525 Maharatter-Mahedia 526 behandlande samma ämne som sanskriteposet Karna y ana, utg. och öfversatt af S. Goldschmidt ("Rä-vanavaha öder Setubandha. Prakrt und deutsch", 1880-84), Väkpati's Gaudavahd, från slutet af 600- eller början af 700-talet, utg. af Shankar Pändurang Pandit ("The Gaudavaho. A historical poem in präkrt by Väkpati", i "Bombay sanskrit series", 1887). Vidare är en del af jainasektens icke kanoniska skrifter affattad på en i någon mån modifierad mähärästri. Dettas mest framträdande egendomlighet i förhållande till andra prakritdia-lekter är reduktionen af enkla konsonanter i inljud mellan vokaler, hvarigenom ett stort antal homonymer uppkommit, t. ex. maa- = sanskrit mata-'menad', mada- 'rus3, mrga- 'vildt djur3, mrta-5död3 o. d. I öfrigt är mähärästri som alla prakrit-dialekter direkt framgånget ur sanskrit. Jfr Jacobi, "Ausgewählte erzählungen in Mähärästri" (1886), Pischel, "Grammatik der prakrtsprachen" (i Biih-lers "Grundriss der indoarischen philologie", 1900) samt en afh. af Garrez (i "Journal asiatique", VI, 20). K. F. J. Mahara'tter. Se M a r a 11 e r. Maharbäl, Kannibals kavallerigeneral i andra puniska kriget, som efter slaget vid Cannse (216 f. Kr.) rådde honom att oförtöfvadt angripa Rom. M. skulle, då Kannibal tvekade, ha tillropat honom de bekanta orden: "Du förstår att segra, Kannibal, men att begagna segern förstår du ej". Mahatma, indisk term, "stor ande". Teosoferna beteckna därmed vissa människor, som genom andlig fullkomning ernått herravälde öfver naturens krafter o. s. v. N. S. Mahävariisa ("den stora krönikan"), en på päli-vers skrifven historia om ön Ceylon från 400-talet f. Kr. till omkr. midten af 400-talet e. Kr., af en viss Mahänäma. Krönikan grundar sig på äldre, nu förlorade verk, skrifna på singalesiska, särskildt ett sådant med samma titel skrifvet på singalesisk prosa med inströdda päliverser. Mahävariisa innehåller legender om Buddha; Indiens historia till Acoka med redogörelser för buddismen till samma tid; missionärers utrustande, särskildt historien om Mahinda, Ceylons apostel; kort ceylonesisk historia före konung Tissa, under hvars regering Mahinda införde buddismen på Ceylon, som utförligt be-skrifves; slutligen en poetisk framställning af Ceylons historia till författarens tid. Mahävamsa var det första arbete på päli, som blef bekant i Europa (genom Turnours uppl., 1837). Den modernaste editionen är Geigers (1908). Jfr Oldenberg i inledningen till editionen af Dipavamsa (1879), Franke i "Wiener zeitschrift fiir die kunde des Morgenlandes" (1907), Geiger, "Dipavariisa und Mahävamsa" (1905; öfv. på eng. af Ethel M. Coomaraswamy, 1908). K. F. J. Mahävastu ("det stora ämnet", "innehållet"), en kanonisk skrift tillhörande en sekt bland de nordlige buddisterna (af de s. k. mahäsamghika, "anhängare af den stora menigheten"), som benämnes på sanskrit lokottaravädin och som synes haft sitt stamhåll särskildt i Nepal, hvarifrån också de flesta nordbuddistiska texter på indiskt språk, bland dem mahåvastu, härstamma. Mahävastu själf utger sig för att vara en vinayatexi (se Vinaya), alltså motsvarande en af de stora hufvudafdelningarna af pälikanon, men innehåller förnämligast däraf endast Buddhas legendariska biografi (intill "upplysningen"), särskildt som Bodhisattva (blifvande Buddha), hvadan hufvudinnehållet faktiskt motsvarar den del af sydliga buddisternas kanon, som kallas jätaka (se d. o.). Mahävastu, som uppenbarligen är mycket yngre än pälikanon, är h. o. h. affattad på gäthäspråk (se bd XII, sp. 545 f.). Den är utg. af Senart, "Le Mahävastu" (3 bd, 1882 -97). Jfr också Windisch, "Zur komposition des M." (1909), Charpentier i uppsatser i "Wiener zeitschrift fiir die kunde des Morgenlandes" (1909) och "Le monde oriental" (1907-08), och Kern, "Manual of buddhism" (1896). K. F. J. Mahavellipur. Se Mahabalipura. Mahävira. Se J a i n a, sp. 1176. Mahäviracarita ("den store hjältens bedrifter"), ett drama af Bhavabhuti (se d. o. och bd XII, sp. 540), som behandlar Ramas (Rämäyanas hjältes) historia i sju akter i ett upphöjdt språk och med fantasifulla scener, som ge tillfälle till högstämda skildringar af naturens skönhet och framställning af själslifvets djupare rörelser. Dramat är utg. af bland andra F. H. Trithen (1848), A. Borooah (med sanskr.-eng. glossar, 1877) och öfv. till eng. af Pickford (1871). K-F. J. Mahayana. Se Buddismen, sp. 510. Mahdera-Mariam (MahdaraMarjam), stad i Abessinien, ö. om Tanasjön. Omkr. 4,000 inv. Mahdi (uttal. med hörbart h; arab., part. pass. af háda, "vägleda", således "vägledd", näml. af Gud) var först namnet på den tredje abbasidiske kalifen, Muhammed el-máhdi (775--785), sedan på den siste, af schiiterna som tolfte imam erkände ättlingen af profetens måg, den fjärde kalifen Ali. Från denne Muhammed el-máhdi (d. 879) eller, enligt andra, redan från Alis son Muhammed, som af den falske profeten Muchtar uppsattes till motkalif mot Abd el-málik (se Kalifat, sp. 617), utgår legenden om den förväntade "mahdin" som världens befriare (se härom Imam. 4.). Litt.: Darmesteter, "Le mahdi depuis les origines de l'Islam jusqu'à nos jours" (1885), Carra de Vaux, "La doctrine de l'Islam" (1909), och Goldziher, "Vorlesungen über den Islam" (1910). K. V. Z. Mahdia, stad. Se Mahedia. MahdPster, anhängare till en måhdi (se d. o.). Mahé. 1. Fransk besittning (sedan 1722) på Malabarkusten på Västra indiska halfön under 11° 427 n. br., s. om Mahéflodens mynning. 59,i kvkm. 10,636 inv. (1911), hvaribland ett par hundra européer. Det består af den lilla staden M. med dålig redd och några byar samt är en enklav i det brittiska presidentskapet Madras. - 2. Den största ön bland Seychellerna (sed. o.). e l o. 2. J-F. N. Mahébourg [-borr], hamnstad på sydöstra kusten af ön Mauritius, vid den genom ett korallref skyddade bukten Grand Port. Omkr. 20,000 inv. J- F. N. Mahedia (Mahdia, Mahadia), hamnstad på östra kusten af Tunisien, ö. om Kairouan, på en smal halfö, på hvars högsta punkt ligger ett citadell (från 1500-talet). Ett annat fäste längre västerut midt i den nuv. infödingsstaden användes som fängelse. Det europeiska kvarteret och den nya hamnen ligga på sydvästra sidan af halfön. På sydöstra sidan, utsprängd i klippan, ligger den gamla hamnen. Omkr. 8,000 inv. Sardinfiske och press-