra. Den är ett symtom, som kan förekomma vid flera magsjukdomar, träffas ofta nog vid den kroniska magkatarren och beror då icke, som namnet låter förmoda, på en förökning af magsaftens fysiologiska syra, saltsyran, utan på uppkomsten af organiska syror, bland hvilka de viktigaste äro mjölk- och smörsyran. De bildas under därtill lämpliga förhållanden (vid minskning af den normala saltsyremängden) genom jäsning af vissa födoämnen (kolhydrat). Halsbränna (pyrosis), den känsla af sveda, som från maggropen i matstrupens riktning sträcker sig upp mot halsen, är ett vanligt symtom vid flera magsjukdomar, men saknar specifik diagnostisk betydelse. -- Magblödning (hæmotemesis) förekommer, såsom ofvan nämnts, oftast vid det enkla magsåret eller vid kräfta, då denna sönderfallit och bildat ett öppet sår. Blödningar vid magsår äro vanligen störst och kunna vara lifsfarliga genom förblödning. Hos hysteriska individer har man någon gång iakttagit magblödningar utan magsår. Magblödningar kunna ock förekomma vid s. k. lefvercirrhos (se Lefversjukdomar). I dessa fall beror blödningen på bristningen af åderbråck af blodådror (vener) kring magmunnen och i nedre delen af matstrupen och är således venös, till skillnad från magsårsblödningarna, som äro af arteriell art. Äfven dessa venösa blödningar kunna medföra död. ^{I. H.} Magskärfven, anat. Se Bröstben. Magsköljning, med. Se Magpump. Magsond, med. Se Magpump. Magspottkörtel, detsamma som bukspottkörtel (se d. o.). Magsyra, med. Se Magnesia 2 och Magsjukdomar, sp. 519. Magsår, med., är den vanligaste orsaken till blodkräkning. Se Magsjukdomar, sp. 517. Magsäck, anat. Se Mage, sp. 456. Magsäcksinflammation, med. Se Magsjukdomar, sp. 517. Magsäckskräfta (Magkräfta), med. Se Kräfta, sp. 143, och Magsjukdomar, sp. 518. Magsäckssänkning (gastroptos), med. Se Magsjukdomar, sp. 518. Magsäcksutvidgning (gastroektasi), med. Se Magsjukdomar, sp. 518. Maguey [mage'j], bot. Se Agave. Maguntiacum, latinsk namnform för Mainz. Magura [-gora], namn på flera berggrupper i Karpaterna. 1. Árvai-M. [<over>a</over>rvai-], en nordöstlig fortsättning af Fátrabergen, kringfluten af floden Árva. Dess största höjd är 1,220 m. -- 2. Liptói-M. [li'pt<over>å</over>i-], ty. Liptauer-M., ö. om Árvas sammanflöde med Waag, utgör västligaste delen af Höga Tátra och kulminerar i Velki Choč, 1,613 m. -- 3. Szepesi-M. [sä'päʃi-], ty. Zipser-M., nordöstligaste delen af Höga Tátra, mellan floderna Dunajec och Poprád. Dess högsta topp är Repiská, 1,267 m. 1--3. ^{J. F. N.} Magus, lat. Se Mager. Magyar [ma'djar], László, ungersk upptäcktsresande, f. 1818, d. 1864 i Benguela, studerade i Fiume sjömansyrket, var därefter en tid sjöofficer i argentinsk tjänst och begaf sig 1847 till Afrikas västkust. I Bihé gifte han sig 1849 med en dotter till en negerhöfding och företog därifrån färder genom Muata Jamvos rike, till Kunenefloden och Sambesis källområde. M:s reseskildringar utgåfvos 1859 på ungerska och tyska. (^Wbg.) Magyarerna [madj<over>a</over>rerna]. Se Ungrarna. Magyariska litteraturen [madj<over>a</over>r-]. Se Ungerska litteraturen. Magyariska språket [madj<over>a</over>r-] Se Ungerska språket. Magyarország [ma'djarårs<over>a</over>g], "magyarernas land". Se Ungern. Magyar-Óvár [ma'djar-<over>å</over>'v<over>a</over>r], ungerska benämningen på staden Ungarisch-Altenburg. Magyarpasset [madj<over>a</over>r-]. Se Karpaterna, sp. 1147, och Körösmezö. Maha, ind. och pers., stor. Mahabaleshwar [məh<over>a</over>'bəleiʃw<over>a</over>], sanatorium i Indien, presidentskapet Bombay, distriktet Satara, ligger i Västra Ghats på 1,370 m. höjd. 5,300 inv. (1901). På grund af den stora regnmängden (6 m.) är platsen nästan obeboelig under regnperioden. Om våren och stundom om hösten draga sig guvernören och de högste ämbetsmännen i Bombay undan till M. (^{J. F. N.}) Mahabalipura [məh<over>a</over>bəlip<over>o</over>'r<over>a</over>], Mahavellipur, by i indiska distriktet Chengalpat, presidentskapet Madras (12° 37' n. br., 80° 14' ö. lgd), berömd genom klipp- och grott-tempel, monoliter o. s. v. samt därå anbragta skulpturer och reliefer från senbuddistisk tid. En stor del af dessa konstverk är förstörd i synnerhet genom hafvets inkräktande. Jfr Fergusson och Burgess, "The cave temples of India" (1880). ^{K. F. J.} Mahabharata ("den stora Bharata-dikten", dikten om Bharatastriden eller om Bharataättlingarna), ett stort på sanskrit affattadt epos, en af de största dikterna i hela världslitteraturen, innehållande omkr. 100,000 dubbelverser (-rader, hvarje rad på 16 stafvelser). Till hvad som i bd XII, sp. 537--538 och 549--550, i allmänhet yttrats må här ytterligare tilläggas följande. Hufvudhändelserna, som egentligen utgöra blott ram för allt det stoff af legendariskt, episkt, filosofiskt, rättshistoriskt innehåll, som under tidernas lopp inrymts i denna litterära förrådskammare, börja (1:a boken -- förutom med genealogier) med fiendskapen mellan Dhṛtaraṣṭras söner, kuruiderna, och Paṇḍu's söner, panduiderna, hvilka framställas som kusiner (alltså Dhṛtaraṣṭra och Paṇḍu bröder). De båda klanerna äro från början samstyrande, men de senare förföljas af kuruiderna och måste fly till skogarna, bli alla fem förmälda med en och samma hustru, Draupadi, samt erhålla för sin del halfva riket med Indraprastha (nuv. Delhi) till hufvudstad. Bland dessa intager Yudhiṣṭhira förnämsta platsen; bland de öfriga framhålles Arjuna (eg. en stamgud) som en framstående kämpe. På kuruidernas sida var Duryodhana äldst och konung i Hastinapura. Denne anordnar (2:a boken) ett tärningsspel med panduiderna, hvarvid Yudhiṣṭhira förlorar sitt land, sina bröder, sig